Idag jobbade jag bara i sju timmar. Lyx på hög nivå, kallar vi det. Igår var jag ute med Linnea och Erika. Gick först till Delicatessen och drack de godaste mojitos jag någonsin druckit, följt av en massa tapas med en flaska Terras Gauda till bords. När alla tapas var uppätna, dessertern slukad, vinet slut och samtalsämnena gick från resor, jobb och förflutet till vart drar vi efter detta? fick vi sällskap av en gammal Druenarbetare. Jag kände mig liten, som jag i stort sett gjort konstant sen jag flyttade hit ^^ (förvånade ännu en kollega idag med att säga att jag bara var tjugo, och Linnea upprepade flera gånger för mig igår, and I quote, att Anna Söyland är "den minsta människan jag nånsin sett på en restaurang!") även om jag antar att folks förvåning innebär att jag verkar vara äldre - vilket är bra, right? Hur som helst, Sandra den gamla Druenarbetaren tog med oss till övervåningen på People's. Ett stort breakdancegäng hade precis haft två dagar av tävling och avslutade detta med att abbonera nämnd övervåning och ha stor fest. Kan inte säga annat än att det var sjukt nice, och att Lovisa hade älskat det (jag börjar förstå hennes förkärlek till dansare).

Underbar kväll, mindre kul morgon. Som en Söyländare (I say this, då min bror blivit välsignad med samma gåva) så blir jag aldrig bakfull, men att känna sig totalt schleten när man vaknar och åtta timmar framåt är egentligen inte heller kul. Tur att det var söndag - jag ägnade mig åt söndagsstädning hela dagen och tog saker i min egen takt (vem kunde tro att jag en dag skulle tycka att städning var att föredra, framför nåt annat?).

Idag hade vi dessutom en prövovakt (det betyder provjobbare, för er som är lite långsamma). Inte för att det finns någon spektakulärt i det - det har vi ofta - men this kid provjobbade för en anställning som plassör (så stavas det på norska, don't judge me.). Inget konstigt i det heller, sure. Vi har haft en del sådana det senaste, för sommaren kommer tydligen bli ännu stressigare (deep breath.), men han som provjobbade idag hade oturen (eller glädjen, who knows?) att få provjobba när Hampus jobbade. Vi andra hade nog bara väldigt kul åt att se vår prövplassör gå lite trevande bort mot grannbaren, då Hampus bett honom att hämta en "sockerlagsblandare" därifrån.

"Och se till att du säger 'Ett, två, tre' också. Det är min kod till att kunna låna saker därifrån, och den är viktig att uppge."

Stackars pojke, men det var gjort helt med kärlek, jag svär. Och det gjorde den annars långsamma dagen till något som fick mig att bryta ihop lite smått bakom baren (samtidigt som jag allvarlig försökte förklara för Hampus och Claes hur elakt det var! - don't think they took me seriously, though).


over and out.