good thoughts.
Bra dag. Mycket bra dag. Kanske inte just för att det vart den mest händelserika. Den har nog sett ut som de flesta av mina dagar här kommer att se ut, (förhoppningsvis). Men känslan har vart bra. Mycket bra.
Igårkväll kände jag den där känslan som alltid kommer på kvällarna (och har jag tur så håller den sig till kvällstid - oftast smyger den sig på några gånger om dagen). Att sakna honom så att hjärtat nästan går sönder. Men what doesn't kill you... Så jag fick pratat med honom en liten stund. För att få sagt allt det där. Sedan blev klockan en smula för mycket (ingen sarkasm där, på riktigt) och jag insåg att det var bäst att få åtminstone 7 timmars sömn, om nu solvakten skulle gå in morgonen därpå. Natten som följde var inte alls bra. Sov dåligt och vaknade två timmar innan jag skulle gå upp, bara för att ligga och dra mig och varken vakna eller somna. När jag väl tog mig upp drog jag undan gardinen och insåg med förvånad lättnad att det var molnigt och regnigt. Min kropp var otroligt trött och jag insåg att det antagligen inte skulle bli något jobb idag. Men den inställningen kan man ju inte ha, så jag gick upp och åt frukost och gjorde mig iordning och när klockan blev efter 10:00 ringde jag Johanna Hovmästare för att kolla om jag skulle in. Det visade sig att min kropps tacksamhet för det dåliga vädret (som slogs med mitt huvud, som vill jobba så mycket det bara går) fick resignera. Så jag kastade mig på bussen mot Aker Brygge.
Det fanns inte så väldigt mycket att göra, så Jossan gick av efter några timmar och jag tog hand om övervåningen själv. Insåg än en gång av att prata med allt folk som jobbar där att jag verkligen trivs med varenda en utav dem. Men det är kanske inte mer än rätt efter hur average (och ibland obekvämt) det kändes på Liseberg, Långedrag och Rubinen. Någon gång ska man ju få trivas, eh?
Miljö och Hälsa skulle komma på torsdag så när det var skiftbyte bad Anna Hovmästare mig att stanna kvar, om jag ville, för att hjälpa till att städa. So I did, och fick snackat lite med henne medan vi vandrade runt i omklädningsrummet och personalrummet. Och här kommer den fina känslan in. Vi pratade om hur många som sökt, om vilka tider som kommer finnas i framtiden och om hur mycket det brukar finnas att göra (among other things, such as who the hell she is, what the hell i'm doing with my life, andsoonandsoforth.) Och för att sammanfatta utan att dra ut på den redan långa utläggningen på en ganska random dag, gick jag därifrån med följande tankar:
Utan tvekan är jag en utav de med minst erfarenhet, som sökt det här jobbet. Och utan tvekan är jag den med minst erfarenhet som har jobbet. Jag har tävlat med väldigt många, inte bara gällande just den här restaurangen, men som jag sagt förut: Hela Olso är fyllt med mördande konkurrens, med tanke på alla som åker hit med samma anledning som jag.
I actually really really like these people. Jag känner verkligen att jag trivs där. Och även om jag låter onödigt förvånad, så är sanningen att jag inte lätt trivs med nya människor (men sånt skriver man ju inte i CV:t direkt).
Aker Brygge bidrar till den bästa dricksen i Oslo. Druen är i allmänhet ett fantastiskt fint ställe. Varför hamnade jag inte på en utav de där medelmåttiga restaurangerna, iom att jag är ung och nyexaminerad? (-cause sometimes life is kind?)
Nu har jag pratade med ganska många på hela stället om det här med tider. Snokat lite diskret, if you will. Alla säger samma sak. Att vara en solvakt som vill jobba mycket är närapå lika lönsamt som att vara "Teamvakt" (som alltid jobbar fast). De flesta är solvakter och det är bara så Bryggan är uppdelad. Vill jag jobba mycket i sommar, så får jag det. Några solvakter går alltid in.
Och jag är helt enkelt bara stolt över mig själv, tror jag.
