My God. Den här dagen på Druen var nog min värsta hittills. Rent... personligt, that is. Har aldrig riktigt känt att jag gjort kollegor irriterade förut, men Johan verkade nästan morra på mig once or twice. I don't blame him, though. Mitt huvud har bara inte vart med idag. Det har bara snurrat i skallen på mig, och när jag inte riktigt kan motstå att titta bort mot fästningen på solsidan så känns inte gästerna lika viktiga, av någon anledning. Måste get it together. Vetifan om morgondagens planerade aktivitet (sitta och läsa vid fästningen hela dagen, om vädret är relativt ok) kommer hjälpa mig att glömma bort känslan jag hade sist jag var där. Men men. Gotta try, at least.

Juni kommer bli massa arbete. Det är bra, tror jag. Juni innebär också att fina människor kommer hit. Lovisa runt den sjätte (eller tidigt på måndagmorgon, eftersom saker måste alltid krocka =P ). Och älskade Sanna och Oskar runt den 16:e hoppas jag på.

Sen saknar jag Jenna. Frankrike tog henne liksom väldigt långt bort, och sen stannade den känslan.

Ibland undrar jag vart jag hade tagit vägen om jag inte i sista minuten valt Donner.


Dagens låt (utan tvekan) :
Little Lion Man - Mumford & Sons
"Weep little lion man,
you're not as brave as you were at the start,
---
But it was not your fault but mine,
and it was your heart on the line.
I really fucked it up this time
didn't I, my dear?"