Bror åkte härifrfån för en dryg timma sedan, men hemlängtan stannade kvar. Hemlängtan, en massa nya tankar, ny musik att lyssna igenom, saknad till klättringen, till Alingsås.

Beställde bussresa hem, precis. 22:05 på torsdag bör jag vara i Göteborg. Längtar efter en resa med Lovisa, absolut. Men när jag sa hejdå till Christian på bussterminalen önskade jag att jag kunde få plats i hans lilla resväska och komma med honom hem.


Dagens låt:
I'm Still Here - John Rzeznik
"I am a question to the world,
Not an answer to be heard."
--
"And I want a moment to be real,
Wanna touch things I don't feel,
Wanna hold on and feel I belong.
And how can the world want me to change,
They’re the ones that stay the same.
The don’t know me,
'Cause I’m not here."

Så i tisdags var det ett under att man kom hem, som sagt. I onsdags var det en flaska vin med Sandra, efterföljt av ännu ett eller två glas på Druen (+ awesome food and awesome conversation, duh). Igår bytte jag till mig ett lunchpass, vilket innebar att kvällen erbjöd en mysig soffa på vår kära uteservering med folket och 1, 2, 3 och en halv flaska vin (plus några extra glas och en öl) i en massa massa timmar. Alkohol i tre dagar känns ju, som bekant, inte riktigt som vad jag brukar spendera pengar på, men what wonderful nights det har varit.

Ikväll är det iaf stängningspass för första gången på ett bra tag. Imorn lyckades jag ta ledigt, thank God, för min superbusy brother har äntligen skaffat sig lite tid att komma och underhålla sin syster. Can't Can't Can Not Wait!

Och snart åker jag till Götet (kanske dags att beställa bussbiljett, hm.) och sen blir det semester (Omg!). Nån gång i oktober ska jag se om en frihelg kanske kan locka hit en viss engelsman (sure, it was his idea...) - det hade vart beyond wonderful.
   Visade mina skills as a roommate idag och gjorde pannkakor till mig och Carro. I'm just the sweetest.

Jag tänkte avsluta med något annat än Dagens Låt idag. Årets Vin är godare än godis, och livsfarligt (just iom att det är godare än godis. the people from yesterday can back me up on this.)



Riesling från Nya Zealand. Krispig, med smak av citrus och lime, och en hint av kiwi om jag får säga det själv. Nybörjare som jag är in this great wide world of wines kan jag väl egentligen bara säga att det är godis. Yum.

Imorse var jag uppe i samma veva som Carro. Dagen efter brukar alltid börja med att jag slår upp ögonen alldeles för tidigt och är totalt klarvaken. Today was no exception.
   Jag tror jag hade kul igår -smileyface-. Det enda jag egentligen kan säga med säkerhet är att det var ett under att jag faktiskt tog mig hem inatt på egen hand. Ett under att jag lyckades laga mat utan att bränna ner köket (granted - jag upptäckte tallriken bredvid mig på sängen när jag vaknade och insåg att jag uppenbarligen glömt äta, but still!) och ett under att nycklar, plånbok, mobil och allt annat nödvändig fortfarande ligger i väskan. Go me.


Ikväll ska Sandra komma hit. Planen var att vi skulle sitta och dricka vin och kosa oss. Jag kanske tar mig ner till polet (Vinmonopolet = Systembolaget, för svenskarna därhemma) senare, just in case, men just nu känns det inte som världens bästa idé. Inte för att jag är bakis (för det blir jag aldrig, medfödd gåva) utan mest för att det är väldigt o-anna att supa två dagar i rad. Men det finns en möjlighet att Anna från Alingsås har genomgått en del ändringar sedan Oslostad omslöt henne, så det kanske blir en flarra iaf. Nu blir det ett avsnitt CSI och ett glas juice. Sedan ska jag aktivera mig på nåt sätt. Om jag orkar.

over and out.

Har spenderat de senaste dagarna med att fixa ett krypin i lägenheten. Det är kjempekos.
  Idag var det champagneprovning på Druen, för de som var intresserade. On the minusside, så jobbade jag när den ägde rum, så det blev inte så mycket provande och lärande. On the plusside så fanns det 4 halva flaskor kvar när jag och Thomas slutade, så vi satt och "smakade" en massa i nån timma.

Just nu äter jag knäckebröd och väntar på att sagd person ska ringa. Får se om han nyktrar till i samma veva som jag gör det. I vilket fall ordnar det nog upp sig ikväll, som han i Sällskapsresan säger.

over and out.

