kärlek, snökaos och ännu lite mer kärlek.

Livet är så sjukt kul när man får bounca lite idéer och tankar om framtiden med morsan.

Föregående mening är bara ett litet utdrag från de senaste dagarnas känslor av kärlek. Det blev en del sista kramar på Druen innan jag tog min juleferie. I mellandagarna blir det i stort sett bara jobb, men det bli iaf en till glimt av Oslo innan det är helt slut. Dock är ju inte alla där då, så som sagt... Sista kramar. Det fälldes t.o.m tårar av andra än jag själv. Who'd have known? Det var snökaos på vägen hem, och jag undrar ifall Thomas förstod hur mycket flax han hade när han fick haka på mig och farsan hem till Götet. Vår vita Mondeo försvann nästan i snön men vi lyckades precis ta oss förbi flera stycken nästan kanande lastbilar innan kaoset var ett faktum och E6an stängdes av. Vi snackar om minuter här. Phew.

I vilket fall. När far och jag äntligen anlände till Alingsås blev det glögg, julmust och mys in på småtimmarna med familjen. Kärlek! Imorse klev jag upp, trots en enorm trötthet, för att ta mig in till Götet och ta en frukost med Sanna och Oskar. Kärlek igen! Efter en grovt försenad tågtur tillbaka till potatisstaden åkte jag och far till Jordnära och synade granar i kylan. Kvällen följdes av ännu mer glögg och familjemys, och nu det sista har jag tvingat upp min mammut till kontorsrummet på övervåningen för att att bidra med moderliga råd. Det bästa med att få moderliga råd av morsan i situationer som dessa är att hon inte beter sig som en orolig förälder, utan snarare som en peppande framtidsmentor, typ. Jag la fram alla tankar om Costa Rica - resa dit, kurs, boende, område, packning och en jäkla massa annat - och nu när hon gått ner igen känner jag mig ännu säkrare på att spontanitet är det som gäller. Jag trodde inte jag kunde bli mer pepp på att flyga över Atlanten och börja upptäcka saker, men det kunde jag tydligen. Kärlek, once again - can I get a Amen?

(varför har jag aldrig hört någon säga "Can I get an Amen"? Det kanske jag har, iom att det är det korrekta uttrycket, rent grammatiskt, men i mitt huvud hör jag bara the black reverend som mest bryr sig om vad som låter coolast in the ears of the lord... random tanke.)

Godnatt Alingsås, faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0