mot Panama City.
Ok, ska vi gora sa att vi borjar varje blogginlagg med "Mycket har hant." ?
Eller sa far ni bara lova mig att ni antar det hela tiden. Jag spenderade nagra underbara dagar i Bocas. Andy, Jamie, Liva och Karen blev mitt nya hostelgang (tre utav dessa ar scandinavier, och alla ar tjejer - otippat, eller hur?) och forutom dessa solstralar var Hostel Mondo Taitu fullt av pratglad manniskor fran alla varldens horn - som vanligt. Det blev beachtrippar, bad vid hamnen, partying it up in Mondo Taitu... En utav dagarna ville regnet inte sluta dock (varfor tar jag med mig daligt vader till Bocas?), och jag satt i sangen och tjotade med Andy om att jag ville gora nat. Jag namnde lite out of the blue att jag har velat tatuera mig lange. Att jag vet exakt vad och vart jag vill ha det, och att jag sag en tatueringsstudio langre ner pa gatan. Efter nagra om och men samlade vi truppen och vandrade till Juan, som jobbar pa SoloInk. Helt seriost, att fa en tatuering var skoj nog - men upplevelsen runt om visade sig bli en kvall med sa mycket skratt att jag kippade efter andan. Juan drog ut pa kvallen genom att beratta alla mojliga historier om allt han vart med honom, och han blev som var privata staupp-komiker i den lilla ateljén. Awesome!
Nu befinner jag mig i Panama City. Igar var en dag med bara resande, men inte fattig pa upplevelser. Sagolandskap, kanslan att vara utelamnad och helt pa egen hand (adrenalin!) och nytt folk. Traffade en helskon snubbe fran Panama pa den sista bussen, och det blev nagra trevliga timmar med spanskalektioner for mig och engelskalektioner for honom. Han kommer till Panama City pa mandag, och da ska spanskalektionerna fortsatta!
Val framme pa hostelet vid midnatt knackade jag pa i receptionen med orden "I have a reservation..." Mannen som jobbade dar fragade mitt namn, och efter en stunds eftertanke sa han "But that's tomorrow." Efter nagra om och men fick jag inse att av nagon anledning hade min hjarna fungerat daligt kvallen innan, och trots att jag brukar dubbelkolla allt 7 ganger, sa hade jag ingen reservation. Mannen, Omar, forklarade att han inte hade plats for fler, men inte skulle jag kastas ut pa gatan mitt i natten. Det akte fram en madrass pa golvet, och han beklagade att han inte hade lakan. Jag overroste honom med tack, och somnade sakert.
Lite hastig uppdatering, for you guys.
Ciao.
Eller sa far ni bara lova mig att ni antar det hela tiden. Jag spenderade nagra underbara dagar i Bocas. Andy, Jamie, Liva och Karen blev mitt nya hostelgang (tre utav dessa ar scandinavier, och alla ar tjejer - otippat, eller hur?) och forutom dessa solstralar var Hostel Mondo Taitu fullt av pratglad manniskor fran alla varldens horn - som vanligt. Det blev beachtrippar, bad vid hamnen, partying it up in Mondo Taitu... En utav dagarna ville regnet inte sluta dock (varfor tar jag med mig daligt vader till Bocas?), och jag satt i sangen och tjotade med Andy om att jag ville gora nat. Jag namnde lite out of the blue att jag har velat tatuera mig lange. Att jag vet exakt vad och vart jag vill ha det, och att jag sag en tatueringsstudio langre ner pa gatan. Efter nagra om och men samlade vi truppen och vandrade till Juan, som jobbar pa SoloInk. Helt seriost, att fa en tatuering var skoj nog - men upplevelsen runt om visade sig bli en kvall med sa mycket skratt att jag kippade efter andan. Juan drog ut pa kvallen genom att beratta alla mojliga historier om allt han vart med honom, och han blev som var privata staupp-komiker i den lilla ateljén. Awesome!
Nu befinner jag mig i Panama City. Igar var en dag med bara resande, men inte fattig pa upplevelser. Sagolandskap, kanslan att vara utelamnad och helt pa egen hand (adrenalin!) och nytt folk. Traffade en helskon snubbe fran Panama pa den sista bussen, och det blev nagra trevliga timmar med spanskalektioner for mig och engelskalektioner for honom. Han kommer till Panama City pa mandag, och da ska spanskalektionerna fortsatta!
Val framme pa hostelet vid midnatt knackade jag pa i receptionen med orden "I have a reservation..." Mannen som jobbade dar fragade mitt namn, och efter en stunds eftertanke sa han "But that's tomorrow." Efter nagra om och men fick jag inse att av nagon anledning hade min hjarna fungerat daligt kvallen innan, och trots att jag brukar dubbelkolla allt 7 ganger, sa hade jag ingen reservation. Mannen, Omar, forklarade att han inte hade plats for fler, men inte skulle jag kastas ut pa gatan mitt i natten. Det akte fram en madrass pa golvet, och han beklagade att han inte hade lakan. Jag overroste honom med tack, och somnade sakert.
Lite hastig uppdatering, for you guys.
Ciao.
Kommentarer
Trackback
