the new chapter.
Nu rakade det ga sadar sjukt lang tid mellan blogginlaggen igen. Men jag antar att jag varnade for detta i borjan. Mycket har hant, som vanligt, men jag tankte forsoka fokusera pa nuet, eller a very very recent past, da jag inte har supermycket tid.
Ai lamnade mig igar, och vi sa vara snyftande farval pa busshallplatsen. Precis innan vi slappte varandra for sista gangen stack hon ett vykort i min hand med orden "I wrote you something".
Nar bussen lamnat gatan satte jag mig pa en stubbe pa stranden och laste det totalfyllda kortet och foll annu nagra tarar. And I find myself here again - not complaining, but... you know. Det ar svart att lamna alla manniskor, aven om man vet att det ar tvunget om nasta kapitel ska bli mojligt.
Den senaste veckan har jag mailat med en trevligt kvinna vid namn Laura, som ger privatlektioner i Puerto Viejo (oh yeah, I'm back in Costa Rica for a while, did I mention that?). Anyway, just nu bor jag i en simpel liten stuga ute i djungeln. Omgivet av regnskog med brolapor som vacker en pa morgonen. Det ar helt otroligt surrealistiskt och helt underbart. Jag saknar Ai, jag kan inte forneka det, men nasta steg i min resa ar sa fantastiskt spannande. Ska bo hos Laura, med hennes familj i ca 2 veckor, med 2 timmars intensivlektioner varje dag, och mer och mer vardaglig spanska allt eftersom tiden gar. Det ar hart arbete, och mycket som snurrar i huvudet, men jag trivs fantastiskt bra och livet ar lugnt och harmoniskt och magiskt. Seriously.
Jag hade nastan glomt bort hur mycket jag trivs med att vara for mig sjalv. Det ar underbart att cykla mellan havet och djungeln och lyssna pa musik och bara alska livet. Och om jag kanner for mer sallskap an traden och aporna och havsdoften sa ar vannerna egentligen inte langt bort. Ryan var har igar och vi spenderade en del tid tillsammans, and the always so wonderful Carlos kommer hit pa mandag och halsar pa. Dessutom ar hela staden sa sjukt social att man skaffar vanner bara man vandrar pa gatan.
Nu ar min tid snart slut. Sa en hastig hejdakram till er alla!
Ciao!
Ai lamnade mig igar, och vi sa vara snyftande farval pa busshallplatsen. Precis innan vi slappte varandra for sista gangen stack hon ett vykort i min hand med orden "I wrote you something".
Nar bussen lamnat gatan satte jag mig pa en stubbe pa stranden och laste det totalfyllda kortet och foll annu nagra tarar. And I find myself here again - not complaining, but... you know. Det ar svart att lamna alla manniskor, aven om man vet att det ar tvunget om nasta kapitel ska bli mojligt.
Den senaste veckan har jag mailat med en trevligt kvinna vid namn Laura, som ger privatlektioner i Puerto Viejo (oh yeah, I'm back in Costa Rica for a while, did I mention that?). Anyway, just nu bor jag i en simpel liten stuga ute i djungeln. Omgivet av regnskog med brolapor som vacker en pa morgonen. Det ar helt otroligt surrealistiskt och helt underbart. Jag saknar Ai, jag kan inte forneka det, men nasta steg i min resa ar sa fantastiskt spannande. Ska bo hos Laura, med hennes familj i ca 2 veckor, med 2 timmars intensivlektioner varje dag, och mer och mer vardaglig spanska allt eftersom tiden gar. Det ar hart arbete, och mycket som snurrar i huvudet, men jag trivs fantastiskt bra och livet ar lugnt och harmoniskt och magiskt. Seriously.
Jag hade nastan glomt bort hur mycket jag trivs med att vara for mig sjalv. Det ar underbart att cykla mellan havet och djungeln och lyssna pa musik och bara alska livet. Och om jag kanner for mer sallskap an traden och aporna och havsdoften sa ar vannerna egentligen inte langt bort. Ryan var har igar och vi spenderade en del tid tillsammans, and the always so wonderful Carlos kommer hit pa mandag och halsar pa. Dessutom ar hela staden sa sjukt social att man skaffar vanner bara man vandrar pa gatan.
Nu ar min tid snart slut. Sa en hastig hejdakram till er alla!
Ciao!
Kommentarer
Trackback
