the last few days
Ja, blogginlägget kom lite senare än lovat, men det beror bara på att internet har krånglat här borta i Stenåldersland - not my fault. Innan jag börjar skriva allt jag tänkte skriva så vet jag inte om jag borde varna för att det blir mycket text. Det känns inte som att så fantastiskt mycket har hänt, men å andra sidan har jag en tendens att skriva mycket om lite (precis som jag gör när jag pratar - what do you know?). Hur som helst, jag ska försöka hålla det relativt kort.
Först och främst så har jag temporärflyttat från Kirsten. Inte till den stora källarlägnheten i Bekkestua utan till ett hus några minuter från Kirstens hus. Why? Jo, för två veckor sedan, eller nåt, så berättade hon för mig att hon hade lovat hennes släktningar från USA att de fick komma och hälsa på henne när de ville. Så när de ringde för två veckor sen och sa att de ville komma runt den 17e så fanns det inte mycket hon kunde göra. Lycktligvis har hon trevliga vänner häromkring så Kari och Tor-Fredrik erbjöd sig att ta hand om mig i några dagar. Just nu har jag, med andra ord, några grejer här, några grejer hos Kirsten och resten hemma i Alingsås. På tisdag flyttar jag till Bekkestua. På tisdagkvällen jobbar jag sent, och kommer utan tvekan missa min sista buss hem, vilket kommer resultera i en dyr taxi, eftersom jag inte har min moppe än. Och moppen är inte det enda jag saknar. Fredagen den 23e åker jag hem till Sverige och åker tillbaka den 24e med alla grejer som behövs till en ordentlig levnadsstandard. Tills dess får jag stå ut med en del saker som jag inte riktigt ser fram emot (typ att inte ha en säng - det blir soffan i några nätter i Bekkestua), men jag tycker förvånansvärt lite synd om mig själv. Som min kära fader sa: Det blir också historia en dag. Och tills tisdag bor jag i ett enormt hus. Jag har med min list räknat ut att Kari och Tor-Fredrik är loaded. Nybyggt hus med fem sovrum, stort kök (med ett enormt kylskåp) och ateljérum till Karis målningar och hejåhå. Inte alls fel. Dessutom är de trevliga som få.
Och nej, det var inte allt. Nu kommer jobbuppdatering. För en vecka sen så bad Heidi att få prata med mig i enrum. Hon frågade hur jag tyckte att det gick och bara för att jag gillar att paranoia i mitt huvud så föreställde jag mig att hon skulle säga nåt i stil med: "Att anställa dig var ett misstag, faktiskt. Hoppas du kan hitta nåt annat, all the best." Det sa hon inte. Hon berättade att till sommaren behövde de någon som stod i baren på nedervåningen mycket. Någon som kunde bli lite ansvarig för suppleringen där, som kunde lära sig om alla viner, och hålla allmän koll. Baransvarig, kort sagt. Tyckte jag det kunde passa mig? Jag sa medan jag funderade att jag tyckte mycket om att ha bord också (dricks, hallå, liksom.) och hon sa att självklart så skulle jag inte alltid stå där. Men från och med nu skulle jag få vara där ett tag så att jag skulle lära mig allt och få in det i mitt system. Den kvällen stod jag i baren och hade inre dialoger med mig själv. Nästa lunch stod jag också i baren och dialogerna kom fram till följande:
Kväll i baren: Är de medvetna om vilket bra val de gjorde? Visst, det kan låta töntigt av mig att säga detta, men nonetheless så måste jag erkänna för själv vad jag alltid vart bra på - plugg. Jag har ett läshuvud, och jag får en kick av att lära mig saker. 500 viner, bring 'em on. På kvällen behövs jag. Och jag får en större kick av att redan kunna hjälpa folk ("Den nya rosén har vi inte fått in ännu, än så länge har vi bara Il mimo." "Dessertvinerna hittar du i den hyllan, och Madeiran står långt in." "Du behöver inte öppna en ny Crozes-Hermitage. Det ska stå en öppnad bland flaskorna bakom dig."). Ja, jag kanske är en tönt, men min plugghästådra var något jag accepterade a long time ago. Det bara passar mig.
Lunch i baren: Detta var jag skeptisk till. På luncherna behövs inte riktigt en baransvarig så det slutar mest med att man är springpojke åt de som jobbar på 1a etaget, fast utan ansvar (och när jag säger utan ansvar menar jag utan dricks). At least that's what I thought. Men de senaste luncherna där visade sig lönsamma ändå. Den första jag tänker på hjälpte jag Emy och Espen en hel lunch, och när den var över så sa Espen att jag skulle hitta en skål med halva hans dricks på kontoret. ("Har du halva min station, så ska du ha halva min dricks, inget snack, Anna."). Den senaste lunchen jag hade i baren blev hela uteserveringen på 1a etaget fullsatt (för solen kom fram, och så snabbt går det), när bara Jossan var därnere. Så jag tog hand om en station och vi styrde upp en fullsatt uteservering på två personer (vilket var grymt gjort av oss), och jag blev inte utan dricks där heller. Awesome.
