from nature to nature.

Yeah, I'm not gonna lie. That was a tough couple of days...
Men sa vart det. Herregud, sa vart det. Sa underbart vackert overallt och jag ville bosatta mig vid varje back och vattenfall vi tog oss forbi. Egentligen vet jag inte vad jag bor trycka mest pa dock. Naturen eller manniskorna. Ok, jag borjade vandringen med Geoff, en helskon kille fran Boston, och vi motte upp ett gang i slutet pa forsta dagen. Det ganget bestod av en spanjor, en belgare, en schweitzare och sex britter. Jag ska vara helt arlig, det har folket (fran det nya ganget) ar egentligen inte manniskor jag kanner att jag kommer ha en livslang vanskap med. Inga djupa diskussioner om livet (forutom med Geoff) och inte mycket utbyte av kanslor. Men helt seriost, jag kan inte for mitt liv minnas sist jag spenderat sa manga dagar med att skratta typ hela tiden. Engelsman har, som vi alla vet, den basta humorn i varlden, and I swear to God, some of these people are the funniest guys I've ever met. Hur manga som helst "you had to be there"-moments, och jag kommer aldrig kunna aterberatta alla historier. Men ohmygod. Jag har saknat att vara med manniskor som standigt far mig att kippa efter andan. Underbart.
-
Spanjoren, belgaren, schweitzaren och en utav engelsmannen har givit sig av pa nya aventyr, men jag ar kvar i Santa Marta med Geoff, Tom, Alex, Claudia, George och Henry. They even have superbritish names. Vi drar till Tayrona nationalpark idag, darfor forsvinner jag ett tag igen. Det ar en park dar man kan sova i hangmattor och eftersom vi tyckte sa mycket om det sist sa kor vi en favorit i repris. Ut i naturen igen.
-
Jag tror jag kommer hem den har manaden. Vet inte nar, men det kanske inte drojer superlange. Har pratat med ganska manga om hela solotravellerlivet och jag inser mer och mer att jag inte ar ensam med att tycka att man borjar ta saker for givet, och hur synd det ar. Jag vill inte ta saker for givet, och tror darfor det ar battre att ta resandet i sma doser =) Men vi tar, som vanligt, en dag i taget. Nu maste jag packa Alex's lilla ryggsack igen, for att ge mig ivag bland skog och hav. Lite mer chill den har gangen, dock. With awesome people. God bless England.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0