turtle twins and awesomeness.

Idag har the dehydration gotten the best of me, tror jag. Inget farligt alls forutom att jag kanner mig... borta. Inte yr eller illamaende, bara nyvaken i flera timmar, typ. Av denna anledning orkar jag egentligen inte blogga, men med brist pa energi for annat sa gor jag det iaf. Men jag ber om ursakt i forvag om det blir ointressant och flummigt =p

Montezuma came and went. Well, we did anyway. Jag alskade det stallet, trots den obarmhartiga varmen. Traffade fler underbara personer, as you do when you're travelling och hade ett par underbara dagar i denna chilla strandstad. Annu ett vattenfall besoktes, tillsammans med Eric och Sarah (och Ai, saklart) - ett med tre nivaer, med 10metershopp utfor ett fall, ned till ett annat. Sist jag chattade med mamma fragde hon om jag vagade hoppa. Pappa kikade tydligen over axeln nar hon skrev fragan, och kommenterade vilken oforskamd fraga det var. Jag haller med pappa. Ar adrenalinpumpande ute i naturen nagot som man vill avsta fran? Please. ;) Underbara timmar i stralande sol vid fallen, med brolapor klattrandes i traden ovanfor. Som en drom. Helt otroligt.

Hyrde en 4hjuling en utav dagarna och korde ivag till Santa Teresa, en bit ifran Montezuma. Om mojlig annu vackrare strander pa vastsidan, och solnedgangen var fantastisk. Att kora hem totalmorker pa dirtroads var... mindre fantastiskt, men definitivt en upplevelse =P Har jag namnt tillracklig manga ganger hur kul jag har med Ai, forresten? Shit vad saknad hon kommer blir nar hon lamnar mig i Bocas del Toro i Panama for att aka tillbaka till Australien. Lite en av en upplevelse att fortsatta sjalv ned mot Sydamerika, dock. Om jag nu lyckas halla mig ensam. Det ar svart att inte traffa en massa goa manniskor som man vill vara med jamt.


Imorse hoppade vi pa en speedboat fran Montezuma till Jaco. Snabb bat over harliga vagor i solsken - reminds me of childhood in Norway. I Jaco hoppade vi pa en lokalbuss till Quepos, och fran Quepos en (om mojligt) annu billigare buss till Manuel Antonio. The nationalpark where forest meets ocean. Det ar sjukt vacker har, men vi narmar oss nutid i mitt berattande, och nutid innebar den dar mattheten jag pratade om. Sa den har dagen har vart alldeles for varm for mitt sinne, tror jag. Men imorn blir det nya tag.

Ikvall tror jag att vi sveper nagra Coco Locos pa hostelbaren och bara chillar. Det kanns som en sadan kvall!


over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0