- and the whole world goes blind.

 Inatt kunde jag inte sova. I was puzzled. Låg och funderade på världen och mina principer. Detta var egentligen inte första gången detta exakta problem tyngt mig, men det var första gången på länge som ett moraliskt dilemma (om man ens kan kalla det det) bokstavligen höll mig vaken. Det började i baren på jobbet på söndagkvällen. Av någon anledning så hade datorn (som oftats bara visar iTuneslistan som spelas... over and over again. snark.) invaderats av någon som, var nyfiken på nyheterna. Skärmen visade nämligen detta uppslag:



etc.


En kollega kom in i baren och la självklart märke till att en internetsida var uppe. Detta var incidentally samma kollega som jag hade en dispyt med sist.
"Jaså, du sitter och läser tidningen såhär på arbetstid?" skrattade han. Jag svarade att det faktiskt var så när jag började jobba, men att jag självklart läst artikeln - "... lite deprimerande titel, dock." avslutade jag.
"Deprimerande?" replikerade han. "Den är ju fan uppmuntrande."
"Du tycker det?" svarade jag snabbt, inte ett dugg förvånad. Jag är medveten om att jag sällan träffar människor som håller med om alla mina makelovenotwar-principer.
"Tycker inte du det? Han förtjänade ju det!"
Självklart hade jag inte tid att gå in på alla mina anledningar, utan sa bara att jag inte tyckte att hämnd hjälper någon, och att det redan finns tillräckligt mycket våld i världen. Det sista får mig att låta som en hippie, jag vet.

Sen funderade jag på det under resten av kvällen. Läste artikeln igen.
"tog lagen i egna händer"
"armarna avslagna"
...

Behöver jag ens säga att jag inte förvarar det han gjorde (om han nu är skyldig)? - Nej, så mycket känner ni väl mig. Men detta låg jag och funderade på i timtal inatt. Och jag tycker det är brutalt hemskt. Precis på samma grunder som att dödsstraff är hyckleri. Och visst visst, nu skulle jag kunna börja dra alla anledningar som kommer ifrån hur jag faktiskt känner, och hur jag vill att människor ska tänka. Men det hör inte ens hit, lyckligvis för er. Poängen är bara att "Öga för öga, tand för tand"-konceptet inte fungerar. För den cirkeln slutar inte. Den som inte förstår eller håller med kan börja visa mig exempel på gangfights där den ena sidan yttrar orden "Fair enough, vi råkade skjuta din bror och nu skjöt du min. Call it even?"
Sådant händer inte. Lika lite som bråk på dagis avslutas när båda fått slå den andra en gång, kan man ta "lagen i egna händer" och tro att man gjort världen en tjänst när man skapat rättvisa genom att ge igen. Min följande mening kan låta provocerande, men har man den uppriktiga inställningen kan man lika gärna fråga sig om den nämnda 18-åriga kvinnan inte förtjänade att bli våldtagen. Vi vet ju inte historien bakom, eller hur? Hon kanske var ett barnmisshandlande fyllo som knivskurit sin förra pojkvän och stulit pengar från Röda Korset. Och lever man efter mottot "Öga för Öga", så förtjänade ju hon något slags fysiskt straff, eller hur?
Man kan inte tänka så. Det fungerar inte. Det gör bara inte det, och vi kan låtsas att jag inte ens tror på utveckling i människor, eller att man mår bra av att förlåta. Det hör som sagt inte hit. Poängen är att Gandhi har sagt en del vettiga saker, inte endast om man är antivåld.

"An eye for an eye, and the whole world goes blind."