ô

Vilken helg. Jag vet att jag nämnde senast att det inte är lika panikmycket jobb längre. Vilket, i timmar, egentligen stämmer ganska bra. Men det börjar bli stressigt igen. Och jag menar inte 'springa för att hinna'-stressigt, jag menar 'sitta så fett mycket i skiten att viljan att leva försvinner'-stressigt, typ. Jag minns sommardagarna innan juli. När det drog igång riktigt ordentligt, innan det dog igen. Maj och juni. De värsta sommardagarna kunde vi vara tre servitörer på uteserveringen på 1a etaget (Rozz), en på Golv (inomhus, 1a etaget) och en i baren. Alla hjälptes åt, och det brukade gå bra. I lördags var hela Rozz totalt fullsatt, i stort sett hela golv ockuperat... och jag och Elin.

Jag försöker bara ge er en bild. (den dagen jobbade jag 15,5 timmar i sträck btw. bara för att ge er en bild.)


Idag vaknade jag och gladdes ofantantligt över den gråa himlen. Äntligen en lugn dag. Det blev en sån där dag som jag avskydde och var så trött på under juli och augusti. Men känslan av att kunna slappna av och hinna andas var mer efterlängtad än jag kan beskriva. Imorn jobbar jag dubbelpass igen. Djupt andetag. Go dricks som fan är det iaf dessa dagar. Och goa arbetskamrater. Och gött väder. Och goa kombos, med gött humör.


gôtt, helt enkelt. and that's it for now.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0