När vi på Druen hade fått schemat för november och december kom Natalja till mig strax efteråt med frågor om tjänster. Av någon anledning hade jag fått typ 7 pass mer än henne och hon undrade om jag kunde tänka mig att ge bort några. Egentligen hade jag ingen lust till detta. Jag längtar tills nästa år, och även om jag har fått ihop ett fint sparkonto så undrar jag ibland om det verkligen kommer vara nog. Efter Grekland tänkte jag att jag vill försöka jobba så otroligt mycket det bara går... Men eftersom jag tycker om att kalla mig själv för hjälte (som när jag svimmade i omklädningsrummet, och sedan fortsatte jobba kvällen ut - hjältemodigt!) så gick jag med på att ge bort några pass. Tanken var att hon kunde ta några stycken i rad, så att jag fick tre lediga dagar efter varandra, istället för att bara vara randomly ledig en extra dag i veckan. Detta för att jag skulle kunna göra nåt speciellt dessa dagar. Kanske åka hem en sväng, eller vad vet jag? Nu råkade ledigheten bara befinna sig utanför dörren till nästa dag och jag upptäcker mig själv med att vara ledig igen. Aah, ångest. Pengar?

Not really. Fast det finns två negativa faktorer med att vara ledig. Man tjänar inte pengar - och man slösar dom. Minus, minus, minus. Oh well.