"Vad ska du i Göteborg å göra?"

--


Gårdagen började relativt normalt. Jag stod vid enoteket för Chablisvinerna och fyllde upp två glas när Emelie ställde sig bredvid mig. 
   "De är på G..." mumlade jag, som jag gör när folk kommer för att hämta sina bongade viner en smula snabbare än jag hinner fixa dem.
   "Aja, det är lugnt. Oj, vad gul den är." Just det här vinet var nykommet, och det är ju faktiskt Emelie också, så hon tog det ena glaset och doftade på innehållet. "Hörde du att du skulle upp till Heidi?"
   Jag såg på henne. "Nä..."
   "Sa inte Thomas det?"
   "Nope..."
   "Ok... Du ska upp till Heidi", skrattade hon.
   Jag tog trappan två steg i taget, kom till kontoret ganska fort, och hann därmed inte fundera så mycket på vad restaurangchefen kunde vilja. 
   "Hej, Heidi. Läget?" 
   "Hej Anna." Hon snurrade runt i sin stol och såg på mig. "Har du funnit dig nåt jobb ännu?"
Jag mindes att hon nämnt något om en restaurang inne i centrum. Det slog mig att jag aldrig gett henne besked om ifall jag ville att hon skulle lägga in nåt gott ord för mig, eller inte... men å andra sidan visste jag inte att hon ville ha något sådant besked. De senaste dagarna hade flera stycken på jobbet frågat mig om vad jag skulle göra till hösten, och jag hade gett alla liknanade svar... "Hade jag fått stanna på Druen, hade jag nog gjort det, men..."
   "Nej, det har jag inte," svarade jag. "Men jag åker nog hem till Göteborg i september. Eftersom jag inte kan få heltid här så -..."
   "Du får heltid här."
   Tystnad.
   "Va?"
   "I baren. Vi har pratat om det, och kommit fram till att det ska vara någon i baren i höst."
   "Oh... ok..."
   "Du behöver inte ge mig besked nu," log hon. "Men säg ifrån när du vet."

---

Passande att jag åker till Hidra imorn. (Med Issa! Awesome!! <3 ) Jag kanske behöver ännu ett "Vad ska jag göra med min framtid"-samtal. Lägenheten är uppsagd, jag är inställd på att åka hem, och har börjat se fram emot det en hel del. Men sedan jag kom hem från Hidra sist så har jag en del dagar på Druen känt att det är lite sorgligt. Det lätta med hela grejen var att jag egentligen inte hade valet att stanna. Jag visste att jag inte ville stanna i Oslo om det var på nåt annat jobb, därför kändes det vettigt att åka hem. Men det är kul på Druen. Jag trivs, jag är bra på det jag gör, jag tjänar ju onekligen mer pengar där än på nåt ställe i Göteborg, och tanken var (som bekant) att stanna i Oslo i nåt år, give or take. Tanken var att knega.
Gah. Jag har ingen aning. Alla jag pratat med hittills (förutom Lovisa) har sagt att jag borde stanna. Arbetskamrater, mina föräldrar, Henrik (som flyttat till Oslo, askul!) har alla sagt mer eller mindre samma sak: "Vad ska du i Göteborg å göra?"
   Och det undrar jag också egentligen.

men å ena sidan,
å andra sidan....

Oh my, Beslutsångest.