Efter typ tva veckor i djungeln, eller t.o.m. cyklande i staden Puerto Viejo ("the fact that you call it a city is hilarious - it's barely even a road" /Mick.) och efter att ha spenderat tid i Bocas del Toro dar det mest utvecklade de har ar... en tatueringsstudio =p - finner jag mig sjalv i en stad som far det att snurra i huvudet pa mig. Jag ar faktiskt nastan lite overvaldigad. Sjalvklart har jag vart i stora stader forut, och i London for 4 ar sedan hade jag nog aldrig hittat ut fran Harrods om inte Ludvig vart med mig... men det ar en sadan forandring. Gick omkring i en enorm galleria, Albrook Mall, igar, och tappade bort mig fler ganger an jag kunde rakna. Forsokte hitta en sladd till min kamera (gick till 9 olika teknikaffarer - told you it was big), without luck. Kanske blir en ny kamera. Hade funderat pa det innan jag reste ivag iaf. Far se vad som sker.

Hostelet ar mysigt. Det dyraste stallet jag bott pa hittills, men gratis frukost och utan tvekan det fraschaste stallet jag sovit i pa nastan tva manader. Man far val vad man betalar for. Trevligt folk, men inte mer an sa. Egentligen det forsta stallet jag vart pa dar jag inte kanner mig sugen pa att hora folk livshistorier och byta facebook och spendera all tid tillsammans. Det ar konstigt, egentligen. Jag trodde att det var pa naturstallen dar jag skulle foredra att vara sjalv, och att jag tvunget ville ha sallskap i staderna. Men eftersom jag traffat sa manga likasinnade personer, som uppskattar vad jag uppskattar i skogen eller bland bergen, sa finns det sa mycket lycka att dela nar man vandrar runt i djungeln, men inga djupa kanslor att prata om nar man tar sig fram i en storstad, sabes? *

Sa jag upptacker att det kanns mer an ok att ge sig ivag sjalv i "the most cosmopolitan city in central america", och hoppas att man inte tappar bort sig. Det ar spannande pa nat satt. Idag kommer Phillip hit, dock, och imornkvall kommer aussieboys Ryan och Brendan (som jag traffade pa Mondo) och haller mig sallskap... sa sa mycket mer ensamtid kanske det inte blir, vilket nastan kanns som ett for hastigt avslut pa gemenskapen med mig sjalv =p Inget jag klagar pa, dock.

Jag skulle vilja saga vad jag har for planer for dagen, men jag har ingen aning om vad jag kommer hinna med, sa jag lika garna vara tyst om det. Pa onsdag drar jag till Colombia. Hell yes.



* - forsta spanskan som faktiskt kom naturligt. yeah.