Det var inte nodvandigtvis sa att jag inte trodde pa alla som sa till mig att backpacking pa egen hand oppnar dina ogon, gor att du vaxer och lar dig sa otroligt mycket om dig sjalv. Tvartom, egentligen. Jag sag fram emot allt det dar och jag sag det som en utav anledningarna till att ge sig av. Men jag tror inte att jag riktigt forstod vad det innebar. Hur sant det var.


Jag och Ai snackar en del om vad det har livet gor med en. Visst, det ar aventyr och nya handelser i stort sett jamt, vilket sjalvklart bidrar till the awesomeness. Men runt allt det dar ar det tung packning, ingen annan an dig sjalv att vanda sig till om nasta steg, beslut som maste fattas, osakerhet, faror och forsiktighet, getting your hands dirty, kalla duschar och asikten att det som verkligen gor livet lyxigt ar nar man kommer till ett hostelkok som har en stekpanna med teflon eftersom det gor den 10 ganger lattare att diska.

En utav mina forsta dagar i Costa Rica spenderade jag, som jag namnt, med Nick i parken i San José. Vi pratade om the glamorous life of travellers och han summerade hans asikter med en ganska simpel mening: "It certainly humbles you." And it does. Det som tar det har livet till perfektion ar att osakerheten ar spanning, och den tunga packningen i 35 graders varme har du tillslut blivit sa van vid att du rycker pa axlarna (sa gott du kan - the backpack is pretty damn heavy) nar du inser att annu en local tico har gett dig helt fel vagbeskrivning, och du masta vandra 2 km till. Varfor? Cause this life is so humbling, och ditt perspektiv har, utan att du sjalv forstar det, andrats totalt. Inte for att du ser gatubarn och tanker "Shit, vad bra jag har det.", for arligt talat - en frisk och glad flicka uppvuxen i en grym familj i Sverige borde inte behova aka till andra sidan jorden for att forsta att livet ar mer an ok. Ditt perspektiv har andrats eftersom du finner dig sjalv i helt andra situtioner an du ar van vid. Visst, jag har sallan varit kand for att bry mig supermycket om mitt utseende, eller for att alska lyx i overflod - men trots det vill jag pasta att den senaste manaden har jag haft annu fler insikter om att livet handlar om sa mycket mer an... allt jag hittills levt med.

Och egentligen ville jag beratta. Skriva om exakt vilka insikter man fatt, och vad man lart sig om sig sjalv. For jag har orden i huvudet. Inget ar egentligen svarformulerat. Men det kanns mer ratt att inte gora det har inlagget till nagon upplaxning eller lektion om livet.

men jag kan inte annat an att kasta in ett fantastiskt citat fran en fantastisk film, som helt plotsligt dok upp i huvudet.

"The sea's only gifts are harsh blows, and occasionally the chance to feel strong. Now I don't know much about the sea, but I do know that that's the way it is here. And I also know how important it is in life not necessarily to be strong but to feel strong. To measure yourself at least once. To find yourself at least once in the most ancient of human conditions. Facing the blind death stone alone, with nothing to help you but your hands and your own head."