Idag jobbade jag i nästan 11 timmar.

Och my God. De senaste två dagarna på jobbet har vart händelserika. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Eller om saker ens är värt att berätta om.

Kort och koncist kan jag väl säga att igår satt vi i skiten ungefär hela dagen. Ikväll var det sjukt lugnt, fastän vi bara gick runt och väntade på rushen. Tydligen stannade alla hemma och såg på Eurovision.
    Under både igår och idag har jag fått mer och mer komplimanger av både servitörer, hovmästaren, sommerliern och restaurangchefen gällande hur duktig jag är. Att mitt tempo är högt, att jag har stenkoll i baren, att jag är grym på det jag gör och att jag alltid är glad. Sånt är alltid trevligt att höra.
     Idag hade jag en dispyt med en kollega. That always rubs you the wrong way, huh? Människan är åtta år äldre än jag och har fortfarande inte lärt sig hur man talar i samtalston eller säger förlåt. De som hörde the yelling (från honom, inte mig) though, berättade att det är inte första gången han tappar fattningen och att det bara är att ignorera skiten. Fair enough. We cleared the air though (på mitt initiativ, needless to say). Är jag för naiv för denna värld? När Nova växlade några ord med mig om saken så sa hon att det är bara att väsa tillbaka. Men jag tycker inte om att väsa på människor. Och jag förstår inte varför folk tycks se "förlåt" som något slags tecken på svaghet. Oh well. 
   

Vädret är underbart nowadays för övrigt. Alla runt om mig kanske inte skulle hålla med, för det är inte medelhavssol ständigt och jämt. Men himlen växlar mellan alla nyanser av blått och det får havet att se gudomligt vackert ut. Är det bara jag som tänker så?

What else? Jo, jag jobbar mycket. Men it keeps my mind off other things. Dessutom tycker jag verkligen om mitt jobb. Lucky me.


Och jag vet att jag sa detta i mitt senaste blogginlägg också, men My God vad jag längtar till den 7e juni.

That's about it.

over and out.