thoughts.
Jag är uppe lite överdrivet tidigt. Fast jag kanske ska hålla mig till uttrycket 'vaken' än så länge. När man har jobbat kväll/stängning 6 dagar i rad, och sedan får en ledig dag så sover man länge. Börjar man sedan 10 dagen efter det är det svårt att få till en ordentlig dygnsrytm direkt. Pga detta var jag löjligt trött igår på jobbet och somnade sekunden efter jag klivit in genom dörren, i stort sett.
Anna nämnde för mig att hon inte var säker på hur arbetet efter sommaren såg ut, men att hon fått intrycket av att jag skulle få stanna - därav vad jag skrev för några dagar sen ("det verkar som att jag får..."). Sen hon sa det, trots det jag skrev i bloggen har jag drabbats av otrolig beslutsångest. Hela sommaren har jag trott att om jag får stanna så gör jag det, men på något oförklarligt vis så rör sig mina tankegångar i egna banor ibland. Utan att jag riktigt kan hindra det så hör jag min inre röst fråga mig om jag inte är klar med Oslo ett tag och ännu snabbare flyger tusen alternativ igenom huvudet. Och det som jag intalade mig själv när jag flyttade hit, när jag bestämde mig för att 'äntligen väntar livet', liksom - det blir så tydligt. The world is your oyster, och allt det där. Vart kan jag åka härnäst? Första gången det slog mig att, om jag vill, så kan jag göra... vad jag vill, istället för just detta. Första gången det slog mig att, om jag vill, är det bara att åka till någon annan del av världen så kände jag mig så sjukt lycklig. Insikten att det där man drömt om i så många år, att bara åka iväg och leva, det är nära, om du vill.
Och jag vet, jag vet. Detta är nåt som många gör, åtminstone om du frågar folk på Druen. För många är det inte ens en stor grej att resa jorden runt, för alla gör det (läs: har gjort det. - once again, jag är minst på mitt jobb =P). Men för mig har hela "efter gymnasiet är du fri att göra vad du vill" än så länge vart en dröm, som jag tänkt att jag ska uppfylla när jag har lite mer pengar. Och visst, i juli kommer jag inte tjäna nåt, typ, och sen är det bara augusti kvar, men det är iaf mer pengar än jag hade innan jag kom hit.
Sen kom gårdagen, och jag fick tag på Heidi. Och jag fick klart för mig hur hösten skulle se ut om jag stannade. Det var omöjligt att säga hur mycket jobb det skulle bli. Heidi förklarade, snarlikt det sätt som Johanna förklarade för mig i våras (seems like yesterday) att allt berodde på väder. Bra väder = mycket jobb. Sen hamnade jag i baren ganska mycket, vilket var ett lucky strike för en nykomling, då det alltid ska vara någon i baren (även när det inte behövs). Så kommer det inte se ut i september dock, och vågar jag stanna för nåt som bara kanske blir extra jobb? Isf, skaffar jag nåt annat jobb vid sidan av, men bor helt enkelt kvar? Eller vill jag fortsätta tjäna pengar (knega lite, helt enkelt) fast inte här? För jag erkänner att jag saknar hemmet lite. Är det värt att flytta hem och fortsätta knega (för när jag föreställde mig 'tjäna mycket pengar, för att ge mig ut att resa'-grejen, så föreställde jag mig längre tid till knegandet än detta. Who'd have known att dragningskraften efter nåt annat var så starkt?)? I Sverige kommer jag dock inte tjäna i närheten av så bra pengar som här, men å andra sidan kanske man har mindre utgifter? Och även om jag skaffar nåt annat vid sidan av Druen, här i Oslo (eller om jag lämnar Druen helt) hur mycket ledigt finns det att få efter sommaren?
Ikväll är det skype med Lovisa,
och imorn åker jag till Hidra.
Ikväll behöver jag counselling av min bästa vän,
och jag kan inte ens beskriva hur mycket jag saknar att få lite vägledning och livsråd av mor och far.
De senaste dagarna, när jag längtat efter klättring, dykning, krabbor och fiske, har jag lika mycket tänkt på hur mycket jag behöver lite guidinglight, och hur bra det skulle kännas att prata om allt detta med mina föräldrar.
Och varför skriver jag allt detta? För första gången sen jag skaffade den här bloggen kände jag bara för att skriva av mig. Inte för att uppdatera familj eller vänner hemma i Sverige om hur jag har det - utan endast för att få ner tankar, svart på vitt.
