La gente.
"... and if you ever come to the States, give me a shout." ", so drop by next time you're in China." "Let me know as soon as you have time to come to Australia." "and whenever you come to Peru..." "if you decide to come to Germany anytime soon..." "... and next time you're in Panama..." "the minute you get back to Costa Rica."
...
And so it goes. Varenda person som rest ett tag har hallit med mig, nar vi pratar om vad som vart bast med att resa. Hands down, the people you meet. Nar jag borjade den har lilla backpackertrippen sa funderade jag mycket pa vad jag ville fa ut av den, och det fanns en fraga som gnagde i mig, som jag ville ha svar pa. Anda sedan jag sag filmen Into the Wild har jag tankt pa de sista skrivna orden av Alexander Supertramp, Christopher McCandles. - "Happiness only real when shared." Jag har sagt det hogt for mig sjalv men alltid satt ett fragetecken efterat, for jag har aldrig riktigt kunnat halla med. Detta har jag inte direkt delat med mig av till nagon, men en del av mig sag den har resan som ett uppdrag att ta reda pa svaret - mitt svar, i alla fall. Min sanning.
Sa manga stunder da jag medvetet smitit ivag fran hostelganget, eller familjen, och spenderat lojligt mycket tid med att bara se pa havet, lyssna pa Journey of the Featherless eller Just around the Riverbend, och le at perfektionen som omgivit mig. Jag forsoker verkligen inte vara poetiskt, och jag ber om ursakt if that's how I'm coming across, men ensamtid ar underbart. Sa enkelt ar det.
The people though. Jag har lange velat ta en stund och ga igenom alla olika personligheter man stott pa. Det gar sjalvklart inte att namna alla, men minnena snurrar runt i mitt huvud och jag maste nastan skriva ner nagot innan jag spricker, om manniskor jag definitivt namnt forut, och folk som jag inte hunnit beratta om. Fran hysteriskt roliga stereotypiska 18ariga californiaboys, Gabriel och Elliot, som sjalvklart inte kunde ett ord spanska och sa saker som "Oh, the dough flow is pretty low, bro, fo sho." (vilket betyder ungefar: "I'm short on cash"), till en smatt skrammande super conspiracy theorist fran New Jersey som overvagde att ge mig ett falskt namn, da de hogt uppsatta ledarna ar efter honom, eftersom han vet hemligheterna bakom fakehandelser som 9/11 och vaxthuseffekten, och hemligheten om att alla presidenter i USA kommer fran en enda superkraft, som sakta men sakert kommer att forslava oss alla. Vem vet, eh? Helskon kanadensare som nastan aldrig steg upp fran sin hammock, och sparkade pa en om man rakade ligga i den nar han kom hem - "only with love, but it's my hammock, dear". The awesome aussies, fran Ai - the turtle twin och van for livet, till Mick vars soundtrack i livet var en lat som gick:
"I smoke two joints in the morning, I smoke two joints at night.
I smoke two joints in the afternoon, it makes me feel alright.
I smoke two joints in time of peace, and two in time of war.
I smoke two joints before I smoke two joints, and then I smoke two more."
Ryan och Brendan, aussiebrothers med hjartan av guld, som insisterat pa att halsa pa mig nar de kommer till Europa (well, one of them =p). The partyboys fran Argentina, med allt underbart talamod med min spanska, och den sympatiska Chico (Francisco) fran Portugal som insisterar pa att jag ska ova med honom, sa fort vi vaxlar nagra ord med varandra. Luana fran Schweiz, med ett ansikte (och ett namn) som en alv fran en saga, som pratade fem sprak, och hysteriskt roliga Conrad fran Belgien som utan tvekan utmanade the hilarity of the englishmen som vi reste med. Philip fran Panama med puppy eyes och halvtaskig engelska, och Fran fran Tyskland med galet skon humor. Eric och Sarah fran California som hade en bror som skadespelat i 'Alien VS Predator' och 'OC', och inte att forglomma the wonderful boys fran Galileo som satte ribban hogt, i borjan pa min resa.
Och jag har faktiskt kommit fram till nagot. Jag skulle vilja andra visdomsorden en smula.
Happiness is not only real when shared,
but the best kind of happiness is the one you feel in the company of others.
...