Yooooo. Long time no see. Inte mitt fel, som vanligt. Internet som inte funkat/funnits. Typ.
Det har skett en del, och jag tänkte försöka mig på ett alternativ till vanligt berättande då mina historier har en tendens att bli längre än nödvändigt. Jag säger inte att jag kommer lyckas hålla ner längden den här gången - jag säger bara att jag gör ett försök.

29e aug.
Blev sjuk. Influensaliknande sak, som fortfarande inte försvunnit. Gick hem efter fyra timmar på jobb. Otrevligt.
30e.
Diskuterade en massa med mor och far om vad som skulle tillbaka till Oslo. Gladdes över hur fina de är, som lite randomly köper saker jag kommer behöva, när de ändå är på Ikea. Fick reda på att bilen blir fullastad.
31e aug.
På jobbet säger Carro att hon precis fått reda på att lägenheten tydligen inte kommer vara klar till den 1e, iaf. Smått jobbigt, men hon säger att vi kan åtminstone lämna våra grejer där. Detta är det enda jag bryr mig om, då jag inte vill att min far ska komma förbi Oslo och behöva lämna alla mina ägodelar på gatan, typ. Carro är arg.
1e sept.
Såg till att ta ledigt, mötte min far vid tvåtiden och körde till Vika, där lägenheten ligger. Fick inte tag på varken mäklaren eller han som skulle renovera och väntar i en timma. När vi tillslut släpps in och bär upp mina grejer inser jag att jag blir tvungen att ta med mig dåliga nyheter till Druen, där Carro och Claes jobbar, och där Lina väntar (detta är mina future roommates, för er som missat det). De dåliga nyheterna (som är att lägenheten är långt ifrån klar) bekräftas när vi alla går tillbaka dit vid sextiden, och de tas inte emot väl (understandable). Varken mäklare eller hyresvärd tycks bry sig om att lägenheten blivit vattenskadad under den såkallade renoveringen, att han som renoverat suttit och rökt i vardagsrummet (nymålat - hallå?), att färgstänket på golvet inte kommer gå att ta bort eller att vi blir hemlösa de följande nätterna. Idiotfolk, kort sagt. Jag smyger tillbaka till Johan, och har bara med mig lite kläder, då jag inte får med mig så mycket från Vikalägenheten. Ovärt. (men iaf tak över huvudet).
2a sept.
Kul kväll på jobbet, förutom mötet som Carro, Lina och Claes kom tillbaka från vid åttatiden. Totalt hjärndöda människor som vi har att göra med, uppenbarligen, och inflyttning skjuts fram ännu en dag. Börjar undra ifall det här verkligen kommer att gå vägen. Personligen bryr jag mig inte om lite färgstänk på ett golv som jag ska bo på i fyra månader, men Carro och Lina har kontrakt i ett år, och Carro börjar lacka ur lite på hela grejen (och inte minst på människorna), (understandable).
3e sept.
Jag vaknar under min tunna filt i Johans lägenhet (eftersom allt jag äger är i Vika, typ) med många frågor i huvudet. Hur kommer allt gå? Kommer vi få flytta in snart, eller inte alls? Ska vi behöva anlita en annan mäklare? Hur mycket pengar kommer allt kosta oss? Vad ska jag göra med mitt busload of stuff? Oh my. Sjukdomen som inte vill försvinna gör bara saken ännu lite värre, men jag försöker hålla ett gott humör. Carro kommer förbi jobbet på morgonen och säger att hon inte vet om hon orkar mer, och att hon och Lina kanske ska börja kolla på nåt nytt. Vart ska jag ta vägen? tänker jag. What about all my stuff? Delar med mig av min oro, men förtår såklart where she's coming from. Det är inte jag som har kontrakt på ett år, och behöver stå ut med den tanken. Kl 15 är det möte med the apartmentpeople igen, och jag ber henne komma förbi efteråt för att berätta vart vi ligger.
    Strax efter tre kommer Claes och Carro in genom dörren.
- Den är klar, säger Carro. Vi kan flytta in idag.

På kvällen (läs: natten) drar jag, Carro och Lina (och Thomas och David, som har låst ute sig själva, och behöver tak över huvudet, suck.) till Vika och kosar oss. Vi kommer kanske i säng vid 4tiden. Jag får ingen sömn pga av hosta och sånt (stackars David som låg bredvid mig.) och när jag går upp runt 8:30 känner jag mig otroligt död.

----
Skulle treäffat Sandra idag egentligen, men människan är sjuk (join the club, liksom) och jag insåg det är ju faktiskt jag med. Vet inte när jag kommer ha tid att packa upp allt jag har, så det kanske är en idé att bara ta kvällen till att chilla och fixa (och dricka varmt vatten med honung).

Och ja, jag drog ner på en lång historia ganska rejält. Berättade bara de viktigaste delarna. Men det har skett mycket - so sue me.


over and out.