Yooooo. Long time no see. Inte mitt fel, som vanligt. Internet som inte funkat/funnits. Typ.
Det har skett en del, och jag tänkte försöka mig på ett alternativ till vanligt berättande då mina historier har en tendens att bli längre än nödvändigt. Jag säger inte att jag kommer lyckas hålla ner längden den här gången - jag säger bara att jag gör ett försök.

29e aug.
Blev sjuk. Influensaliknande sak, som fortfarande inte försvunnit. Gick hem efter fyra timmar på jobb. Otrevligt.
30e.
Diskuterade en massa med mor och far om vad som skulle tillbaka till Oslo. Gladdes över hur fina de är, som lite randomly köper saker jag kommer behöva, när de ändå är på Ikea. Fick reda på att bilen blir fullastad.
31e aug.
På jobbet säger Carro att hon precis fått reda på att lägenheten tydligen inte kommer vara klar till den 1e, iaf. Smått jobbigt, men hon säger att vi kan åtminstone lämna våra grejer där. Detta är det enda jag bryr mig om, då jag inte vill att min far ska komma förbi Oslo och behöva lämna alla mina ägodelar på gatan, typ. Carro är arg.
1e sept.
Såg till att ta ledigt, mötte min far vid tvåtiden och körde till Vika, där lägenheten ligger. Fick inte tag på varken mäklaren eller han som skulle renovera och väntar i en timma. När vi tillslut släpps in och bär upp mina grejer inser jag att jag blir tvungen att ta med mig dåliga nyheter till Druen, där Carro och Claes jobbar, och där Lina väntar (detta är mina future roommates, för er som missat det). De dåliga nyheterna (som är att lägenheten är långt ifrån klar) bekräftas när vi alla går tillbaka dit vid sextiden, och de tas inte emot väl (understandable). Varken mäklare eller hyresvärd tycks bry sig om att lägenheten blivit vattenskadad under den såkallade renoveringen, att han som renoverat suttit och rökt i vardagsrummet (nymålat - hallå?), att färgstänket på golvet inte kommer gå att ta bort eller att vi blir hemlösa de följande nätterna. Idiotfolk, kort sagt. Jag smyger tillbaka till Johan, och har bara med mig lite kläder, då jag inte får med mig så mycket från Vikalägenheten. Ovärt. (men iaf tak över huvudet).
2a sept.
Kul kväll på jobbet, förutom mötet som Carro, Lina och Claes kom tillbaka från vid åttatiden. Totalt hjärndöda människor som vi har att göra med, uppenbarligen, och inflyttning skjuts fram ännu en dag. Börjar undra ifall det här verkligen kommer att gå vägen. Personligen bryr jag mig inte om lite färgstänk på ett golv som jag ska bo på i fyra månader, men Carro och Lina har kontrakt i ett år, och Carro börjar lacka ur lite på hela grejen (och inte minst på människorna), (understandable).
3e sept.
Jag vaknar under min tunna filt i Johans lägenhet (eftersom allt jag äger är i Vika, typ) med många frågor i huvudet. Hur kommer allt gå? Kommer vi få flytta in snart, eller inte alls? Ska vi behöva anlita en annan mäklare? Hur mycket pengar kommer allt kosta oss? Vad ska jag göra med mitt busload of stuff? Oh my. Sjukdomen som inte vill försvinna gör bara saken ännu lite värre, men jag försöker hålla ett gott humör. Carro kommer förbi jobbet på morgonen och säger att hon inte vet om hon orkar mer, och att hon och Lina kanske ska börja kolla på nåt nytt. Vart ska jag ta vägen? tänker jag. What about all my stuff? Delar med mig av min oro, men förtår såklart where she's coming from. Det är inte jag som har kontrakt på ett år, och behöver stå ut med den tanken. Kl 15 är det möte med the apartmentpeople igen, och jag ber henne komma förbi efteråt för att berätta vart vi ligger.
    Strax efter tre kommer Claes och Carro in genom dörren.
- Den är klar, säger Carro. Vi kan flytta in idag.

På kvällen (läs: natten) drar jag, Carro och Lina (och Thomas och David, som har låst ute sig själva, och behöver tak över huvudet, suck.) till Vika och kosar oss. Vi kommer kanske i säng vid 4tiden. Jag får ingen sömn pga av hosta och sånt (stackars David som låg bredvid mig.) och när jag går upp runt 8:30 känner jag mig otroligt död.

----
Skulle treäffat Sandra idag egentligen, men människan är sjuk (join the club, liksom) och jag insåg det är ju faktiskt jag med. Vet inte när jag kommer ha tid att packa upp allt jag har, så det kanske är en idé att bara ta kvällen till att chilla och fixa (och dricka varmt vatten med honung).

Och ja, jag drog ner på en lång historia ganska rejält. Berättade bara de viktigaste delarna. Men det har skett mycket - so sue me.


over and out.