hastigt
Heldag med Sandra igår. Awesome day.
Efter hemkomst delade jag en tallrik mat med Jawad och tjötade i några timmar, as you do.
På onsdag får jag träffa min far, och dessutom flytta in i lägenheten i Vika.
Den 16e ska jag hinna hem till Alingsås på kvällen och spendera tid med min favorittrio.
Den 18e (eller någonstans därimellan) åker jag någonstans med Lovisa och chillar. Värme och spontanitet och världens mest underbara.
not too shabby.
(fast jag saknar min bror a hell of alot.)
Nu, jobb.
Efter hemkomst delade jag en tallrik mat med Jawad och tjötade i några timmar, as you do.
På onsdag får jag träffa min far, och dessutom flytta in i lägenheten i Vika.
Den 16e ska jag hinna hem till Alingsås på kvällen och spendera tid med min favorittrio.
Den 18e (eller någonstans därimellan) åker jag någonstans med Lovisa och chillar. Värme och spontanitet och världens mest underbara.
not too shabby.
(fast jag saknar min bror a hell of alot.)
Nu, jobb.
the last 24 hours
Igårkväll somnade jag med skype på. Det var ett tag sedan jag gjorde det, och det är alltid lika underbart. Nästan 4 timmars konversation om allt och inget, tills man upptäcker att sömnen kallar. And it never gets old. Never gets boring. It's always you.
Vaknade av solsken, och tänkte 'Nice, det blir en sån dag'. Tog på mig boardshortsen och världens tunnaste topp och vandrade bort mot Druen för att vara med på provsmakning av den nya menyn (mums). Efter det satt några av oss kvar och käkade, och när timmarna vandrat iväg och nästan alla droppat av satt jag kvar med Christel och tjötade bort eftermiddagen. Himla kos. :) Tji fick jag för solskenet som väckte mig dock, för den blåa himlen försvann totalt och jag gömde mig under Christels paraply så gott jag kunde på väg till hållplatsen.
När jag kom hem fick jag till en Skypedate med mor och far, och vi diskuterade den första september. Då flyttar jag till Vika, in i en nyrenoverade lägenhet med Claes, Carro och Carros kompis Lina. Det är några minuters gångväg från bryggan, och det blir awesome! Kvällen som följde gjorde mig dock en smula sorgsen över att sagt flytt faktiskt kommer äga rum så snart.
Johans roommates Linnea och Jawad bestämde jag mig ganska tidigt för att jag tyckte om. På väg mot köket när skypedaten var över stötte jag på Linnea i vardagsrummet och vi började tjöta. Jag slog mig ner, och tiden gick, och det visade sig att hon också vart estet. Så kvällen bara rann iväg och vi snackade om musik och minnen och tankar och sånt. Mys! Sedan kom Jawad hem, and the three of us spenderade en halvtimma på att se på världens roligaste realityserie (skrattade så jag höll på att dö.) innan Linnea knoppade in. Jag råkade nämna för Jawad att jag fann religion fantastiskt intressant vilket resulterade i ytterligare nån timma av vaken tid, och interesting conversation :) När han frågade hur det blev med mitt boende, och jag sa att jag flyttade den 1a september, lovade vi varandra att jag ändå skulle komma förbi deras mysiga lägenhet så vi kunde dricka te och tjöta (just det ja! - random: jag har börjat tycka om te!!).
Mysig kväll, i äkta Anna-stil. Tack för att sådana kvällar finns.
Skummaste, sötaste och roligaste realityserien på länge.
(Granted, not the hardest category, but still.)
big citylife.
Att bo hos Johan är kos. Inte helt fel att bo i stan, måste jag säga. De senaste mornarna har jag vaknat av att solstrålar starka som Magnus Samuelsson stört min skönhetssömn, och lockat ut mig i det underbara vädret. I förrgår väckte jag Johan påväg ut och vi gick och lunchade på nåt ställe vid parken, och igår kunde jag inte låta bli att slinka ut ensam för att placera mig på en gräsplätt vid slottet med en apelsinjuice och scones från Waynes Coffee, och läsa min fantastiska bok. Jag intalar mig själv att sommarens sista dagar är här, kanske mest för att kunna hantera hösten när den väl kommer, men det verkar inte som att värmen planerar att sticka, anytime soon. Vi får la se, helt enkelt.
