Jag ar fullt medveten om att ibland blir det sjukt trakigt att lasa samma blogginlagg tusen ganger, trots att de alltid ar en smula annorlunda. Vad jag menar ar att mest av allt har jag val egentligen bara skrivit med olika ord och formuleringar om hur underbart mitt liv ar. Well, sex veckor in i denna eufori tankte jag ta ett steg tillbaka och fokusera pa lite andra saker. Inte for att jag direkt kanner mig missnojd med tillvaron och inte heller for att jag ljog nar jag sa att alla svara upplevelser ocksa ar underbara, fast pa ett annat satt. Kanske ar det for att jag antagligen har upplevt min forsta dag sen jag borjade resa dar en hemlangtan har bitit sig fast riktigt hart (bound to happen, sooner or later, right?), eller sa ar det for att jag vill ta en paus fran "My life is fricking awesome, and I'm so gonna rub it in your face"-inlaggen. Jag har tankt en del saker idag, helt enkelt, som skiljer sig fran de vanliga tankarna, och jag antar att jag vill dela med mig.

Forst och framst har vi antagligen det jag ar mest trott pa. The whole 'blonde girl walking on the street, let's not give her a moments peace'... De flesta manniskor som sager hej ar bara sjukt trevliga, absolut, och manga utav de kontakterna har bara mynnat ut i fin vanskap. Men ofta, speciellt nar kvallen faller pa, kanner jag mig so over it. Det kanske ar den tysta svensken i mig... eller bara den delen av mig som uppskattar lite ensamtid, som tillslut inte orkar ge nagot annat tillbaka an en mordande blick som troligtvis inte sager mer an "Jag vet att mitt har ar ljusare an ditt, pucko. Nonetheless, lamna mig ifred i tva sekunder."
Meh, I dunno. Det kanske inte ar nat att klaga pa. But I'm so over it. Ar det en tillfallighet att de absolut flesta vanner jag skaffat pa den har sidan av Atlanten ar killar? Det har jag helt seriost inte tankt pa forran precis nu...

Forutom det kanns det ibland som att man behover vara sitt basta jag hela tiden, iom att man inte umgas med folk tillrackligt lange for att de ska kunna hinna lara kanna den du ar i alla dina olika humor. Does that make sense? Jag vet inte... aven om den har dagen spenderats med flera olika personer vid olika tidpunkter sa langtar jag ibland bara till en utav de tva vita sofforna framfor tvn hemma i Alingsas, dar jag kan ata OLWchips och vara tyst. Just det har med att traffa nytt folk hela tiden gor att man standigt maste ta fram den dar "Hej, jag heter Anna och det har ar jag"-sidan, vilket faktiskt blir en smula utmattande.

Varmen pa den har sidan av Costa Rica ar battre an pa Stilla Havs-sidan, utan tvekan. Den karribiska sidan gar sallan jattemycket over 30, vilket gor att man inte dor hela tiden... Still, though. Nar trottheten smyger sig pa mitt pa dagen, pga en utekvall natten innan, och man bara vill lagga sig ner och slumra till ett tag... och det inte gar... for man smalter bort. Sometimes, man...

And there's so much drugs, did I mention that? Jag kanske bara ar ovan. Men det ar surrealistiskt att vara mitt ibland det hela tiden. Surrealistiskt och ibland lite for frammande.



Egentligen vill jag nastan inte ens publicera det har inlagget, med radsla for att de som bryr sig om mig ska tro att jag mar daligt, eller for att de som bara laser for skojs skull ska tycka att jag ar en otacksam idiot. Eller for att nagon som inte vart ute och rest, men funderar pa det, ska tanka "Shit, graset ar alltid gronare. Det kanske inte ar sa javla magiskt. Jag stannar nog hemma istallet."
Inget stammer dock. Jag har varit helt arlig nar jag sagt att de senaste sex veckorna har varit... the time of my life. Men efter 6 veckor ar det val tillatet att spendera en dag med att langta hem till pappas matlagning, mammas kramar, Christians "Ska vi gora pannkakor och se pa How I met your mother?" ? For all del allting i huset - varmen och karleken man fylls av nar man spenderar tid med the wonderful people that make the Söylandfamily ... Skogen i torvmossen, Friendskvall med Lovisa, dricka kaffe med Issa, Mathias Hanssons skratt, Mattias Emlunds knappa historier, karleksproblemsnack med Ludvig... och Skypekvallar med Mike. Snalla, lat mig ha det utan att doma mig.

Idag langtar jag hem. Sa enkelt ar det.