Igår var min första arbetsdag på fyra dagar. Jag kände mig en smula ringrostig, av någon anledning. Det kändes som om jag varit borta i flera veckor. Kvällen började fullsatt men bra, och avslutades.... ohmygod. Framåt tiotiden började det formas den mest dramatiska händelsen jag, Jecca, Heidi (eller någon annan i restaurangen) någonsin vart med om i jobbsammanhang. Utan att orka gå in på vad som faktiskt hände, iom att det är en för lång historia, kan jag avslöja att det resulterade i skrik, poliser och ännu lite mindre tro på mänskligheten från min sida.

Ikväll är David vänlig nog att ta mitt pass (Läs: tvungen att ta mitt pass, efter alla gången jag jobbat för honom), så att jag och Carro kan gå ut och ha en hejdåmiddag, sort of. Vi har pratat om det sjukt länge och ikväll blir det av. Lovely! Jag gillar att vara ledig i fyra dagar, jobba en dag, och sedan få fri två dagar igen. Speciellt med tanke på hur mycket arbete det kommer bli efter det. Min slutspurt innan jul och efter. Men det är nog värt det.


Anyway..



Ciao.