Idag är jag ledig och har spenderat förmiddagen (förmiddag för mig är mellan 13:00 och 17:00, typ. fråga issa, hon vet att jag har rätt.) med att smaka cognac, whisky och calvados på Druen. Nu ska jag bli ännu duktigare på mitt jobb, förhoppningsvis. För tillfället sitter jag bara och väntar på att Lovisa ska dyka upp på Skype - får se om det blir anytime soon (you're laaaaate!).
Dagens låt:
Her Morning Elegance - Oren Lavie
Idag är jag ledig och har spenderat förmiddagen (förmiddag för mig är mellan 13:00 och 17:00, typ. fråga issa, hon vet att jag har rätt.) med att smaka cognac, whisky och calvados på Druen. Nu ska jag bli ännu duktigare på mitt jobb, förhoppningsvis. För tillfället sitter jag bara och väntar på att Lovisa ska dyka upp på Skype - får se om det blir anytime soon (you're laaaaate!).
Dagens låt:
Her Morning Elegance - Oren Lavie
Nomadlivet.
Vilken vecka. Vilket liv, egentligen.
Det finns en del inuti mig som visar sig ofta. Den där delen som jag accepterat som mitt sätt att tänka, möjligtvis. Den som kommer naturligt. Delen jag pratar om är den som tycker om när saker är fixat. - När axlarna sjunker ner och man känner att nu, nu behöver jag inte oroa mig, inte stressa.
Veckan som gått (eller månaden, kanske?) har visat att det finns punkter inuti mig som blir berörda på ett lika positivt sätt när saker är lite galet. Lite ofokuserat. Osäkert, men spännande. Jag överdriver säkert, men dagen jag haft idag har gjort mig fantastiskt lycklig. Jag känner att jag brukar vara en relativt tacksam person, men ibland glömmer jag bort hur mycket bra saker som händer runt om mig.
--
Ett boende med Henrik har lagts på is ett tag (ständigt nya planer, right?) och i veckan som gått har jag ringt runt, kollat på nån lägenhet, skickat mail, och fått ett uns (definitivt inte mer, jag svär) panik över hur man jag ska leva. I onsdags insåg jag att jag måste ha en nödlösning, iaf augusti ut, och ringde Johan. Jag frågade om hans erbjudande att bo hos honom ett litet tag fortfarande fanns kvar och han svarade att deras bofellesskap får en ny hyresgäst i september, men tills dess finns det en soffa i ett rum, om jag behöver.
Den här dagen började med att mina föräldrar knackade på dörren i Bekkestua, och jag släpade mig upp (kom ifrån jobbet 05:00 på morgonen, så sådär jättemycket sömn blev det inte...) för att sätta igång en flytt. En massa saker packades in i en släpkärra för att tas hem till Alingsås (ska man vara nomad kan man inte ha för mycket att bära runt på) och kvar blev en bag med kläder, en datorväska och en stor påse med täcke, kudde och toalettartiklar. Jag övertalade mammut och papput att stanna i Oslo åtminstone in på kvällen, så vi kunde umgås på riktigt. Tog med dem till Druen och bjöd på en middag (man är vuxen när man bjuder sina föräldrar på en utekväll, damn it!) för att tacka för att de är världens finaste föräldrar och de mest hjälpsamma människor jag känner, och också för att kunna slappna av och tjöta bort några timmar med personer jag tycker så mycket om.
Just nu sitter jag i en soffa, som kommer fungera som en säng ett tag framåt i Johans lägenhet och är nöjd med livet. När jag kommer till Druen som gäst slås jag på ett helt annat sätt av hur fina människor jag arbetar med och hur glad jag är att jag stannar till hösten. När september börjar får vi se vad som sker. Det kanske blir någon annans soffa och något annat tillfälligt boende, och det är så lugnt. Nu är boendet osäkert och spontant och det enda jag är säker på är att jag är löjligt tacksam över hur fina människor jag är omgiven av.
