It's not fair. Helgen har vart för bra.

Jo, jag vet. Det finns värre saker att klaga på än riktigt bra helger, men om Oslo kändes ovärt efter vistelsen på Kefalonia, så känns Norges huvudstad knappast mer tilltalande efter en långhelg med alla jag älskar och bryr mig om. 
   Fredagen var lugn och underbar. Spenderade en och en halv timma på en promenad med Petter och varvade prat om det nuvarande livet med nostalgitrippar tillbaka till barndomen i Torvmossen. Bekvämt. Givande. Promenaden avslutades vid sextiden och följdes av en underbart god middag med far, mor och bror (kan inte annat än att behöva se fram emot en massa saknad av pappas matlagning när jag är tillbaka i Oslo). Kväll med Idol och familjen kändes väldigt "a year ago". <3 Hansson hakade på halvvägs in på kvällen, vilket bara gjorde allt lite mer fulländat. 
    På lördagen kom Lovisa hit och vi började dagen med att sitta på altanen, äta lunch, och prata. Lustigt att två veckor tillsammans kan lämna kvar så många samtalsämnen. Efter lunchen satte vi oss vid datorn och den enorma skrivaren som pappas jobb bidragit med, för att fixa ihop ett kollage att skicka till våra vänner i Grekland. Det blev en till middag och sen en biltur till Göteborg och Hagen. På söndagsmorgonen joinade jag the Jennervalls på en gudstjänst för att sedan finna mig själv i Brunnsparken, väntandes på Issa och Ludde. (Surealistisk upplevelse att sitta på fontänkanten för första gången på ett halvår. Galet.) Fika varvades med shopping och uppdatering och det kändes som ett bra sätt att spendera lördagen på. Mötte upp Chris efter att jag kramat Issa (Ludde lämnade mig lite tidigare) för att åka och klättra på fabriken. - I'm telling you. Helgen blev för bra.




Väl hemma i Alingsås satte jag mig med mor och far i sofforna och pratade i timmar och åter timmar om allt mellan himmel och jord. Sånt där man nästan inte inser hur mycket man saknar när man inte får sin weekly dose av det.

Buss till Oslo ikväll. Nej tack.