Ja, mycket text om nästan ingenting alls, men there you go.
(fick förresten två solvakter till den här veckan. money money, come to me.)
Igårkväll kände jag den där känslan som alltid kommer på kvällarna (och har jag tur så håller den sig till kvällstid - oftast smyger den sig på några gånger om dagen). Att sakna honom så att hjärtat nästan går sönder. Men what doesn't kill you... Så jag fick pratat med honom en liten stund. För att få sagt allt det där. Sedan blev klockan en smula för mycket (ingen sarkasm där, på riktigt) och jag insåg att det var bäst att få åtminstone 7 timmars sömn, om nu solvakten skulle gå in morgonen därpå. Natten som följde var inte alls bra. Sov dåligt och vaknade två timmar innan jag skulle gå upp, bara för att ligga och dra mig och varken vakna eller somna. När jag väl tog mig upp drog jag undan gardinen och insåg med förvånad lättnad att det var molnigt och regnigt. Min kropp var otroligt trött och jag insåg att det antagligen inte skulle bli något jobb idag. Men den inställningen kan man ju inte ha, så jag gick upp och åt frukost och gjorde mig iordning och när klockan blev efter 10:00 ringde jag Johanna Hovmästare för att kolla om jag skulle in. Det visade sig att min kropps tacksamhet för det dåliga vädret (som slogs med mitt huvud, som vill jobba så mycket det bara går) fick resignera. Så jag kastade mig på bussen mot Aker Brygge.
Det fanns inte så väldigt mycket att göra, så Jossan gick av efter några timmar och jag tog hand om övervåningen själv. Insåg än en gång av att prata med allt folk som jobbar där att jag verkligen trivs med varenda en utav dem. Men det är kanske inte mer än rätt efter hur average (och ibland obekvämt) det kändes på Liseberg, Långedrag och Rubinen. Någon gång ska man ju få trivas, eh?
Miljö och Hälsa skulle komma på torsdag så när det var skiftbyte bad Anna Hovmästare mig att stanna kvar, om jag ville, för att hjälpa till att städa. So I did, och fick snackat lite med henne medan vi vandrade runt i omklädningsrummet och personalrummet. Och här kommer den fina känslan in. Vi pratade om hur många som sökt, om vilka tider som kommer finnas i framtiden och om hur mycket det brukar finnas att göra (among other things, such as who the hell she is, what the hell i'm doing with my life, andsoonandsoforth.) Och för att sammanfatta utan att dra ut på den redan långa utläggningen på en ganska random dag, gick jag därifrån med följande tankar:
Utan tvekan är jag en utav de med minst erfarenhet, som sökt det här jobbet. Och utan tvekan är jag den med minst erfarenhet som har jobbet. Jag har tävlat med väldigt många, inte bara gällande just den här restaurangen, men som jag sagt förut: Hela Olso är fyllt med mördande konkurrens, med tanke på alla som åker hit med samma anledning som jag.
I actually really really like these people. Jag känner verkligen att jag trivs där. Och även om jag låter onödigt förvånad, så är sanningen att jag inte lätt trivs med nya människor (men sånt skriver man ju inte i CV:t direkt).
Aker Brygge bidrar till den bästa dricksen i Oslo. Druen är i allmänhet ett fantastiskt fint ställe. Varför hamnade jag inte på en utav de där medelmåttiga restaurangerna, iom att jag är ung och nyexaminerad? (-cause sometimes life is kind?)
Nu har jag pratade med ganska många på hela stället om det här med tider. Snokat lite diskret, if you will. Alla säger samma sak. Att vara en solvakt som vill jobba mycket är närapå lika lönsamt som att vara "Teamvakt" (som alltid jobbar fast). De flesta är solvakter och det är bara så Bryggan är uppdelad. Vill jag jobba mycket i sommar, så får jag det. Några solvakter går alltid in.
Och jag är helt enkelt bara stolt över mig själv, tror jag.
Ja, mycket text om nästan ingenting alls, men there you go.
(fick förresten två solvakter till den här veckan. money money, come to me.)
Kommentarer
Trackback