<3
Det finns en del inuti mig som visar sig ofta. Den där delen som jag accepterat som mitt sätt att tänka, möjligtvis. Den som kommer naturligt. Delen jag pratar om är den som tycker om när saker är fixat. - När axlarna sjunker ner och man känner att nu, nu behöver jag inte oroa mig, inte stressa.
Veckan som gått (eller månaden, kanske?) har visat att det finns punkter inuti mig som blir berörda på ett lika positivt sätt när saker är lite galet. Lite ofokuserat. Osäkert, men spännande. Jag överdriver säkert, men dagen jag haft idag har gjort mig fantastiskt lycklig. Jag känner att jag brukar vara en relativt tacksam person, men ibland glömmer jag bort hur mycket bra saker som händer runt om mig.
--
Ett boende med Henrik har lagts på is ett tag (ständigt nya planer, right?) och i veckan som gått har jag ringt runt, kollat på nån lägenhet, skickat mail, och fått ett uns (definitivt inte mer, jag svär) panik över hur man jag ska leva. I onsdags insåg jag att jag måste ha en nödlösning, iaf augusti ut, och ringde Johan. Jag frågade om hans erbjudande att bo hos honom ett litet tag fortfarande fanns kvar och han svarade att deras bofellesskap får en ny hyresgäst i september, men tills dess finns det en soffa i ett rum, om jag behöver.
Den här dagen började med att mina föräldrar knackade på dörren i Bekkestua, och jag släpade mig upp (kom ifrån jobbet 05:00 på morgonen, så sådär jättemycket sömn blev det inte...) för att sätta igång en flytt. En massa saker packades in i en släpkärra för att tas hem till Alingsås (ska man vara nomad kan man inte ha för mycket att bära runt på) och kvar blev en bag med kläder, en datorväska och en stor påse med täcke, kudde och toalettartiklar. Jag övertalade mammut och papput att stanna i Oslo åtminstone in på kvällen, så vi kunde umgås på riktigt. Tog med dem till Druen och bjöd på en middag (man är vuxen när man bjuder sina föräldrar på en utekväll, damn it!) för att tacka för att de är världens finaste föräldrar och de mest hjälpsamma människor jag känner, och också för att kunna slappna av och tjöta bort några timmar med personer jag tycker så mycket om.
Just nu sitter jag i en soffa, som kommer fungera som en säng ett tag framåt i Johans lägenhet och är nöjd med livet. När jag kommer till Druen som gäst slås jag på ett helt annat sätt av hur fina människor jag arbetar med och hur glad jag är att jag stannar till hösten. När september börjar får vi se vad som sker. Det kanske blir någon annans soffa och något annat tillfälligt boende, och det är så lugnt. Nu är boendet osäkert och spontant och det enda jag är säker på är att jag är löjligt tacksam över hur fina människor jag är omgiven av.
<3
kos
Så tydligen är Felsäkert läge med nätverk ett fullt fungerande substitut om allt annat med datorn går åt skogen. Det är jag som är Anna Söyland om någon missat det, och i närheten av mig slutar alla datorer att leva förr eller senare av en eller annan anledning. Just den här gången är det egentligen inte mitt fel, dock... typ. Datorn är totalt virusinvaderad. Först slutade Explorer att funka, sedan la firefox ned, och strax efter detta gick det inte ens att öppna ett simpelt dokument... förutom i felsäkert läge. Och enlig pappa så kan det inte bli värre, när allt redan är pajat. Att surfa runt nu känns som att ha lurat systemet... som att man smugit in i ruinerna av ett gammalt hus som blivit utsatt för radioaktiv strålning, utan att bli drabbad.
Jag är inte vanligtvis en sådan som lurar systemet, speciellt inte när det gäller elektroniska saker, så jag känner glädje i denna ovanliga, om än fantastiskt ointressanta, situation.