And so it goes. Varenda person som rest ett tag har hallit med mig, nar vi pratar om vad som vart bast med att resa. Hands down, the people you meet. Nar jag borjade den har lilla backpackertrippen sa funderade jag mycket pa vad jag ville fa ut av den, och det fanns en fraga som gnagde i mig, som jag ville ha svar pa. Anda sedan jag sag filmen Into the Wild har jag tankt pa de sista skrivna orden av Alexander Supertramp, Christopher McCandles. - "Happiness only real when shared." Jag har sagt det hogt for mig sjalv men alltid satt ett fragetecken efterat, for jag har aldrig riktigt kunnat halla med. Detta har jag inte direkt delat med mig av till nagon, men en del av mig sag den har resan som ett uppdrag att ta reda pa svaret - mitt svar, i alla fall. Min sanning.
Sa manga stunder da jag medvetet smitit ivag fran hostelganget, eller familjen, och spenderat lojligt mycket tid med att bara se pa havet, lyssna pa Journey of the Featherless eller Just around the Riverbend, och le at perfektionen som omgivit mig. Jag forsoker verkligen inte vara poetiskt, och jag ber om ursakt if that's how I'm coming across, men ensamtid ar underbart. Sa enkelt ar det.
The people though. Jag har lange velat ta en stund och ga igenom alla olika personligheter man stott pa. Det gar sjalvklart inte att namna alla, men minnena snurrar runt i mitt huvud och jag maste nastan skriva ner nagot innan jag spricker, om manniskor jag definitivt namnt forut, och folk som jag inte hunnit beratta om. Fran hysteriskt roliga stereotypiska 18ariga californiaboys, Gabriel och Elliot, som sjalvklart inte kunde ett ord spanska och sa saker som "Oh, the dough flow is pretty low, bro, fo sho." (vilket betyder ungefar: "I'm short on cash"), till en smatt skrammande super conspiracy theorist fran New Jersey som overvagde att ge mig ett falskt namn, da de hogt uppsatta ledarna ar efter honom, eftersom han vet hemligheterna bakom fakehandelser som 9/11 och vaxthuseffekten, och hemligheten om att alla presidenter i USA kommer fran en enda superkraft, som sakta men sakert kommer att forslava oss alla. Vem vet, eh? Helskon kanadensare som nastan aldrig steg upp fran sin hammock, och sparkade pa en om man rakade ligga i den nar han kom hem - "only with love, but it's my hammock, dear". The awesome aussies, fran Ai - the turtle twin och van for livet, till Mick vars soundtrack i livet var en lat som gick:
"I smoke two joints in the morning, I smoke two joints at night.
I smoke two joints in the afternoon, it makes me feel alright.
I smoke two joints in time of peace, and two in time of war.
I smoke two joints before I smoke two joints, and then I smoke two more."
Ryan och Brendan, aussiebrothers med hjartan av guld, som insisterat pa att halsa pa mig nar de kommer till Europa (well, one of them =p). The partyboys fran Argentina, med allt underbart talamod med min spanska, och den sympatiska Chico (Francisco) fran Portugal som insisterar pa att jag ska ova med honom, sa fort vi vaxlar nagra ord med varandra. Luana fran Schweiz, med ett ansikte (och ett namn) som en alv fran en saga, som pratade fem sprak, och hysteriskt roliga Conrad fran Belgien som utan tvekan utmanade the hilarity of the englishmen som vi reste med. Philip fran Panama med puppy eyes och halvtaskig engelska, och Fran fran Tyskland med galet skon humor. Eric och Sarah fran California som hade en bror som skadespelat i 'Alien VS Predator' och 'OC', och inte att forglomma the wonderful boys fran Galileo som satte ribban hogt, i borjan pa min resa.
Och jag har faktiskt kommit fram till nagot. Jag skulle vilja andra visdomsorden en smula.
Happiness is not only real when shared,
but the best kind of happiness is the one you feel in the company of others.
Kommentarer
Postat av: L
Alltså, jättefin text och så, men snälla Anna. Hållit, ända och Schweiz*. Tack för mig.
Postat av: Anna
Haha, helt seriost, Lovisa, jag har upptackt mig sjalv med fler och fler stavfel varje gang jag skriver nagot pa svenska, nowadays. Det ar riktigt illa, men jag lovar att bli en grammar nazi igen nar jag ar hemma, och ar van vid mitt sprak igen.
Trackback