Ok, jag är ledsen. Men det är mycket som har hänt. Jag ska korta ner mina inlägg från och med nu, jag lovar.
Ciao.
Först och främst så har jag temporärflyttat från Kirsten. Inte till den stora källarlägnheten i Bekkestua utan till ett hus några minuter från Kirstens hus. Why? Jo, för två veckor sedan, eller nåt, så berättade hon för mig att hon hade lovat hennes släktningar från USA att de fick komma och hälsa på henne när de ville. Så när de ringde för två veckor sen och sa att de ville komma runt den 17e så fanns det inte mycket hon kunde göra. Lycktligvis har hon trevliga vänner häromkring så Kari och Tor-Fredrik erbjöd sig att ta hand om mig i några dagar. Just nu har jag, med andra ord, några grejer här, några grejer hos Kirsten och resten hemma i Alingsås. På tisdag flyttar jag till Bekkestua. På tisdagkvällen jobbar jag sent, och kommer utan tvekan missa min sista buss hem, vilket kommer resultera i en dyr taxi, eftersom jag inte har min moppe än. Och moppen är inte det enda jag saknar. Fredagen den 23e åker jag hem till Sverige och åker tillbaka den 24e med alla grejer som behövs till en ordentlig levnadsstandard. Tills dess får jag stå ut med en del saker som jag inte riktigt ser fram emot (typ att inte ha en säng - det blir soffan i några nätter i Bekkestua), men jag tycker förvånansvärt lite synd om mig själv. Som min kära fader sa: Det blir också historia en dag. Och tills tisdag bor jag i ett enormt hus. Jag har med min list räknat ut att Kari och Tor-Fredrik är loaded. Nybyggt hus med fem sovrum, stort kök (med ett enormt kylskåp) och ateljérum till Karis målningar och hejåhå. Inte alls fel. Dessutom är de trevliga som få.
Och nej, det var inte allt. Nu kommer jobbuppdatering. För en vecka sen så bad Heidi att få prata med mig i enrum. Hon frågade hur jag tyckte att det gick och bara för att jag gillar att paranoia i mitt huvud så föreställde jag mig att hon skulle säga nåt i stil med: "Att anställa dig var ett misstag, faktiskt. Hoppas du kan hitta nåt annat, all the best." Det sa hon inte. Hon berättade att till sommaren behövde de någon som stod i baren på nedervåningen mycket. Någon som kunde bli lite ansvarig för suppleringen där, som kunde lära sig om alla viner, och hålla allmän koll. Baransvarig, kort sagt. Tyckte jag det kunde passa mig? Jag sa medan jag funderade att jag tyckte mycket om att ha bord också (dricks, hallå, liksom.) och hon sa att självklart så skulle jag inte alltid stå där. Men från och med nu skulle jag få vara där ett tag så att jag skulle lära mig allt och få in det i mitt system. Den kvällen stod jag i baren och hade inre dialoger med mig själv. Nästa lunch stod jag också i baren och dialogerna kom fram till följande:
Kväll i baren: Är de medvetna om vilket bra val de gjorde? Visst, det kan låta töntigt av mig att säga detta, men nonetheless så måste jag erkänna för själv vad jag alltid vart bra på - plugg. Jag har ett läshuvud, och jag får en kick av att lära mig saker. 500 viner, bring 'em on. På kvällen behövs jag. Och jag får en större kick av att redan kunna hjälpa folk ("Den nya rosén har vi inte fått in ännu, än så länge har vi bara Il mimo." "Dessertvinerna hittar du i den hyllan, och Madeiran står långt in." "Du behöver inte öppna en ny Crozes-Hermitage. Det ska stå en öppnad bland flaskorna bakom dig."). Ja, jag kanske är en tönt, men min plugghästådra var något jag accepterade a long time ago. Det bara passar mig.
Lunch i baren: Detta var jag skeptisk till. På luncherna behövs inte riktigt en baransvarig så det slutar mest med att man är springpojke åt de som jobbar på 1a etaget, fast utan ansvar (och när jag säger utan ansvar menar jag utan dricks). At least that's what I thought. Men de senaste luncherna där visade sig lönsamma ändå. Den första jag tänker på hjälpte jag Emy och Espen en hel lunch, och när den var över så sa Espen att jag skulle hitta en skål med halva hans dricks på kontoret. ("Har du halva min station, så ska du ha halva min dricks, inget snack, Anna."). Den senaste lunchen jag hade i baren blev hela uteserveringen på 1a etaget fullsatt (för solen kom fram, och så snabbt går det), när bara Jossan var därnere. Så jag tog hand om en station och vi styrde upp en fullsatt uteservering på två personer (vilket var grymt gjort av oss), och jag blev inte utan dricks där heller. Awesome.
Ok, jag är ledsen. Men det är mycket som har hänt. Jag ska korta ner mina inlägg från och med nu, jag lovar.
Ciao.
Kommentarer
Trackback