Vädret de senaste dagarna har vart helt in-fucking-sane. En bra bit över 30grader och helt vindstilla. Har dock vart sjukskriven några dagar för att återhämta mig från Hidra-sjukdomen och därmed inte kunnat ta in hela sommarvädret. Men igår hade jag tagit ledigt för att gå att kika på en lägenhet (orkar inte riktigt dra ut på den delen. när jag har ett hem får ni veta, liksom) och när visningen var över vandrade jag runt och myste i solen heeela dagen. Gick genom parken, satte mig och läste i solen, tills kroppen gjorde ont och jag insåg att skuggan var ett bättre val. Kom såsmåningom till bryggan där jag köpte glass och läste lite mer (min bok är löjligt bra, would you believe?). Lyckades också ta mig in till Druen och äckla de som jobbade (simply genom att prata väldigt mycket om det faktum att jag inte jobbade ^^) och prata med Emelie om septemberschemat. 17e september - 4e oktober bestämde jag mig för, och det var inga problem. Får se vart det bär. Det blir jag + Lovisa <3 och en sista-minuten-flygstol någonstans. Får se vart vi hamnar och hur vi får boende. Vem behöver hotell?
Idag jobbade jag en mysig söndagslunch, fick en utav de mest originella komplimangerna jag någonsin fått ("Du är så duktig att jag blir tårögd.") och satt kvar och åt och drack med Emelie i några timmar. Sjukt kos =)
Med den långa helgen på Hidra + några sjukdagar lyckades jag hålla mig borta från arbete i en hel vecka (!!). Det var nästan lite overkligt. Nu är det slut med det. Går allt som det ska tror jag jag har 9 dagars arbete i sträck att se fram emot. Give or take, who's counting ?
Gäsp. Hinner man med ett kapitel innan man somnar?
Jag är inte vanligtvis en sådan som lurar systemet, speciellt inte när det gäller elektroniska saker, så jag känner glädje i denna ovanliga, om än fantastiskt ointressanta, situation.
Vädret de senaste dagarna har vart helt in-fucking-sane. En bra bit över 30grader och helt vindstilla. Har dock vart sjukskriven några dagar för att återhämta mig från Hidra-sjukdomen och därmed inte kunnat ta in hela sommarvädret. Men igår hade jag tagit ledigt för att gå att kika på en lägenhet (orkar inte riktigt dra ut på den delen. när jag har ett hem får ni veta, liksom) och när visningen var över vandrade jag runt och myste i solen heeela dagen. Gick genom parken, satte mig och läste i solen, tills kroppen gjorde ont och jag insåg att skuggan var ett bättre val. Kom såsmåningom till bryggan där jag köpte glass och läste lite mer (min bok är löjligt bra, would you believe?). Lyckades också ta mig in till Druen och äckla de som jobbade (simply genom att prata väldigt mycket om det faktum att jag inte jobbade ^^) och prata med Emelie om septemberschemat. 17e september - 4e oktober bestämde jag mig för, och det var inga problem. Får se vart det bär. Det blir jag + Lovisa <3 och en sista-minuten-flygstol någonstans. Får se vart vi hamnar och hur vi får boende. Vem behöver hotell?
Idag jobbade jag en mysig söndagslunch, fick en utav de mest originella komplimangerna jag någonsin fått ("Du är så duktig att jag blir tårögd.") och satt kvar och åt och drack med Emelie i några timmar. Sjukt kos =)
Med den långa helgen på Hidra + några sjukdagar lyckades jag hålla mig borta från arbete i en hel vecka (!!). Det var nästan lite overkligt. Nu är det slut med det. Går allt som det ska tror jag jag har 9 dagars arbete i sträck att se fram emot. Give or take, who's counting ?
Gäsp. Hinner man med ett kapitel innan man somnar?
ständigt nya planer.
Hidra var underbart som det alltid är, såklart. Mindre trevligt var det att jag råkade på en sjukdom/infektion/vad det nu var som gjorde att jag mådde sämre än jag gjort på år och dar. Feber, värk, illamående (till den grad att man går upp och spyr på natten, otrevligt.), halsont, huvudsmärta och allmän utmattning (fast ändå inte tillräckligt så att natten erbjöd lugnande sömn). Jag kan verkligen inte minnas sist jag mått så dåligt. Till följd av detta kan man säga att det var sjukt ovärt av ödet att göra mig så sjuk på en utav de få små korta semestrarna jag haft i sommar, men å andra sidan: ska man vara sjuk och hjälplös så ska man vara det på världens mest avslappnande ställe, omgiven av föräldrar och en nära vän som bara vill ta hand om en. Positivitet, liksom.
