Så jag skyndade mig från Druen i torsdags för att hinna med den jäkla bussen till Göteborg, och spenderade fyra timmar på den bästa bussresan i mitt liv (för jag sov hela vägen). Obeskrivligt underbart att komma hem, som väntat. Torsdagskvällen var bara mys med familjen. På fredagen kom mormor för att hinna ge mig några kramar, och catcha up, innan kvällen kom och jag drog till världens bästa Lovisa. Vi drack, tjötade och tjötade och tjötade och hade det underbart. När klockan närmade sig 23 drog vi in till stan och dansade och var allmänt snygga. När jag tog mig hem från Göteborg dagen efter stötte jag på Hanna från Bar och Servering. What are the odds? Nostalgiska underbara känslor, once again. Senare på lördagen bakades det lussebullar hemma i Torvmossen, följt av den obligatoriska omgången av Gin Rummy med föräldrarna. Efter middagen gick Chris, Hansson och jag på en promenad i snön och råkade hamna hos Olle. Många skratt långt in på småtimmarna. Kärlek på det gamla torvmossengänget.

På söndagsmorgonen var jag vansinnigt trött, men tog tåget in vid halv elva för en fika med Jonathan. Det blev mys och varm choklad på Franks, och sen hem till sängen i hans lägenhet för att fortsätta samtalen i liggande ställning (för att vi båda var utmattade). På väg från lägenheten, vandrades mot kungsportsplatsen upptäcker jag en grupp med människor som kommer från hållet vi är påväg mot, precis utanför Storan ungefär. Inget konstigt med det iofs, tills en utav människorna, en blond tjej i pälsmössa, ställer sig framför mig och viftar med armarna. Det tog, helt seriöst, typ fyra sekunder innan jag insåg att det var Sanna som stod framför mig med förvånad min! Jag kastade armarna om henne och hon frågade var tusan jag gjorde i Göteborg. När jag svarat att jag "bara är här över helgen - vad gör du i Göteborg?!" förklarade hon att hon, simply, var här över dagen. Once again - what are the odds?

Innan jag hoppade på tåget hem till Alingsås för att hinna med middagen ringde jag Ludde för att se om han hade lite tid. Det slutade med att jag räknade ut att jag egentligen inte hade tid alls att åka hem till honom på Hisingen, men gjorde det iaf. Han mötte mig på hållplatsen, vi vandrade till hans lilla kollektiv, satt i hans säng i typ 10 minuter, och vandrade tillbaka till hållplatsen. Alldeles alldeles för kort, men bättre än inget. Saknar min Ludvig. alot.

På söndagkvällen, efter jag sovit middag, körde jag hem till Issa inne i Alingsås stad. Fick med några timmar hemma hos henne också - lovely.

Så det har vart hastigt, to say the least. Men jag älskar Alingsås och allt runtomkring. Det är värt att springa för att hinna med alla på så få dagar. Nu blir det väl sömn, och imorn är det tillbaka till verkligheten. Men inte länge till. Reality is for those who lack imagination.

and that's that.