Don't get me wrong. I'm not complaining. This is what I signed up for, and I wouldn't have it any other way. Nonetheless... Det ar sa har det kommer kannas varje gang, right? Varje gang jag lamnar ett boende. Jag har vart pa Galileo i drygt tre dagar och det kanns som att jag har minnen for flera veckor. Det ar nastan sa att jag ar arg pa mig sjalv for att ens ha tankt tanken "Jag star nog ut tills pa sondag".

Vadret var helt fucking amazing igar, och jag och Nick gick upp tidigt for en fruktfrukost i parken. Vandrade runt/chillade i solen i drygt fem timmar, utan att riktigt forsta vart tiden forsvann. Helt underbar dag. Kvallen blev inte samre. Det blev Super Bowl Party framat sextiden (bilder fran detta togs med min kamera istallet for iPoden, och hamnar darfor pa facebook within a distant future) och aven om jag inte forstar mig pa American Football nanstans sa var kvallen inget annat an lyckad. Green Bay vann (Mike larde mig att jag skulle halla pa dessa - sa yey!) och en massa kramar med massa underbart folk. Carlos, Mike och Ryan lar jag ha mojlighet att traffa nar jag kommer tillbaka till San Jose, vilket jag innerligt hoppas. Nick, daremot, stack till Kina imorse. The glamorous life of us travellers. Tack och lov finns minnena kvar <3

Idag kastar jag mig pa en buss till La Fortuna. Drygt tva timmar innan den gar, och jag kanner mig i fas. En australiensare med ett namn jag inte jag stava, men som later som 'Aj' (eller 'Eye' om man ar engelsk), som anlande igar funderar pa att haka pa. Hon har dock precis kommit till stan, sa hon kanske hanger kvar pa Galileo nan natt till. Det visar sig.

The Glamorous Life of Travellers ar fucking awesome, sa lange man minns den gamla Avenue Q-sangen "For Now", som jag citerat ofantligt manga ganger har. This is what I signed up for, och jag klagar som sagt inte. Nya aventyr vantar, och for att komma dit maste man lamna saker bakom sig. Men latt ar det inte.