Idag gymmade jag för första gången på väldigt länge. Jag gick till Sats på Solli (för det är brutalt nära, och Carro gymmar där) igår, och frågade (nu var jag nära att skriva "sporte" igen... illa.) om det fanns möjlighet att bara vara medlem en månad. På hemsidan förklarades det nämligen bara att det kostade så och så mycket om man band upp sig i ett år. De sa att det gick bra att bara vara medlem i en månad, men att priserna blev skyhöga (de använde inte riktigt dessa ord) i så fall. Jag orkade inte mekka, så jag drog upp min personliga växelkassa och slängde upp lite cash på disken, och försökte glömma bort det efteråt. (Nu handlar bloggen om pengar igen. Lovisa hade rätt...) Anledningarna till att jag funderat på att hinna med en månads träning innan jag drar härifrån är som vanligt så långt ifrån "Jag vill gå ner i vikt"-tankarna som man kan komma. De två, helt genuina och equally aktuella anledningarna är som följer:

• Jag är trött på att vara svag. Klättringen lider, bland annat, och den framtid jag föreställer mig är full av aktiviteter och saker som ska uppnås med bra motion och en stark kropp. Jag vill bli uthållig och orka med dykarcertifikat, vandring i djungeln och fallskärmskurser.
• ... jag vill kunna sova. Jag orkar inte ligga vaken längre. Om jag kör slut mig på dagarna så kanske jag blir trött på kvällen. Worth a shot.

Jobbade dubbel idag (för David var lat. han var förövrigt lat igår också. och jag är snäll. och vill ha pengar.). Kom ifrån jobbet kvart i tio på kvällen (vilket inte känns som en äkta dubbelvakt, egentligen. knappt elva timmar är inte mycket mer än vad jag brukade spendera på jobb i somras. tiderna förändras.), och sprang i stort sett hem. Kastade mig in i lägenheten, drog ner träningskläder i väskan, och småjoggade till Sats. Hann träna en timma innan de stängde. Så sömn nu, right?