Jag tog också ett beslut. Ny plan. Oslo i höst. Fast inte bosatt i Bärum. Henrik behöver en roommate, jag har inte umgåtts med människan sedan studenten, more or less. Perfa! Så nu är det lägenhetssökande någonstans i stan. Återkommer om uppdateringar inom detta :)
Just nu sitter jag i köket med en kropp som bara är ett efterskalv av en sjukdom. Lite smått dizzy, lite huvudvärk och en hals som inte riktigt mår som den ska. Man dricker varm mjölk (som inte är världens godaste dryck om man är över fyra år gammal) för att lugna halsen och laddar som fan inför personalfesten som börjar om några timmar och håller på till God Knows How Long på natten.
Oh Yeah.
Jag tog också ett beslut. Ny plan. Oslo i höst. Fast inte bosatt i Bärum. Henrik behöver en roommate, jag har inte umgåtts med människan sedan studenten, more or less. Perfa! Så nu är det lägenhetssökande någonstans i stan. Återkommer om uppdateringar inom detta :)
Just nu sitter jag i köket med en kropp som bara är ett efterskalv av en sjukdom. Lite smått dizzy, lite huvudvärk och en hals som inte riktigt mår som den ska. Man dricker varm mjölk (som inte är världens godaste dryck om man är över fyra år gammal) för att lugna halsen och laddar som fan inför personalfesten som börjar om några timmar och håller på till God Knows How Long på natten.
Oh Yeah.
torn
"Vad ska du i Göteborg å göra?"
--
Gårdagen började relativt normalt. Jag stod vid enoteket för Chablisvinerna och fyllde upp två glas när Emelie ställde sig bredvid mig.
"De är på G..." mumlade jag, som jag gör när folk kommer för att hämta sina bongade viner en smula snabbare än jag hinner fixa dem.
"Aja, det är lugnt. Oj, vad gul den är." Just det här vinet var nykommet, och det är ju faktiskt Emelie också, så hon tog det ena glaset och doftade på innehållet. "Hörde du att du skulle upp till Heidi?"
Jag såg på henne. "Nä..."
"Sa inte Thomas det?"
"Nope..."
"Ok... Du ska upp till Heidi", skrattade hon.
Jag tog trappan två steg i taget, kom till kontoret ganska fort, och hann därmed inte fundera så mycket på vad restaurangchefen kunde vilja.
"Hej, Heidi. Läget?"
"Hej Anna." Hon snurrade runt i sin stol och såg på mig. "Har du funnit dig nåt jobb ännu?"
Jag mindes att hon nämnt något om en restaurang inne i centrum. Det slog mig att jag aldrig gett henne besked om ifall jag ville att hon skulle lägga in nåt gott ord för mig, eller inte... men å andra sidan visste jag inte att hon ville ha något sådant besked. De senaste dagarna hade flera stycken på jobbet frågat mig om vad jag skulle göra till hösten, och jag hade gett alla liknanade svar... "Hade jag fått stanna på Druen, hade jag nog gjort det, men..."
"Nej, det har jag inte," svarade jag. "Men jag åker nog hem till Göteborg i september. Eftersom jag inte kan få heltid här så -..."
"Du får heltid här."
Tystnad.
"Va?"
"I baren. Vi har pratat om det, och kommit fram till att det ska vara någon i baren i höst."
"Oh... ok..."
"Du behöver inte ge mig besked nu," log hon. "Men säg ifrån när du vet."
