Så idag var det jobb. Vädret var sådär halvtrevligt på morgonen, men framåt eftermiddagen kom det ett sånt där väder som får havet att glittra som pärlemor (ni vet?!) och det var underbart att ta några sekunder när man stod på uteserveringen på andra våningen och andas in våren. Det kanske helt enkelt är så att den är på väg. Pratade med Jossan när jag satt och åt en andra frukost (innan mitt pass började) och hon sa att när maj kommer så kommer arbetspassen och att det garanterat kommer att finnas tider. Awesome.

Hur som helst så jobbar det ju ett antal där och för att vara lite olik mig själv så hade jag bestämt mig för att nu när jag fått jobbet så skulle jag make an effort att lära känna folket. Så när jag hade jobbat tre timmars lunch och det var skiftbyte för några så kom det in ytterligare ett par personer jag ännu inte hälsat på. Efter den första handskakningen med Claes (/Klas?) väntade jag på att springa på tjejen jag inte fått en ordentlig titt på (även om något i mitt undermedvetna sa att hon såg bekant ut). Inte långt senare lyckades vi båda stå vid bongmaskinerna samtidigt och precis när jag tänkte vända mig mot henne och sträcka fram handen ser hon upp och säger:
   - Anna eller hur? Anna Söyland?
I efterhand känner jag mig helt säker på att hon inte undgick mitt chockerade ansiktsuttryck när jag svarade:
   - Ida?!

Ida är ett år äldre än jag, och bodde några hus ovanför Ludvig i Prästerydsbacken i Torvmossen, Alingsås. Vi vad väl inte vänner efter the age of 11, men innan dess lekte vi sjukt mycket under en kort period. Hon var den jag lärde mig rövarspråket och lekte RödaVitaRosen med.
    Och där var hon. Skulle antagligen jobba en del i sommar på Druen om hon fick tillräckligt med tider för att säga upp sig från sitt andra jobb en bit utanför Oslo. Världen är bara för liten. sjukt.


Kvällens dilemma är vilken bok jag ska läsa härnäst (random) då jag har två att välja mellan... The Book Thief eller More sex is safer sex - The unconventional wisdom of economics. Alla dessa beslut.