Lite hostelhang, The Panama Canal (one of the 7 wonders of the world, apparently), hastiga spanskalektioner med Phillip, vacker sightseeing i stadsdelen Casco Viejo och umgange med aussieboys Ryan och Brendan. Efter det kande jag mig ganska fardig med Panama City, och finner mig nu i en utav de vackraste stader jag nagonsin vart i - Cartagena, Colombia. Traffade en trevlig Londonare pa planet och en trevlig New Yorkare pa hostelet, som vandrade runt lite med mig bland de charmiga byggnaderna i denna sota kuststad. Och jag ar helt foralskad. Inte i folket (alla vet att det bara finns en engelsman for mig, och vem behover amerikanare?), men herregud vad mycket karaktar som ryms innanfor dessa murar. Pittoreska grander och hast-och-vagn framtravande pa gatorna-. Love it. And hey! I'm in South America! Kind of excited about this =)

Har funderat en del pa framtiden. Det ar egentligen inte mycket mer an tva manader kvar till sommaren och det som jag helt sakert vetat den senaste tiden ar att jag vill spendera skandinaviens varma arstid pa Hidra. Fran ett paradis till ett annat, kan man val saga. Sahar ligger det till: South America on a shoestring ar en overvaldigande bok. Man blir nastan stressad av att lasa den. Jag hade inga problem med att spendera 6 veckor i Costa Rica och egentligen kanns det som att jag vill ha 6 veckor i varenda land, for det finns sa mycket att se. Redan innan jag gav mig av pa den har resan, nar folk fragade mig vilka lander jag ville besoka, forklarade jag att jag ville se allt i Sydamerika, men att jag vagrade stressa mig igenom nat. Jag har inget behov av att komma tillbaka med sa manga lander som mojligt avkryssade - jag vill komma tillbaka med akta upplevelser. Utan stress. Och ska jag var i ett land, vill jag verkligen leva dar. Sa for att lugna ner min stressade snurriga hjarna sa tog jag ett beslut: Om jag kanner mig klar med Colombia en bra bit innan sommaren sa blir det mojligvis bordercrossing till Ecuador, for att uppleva nagra veckor dar. Sen far det vara bra for den har gangen. Sa fort jag tagit beslutet om "Max 2 lander till, inga fler" kande jag mig plotsligt mycket lugnare. Livet ar forhoppningsvis langt och jag har gott om tid till resten av Sydamerika (jag ska dessutom flyga till Australien och dra med Ai nasta gang - just watch me). Om jag upptacker att sommaren ar valdigt nara nar Colombia kanns som ett avslutat kapitel sa kanske jag vantar med Ecuador ocksa. Ett steg i taget helt enkelt, sa far vi se.

Har finns det iaf mycket att se. Djupt andetag, och vi kastar oss in i ett nytt land.