---
Passande att jag åker till Hidra imorn. (Med Issa! Awesome!! <3 ) Jag kanske behöver ännu ett "Vad ska jag göra med min framtid"-samtal. Lägenheten är uppsagd, jag är inställd på att åka hem, och har börjat se fram emot det en hel del. Men sedan jag kom hem från Hidra sist så har jag en del dagar på Druen känt att det är lite sorgligt. Det lätta med hela grejen var att jag egentligen inte hade valet att stanna. Jag visste att jag inte ville stanna i Oslo om det var på nåt annat jobb, därför kändes det vettigt att åka hem. Men det är kul på Druen. Jag trivs, jag är bra på det jag gör, jag tjänar ju onekligen mer pengar där än på nåt ställe i Göteborg, och tanken var (som bekant) att stanna i Oslo i nåt år, give or take. Tanken var att knega.
Gah. Jag har ingen aning. Alla jag pratat med hittills (förutom Lovisa) har sagt att jag borde stanna. Arbetskamrater, mina föräldrar, Henrik (som flyttat till Oslo, askul!) har alla sagt mer eller mindre samma sak: "Vad ska du i Göteborg å göra?"
Och det undrar jag också egentligen.
men å ena sidan,
å andra sidan....
Oh my, Beslutsångest.
--
Gårdagen började relativt normalt. Jag stod vid enoteket för Chablisvinerna och fyllde upp två glas när Emelie ställde sig bredvid mig.
"De är på G..." mumlade jag, som jag gör när folk kommer för att hämta sina bongade viner en smula snabbare än jag hinner fixa dem.
"Aja, det är lugnt. Oj, vad gul den är." Just det här vinet var nykommet, och det är ju faktiskt Emelie också, så hon tog det ena glaset och doftade på innehållet. "Hörde du att du skulle upp till Heidi?"
Jag såg på henne. "Nä..."
"Sa inte Thomas det?"
"Nope..."
"Ok... Du ska upp till Heidi", skrattade hon.
Jag tog trappan två steg i taget, kom till kontoret ganska fort, och hann därmed inte fundera så mycket på vad restaurangchefen kunde vilja.
"Hej, Heidi. Läget?"
"Hej Anna." Hon snurrade runt i sin stol och såg på mig. "Har du funnit dig nåt jobb ännu?"
Jag mindes att hon nämnt något om en restaurang inne i centrum. Det slog mig att jag aldrig gett henne besked om ifall jag ville att hon skulle lägga in nåt gott ord för mig, eller inte... men å andra sidan visste jag inte att hon ville ha något sådant besked. De senaste dagarna hade flera stycken på jobbet frågat mig om vad jag skulle göra till hösten, och jag hade gett alla liknanade svar... "Hade jag fått stanna på Druen, hade jag nog gjort det, men..."
"Nej, det har jag inte," svarade jag. "Men jag åker nog hem till Göteborg i september. Eftersom jag inte kan få heltid här så -..."
"Du får heltid här."
Tystnad.
"Va?"
"I baren. Vi har pratat om det, och kommit fram till att det ska vara någon i baren i höst."
"Oh... ok..."
"Du behöver inte ge mig besked nu," log hon. "Men säg ifrån när du vet."
---
Passande att jag åker till Hidra imorn. (Med Issa! Awesome!! <3 ) Jag kanske behöver ännu ett "Vad ska jag göra med min framtid"-samtal. Lägenheten är uppsagd, jag är inställd på att åka hem, och har börjat se fram emot det en hel del. Men sedan jag kom hem från Hidra sist så har jag en del dagar på Druen känt att det är lite sorgligt. Det lätta med hela grejen var att jag egentligen inte hade valet att stanna. Jag visste att jag inte ville stanna i Oslo om det var på nåt annat jobb, därför kändes det vettigt att åka hem. Men det är kul på Druen. Jag trivs, jag är bra på det jag gör, jag tjänar ju onekligen mer pengar där än på nåt ställe i Göteborg, och tanken var (som bekant) att stanna i Oslo i nåt år, give or take. Tanken var att knega.
Gah. Jag har ingen aning. Alla jag pratat med hittills (förutom Lovisa) har sagt att jag borde stanna. Arbetskamrater, mina föräldrar, Henrik (som flyttat till Oslo, askul!) har alla sagt mer eller mindre samma sak: "Vad ska du i Göteborg å göra?"
Och det undrar jag också egentligen.
men å ena sidan,
å andra sidan....
Oh my, Beslutsångest.