Om tio minuter öppnar Remabutikken. Tänkte åka och köpa nån god frukost, när jag ändå inte kan somna om.
over and out.
Anna nämnde för mig att hon inte var säker på hur arbetet efter sommaren såg ut, men att hon fått intrycket av att jag skulle få stanna - därav vad jag skrev för några dagar sen ("det verkar som att jag får..."). Sen hon sa det, trots det jag skrev i bloggen har jag drabbats av otrolig beslutsångest. Hela sommaren har jag trott att om jag får stanna så gör jag det, men på något oförklarligt vis så rör sig mina tankegångar i egna banor ibland. Utan att jag riktigt kan hindra det så hör jag min inre röst fråga mig om jag inte är klar med Oslo ett tag och ännu snabbare flyger tusen alternativ igenom huvudet. Och det som jag intalade mig själv när jag flyttade hit, när jag bestämde mig för att 'äntligen väntar livet', liksom - det blir så tydligt. The world is your oyster, och allt det där. Vart kan jag åka härnäst? Första gången det slog mig att, om jag vill, så kan jag göra... vad jag vill, istället för just detta. Första gången det slog mig att, om jag vill, är det bara att åka till någon annan del av världen så kände jag mig så sjukt lycklig. Insikten att det där man drömt om i så många år, att bara åka iväg och leva, det är nära, om du vill.
Och jag vet, jag vet. Detta är nåt som många gör, åtminstone om du frågar folk på Druen. För många är det inte ens en stor grej att resa jorden runt, för alla gör det (läs: har gjort det. - once again, jag är minst på mitt jobb =P). Men för mig har hela "efter gymnasiet är du fri att göra vad du vill" än så länge vart en dröm, som jag tänkt att jag ska uppfylla när jag har lite mer pengar. Och visst, i juli kommer jag inte tjäna nåt, typ, och sen är det bara augusti kvar, men det är iaf mer pengar än jag hade innan jag kom hit.
Sen kom gårdagen, och jag fick tag på Heidi. Och jag fick klart för mig hur hösten skulle se ut om jag stannade. Det var omöjligt att säga hur mycket jobb det skulle bli. Heidi förklarade, snarlikt det sätt som Johanna förklarade för mig i våras (seems like yesterday) att allt berodde på väder. Bra väder = mycket jobb. Sen hamnade jag i baren ganska mycket, vilket var ett lucky strike för en nykomling, då det alltid ska vara någon i baren (även när det inte behövs). Så kommer det inte se ut i september dock, och vågar jag stanna för nåt som bara kanske blir extra jobb? Isf, skaffar jag nåt annat jobb vid sidan av, men bor helt enkelt kvar? Eller vill jag fortsätta tjäna pengar (knega lite, helt enkelt) fast inte här? För jag erkänner att jag saknar hemmet lite. Är det värt att flytta hem och fortsätta knega (för när jag föreställde mig 'tjäna mycket pengar, för att ge mig ut att resa'-grejen, så föreställde jag mig längre tid till knegandet än detta. Who'd have known att dragningskraften efter nåt annat var så starkt?)? I Sverige kommer jag dock inte tjäna i närheten av så bra pengar som här, men å andra sidan kanske man har mindre utgifter? Och även om jag skaffar nåt annat vid sidan av Druen, här i Oslo (eller om jag lämnar Druen helt) hur mycket ledigt finns det att få efter sommaren?
Ikväll är det skype med Lovisa,
och imorn åker jag till Hidra.
Ikväll behöver jag counselling av min bästa vän,
och jag kan inte ens beskriva hur mycket jag saknar att få lite vägledning och livsråd av mor och far.
De senaste dagarna, när jag längtat efter klättring, dykning, krabbor och fiske, har jag lika mycket tänkt på hur mycket jag behöver lite guidinglight, och hur bra det skulle kännas att prata om allt detta med mina föräldrar.
Och varför skriver jag allt detta? För första gången sen jag skaffade den här bloggen kände jag bara för att skriva av mig. Inte för att uppdatera familj eller vänner hemma i Sverige om hur jag har det - utan endast för att få ner tankar, svart på vitt.
Om tio minuter öppnar Remabutikken. Tänkte åka och köpa nån god frukost, när jag ändå inte kan somna om.
over and out.
Kommentarer
Trackback