happ
Idag jobbade jag i nästan tolv timmar. Gött.
Och vi travar strax in i augusti. Sjukt.
Jag har troligtvis ett datum för hemflyttning, om jag kan få Eva att gå med på det. Yey.
På torsdag åker jag till Hidra igen. Underbart.
och mycket mer än så sker inte.
Och vi travar strax in i augusti. Sjukt.
Jag har troligtvis ett datum för hemflyttning, om jag kan få Eva att gå med på det. Yey.
På torsdag åker jag till Hidra igen. Underbart.
och mycket mer än så sker inte.
wake me up when september begins.
Mysiga dagar. Det börjar bli saker att göra på Druen igen. Mat och dryck och sol och mys och bowling (random idé) med Johan och Sandra efter jobbet. Och fri imorn. Mojs.
... och en del av mig längtar tills sommaren är över. who'd have known that feeling was possible?
En annan del ser mindre fram emot att lämna Oslo. Men nu vill jag chilla ett tag i Göteborg. Lite ekonomisk stabilitet, en mysig höst med människor som betyder mycket för mig... and then, we'll see.
Dagens låt:
The Lucky One - Alison Krauss
"Well, you're blessed, I guess - by never knowing which way you're choosing.
To you the next best thing to playing and winning is playing and losing."
... och en del av mig längtar tills sommaren är över. who'd have known that feeling was possible?
En annan del ser mindre fram emot att lämna Oslo. Men nu vill jag chilla ett tag i Göteborg. Lite ekonomisk stabilitet, en mysig höst med människor som betyder mycket för mig... and then, we'll see.
Dagens låt:
The Lucky One - Alison Krauss
"Well, you're blessed, I guess - by never knowing which way you're choosing.
To you the next best thing to playing and winning is playing and losing."
fästningen
Jobbet börjar bli kul igen, i den bemärkelsen att en del Oslobor verkar vara färdiga med sin ferie. Med andra ord är inte Druen helt död längre. Sure, det är inte stressigt, och man klarar sig utan tvekan på att vara två på 1a etaget och inte många fler där uppe... men det kommer iaf några till våra fina restaurang.
Jag och Espen klarade hela lunchen på nedervåning tillsammans och vi hade skoj, kort sagt. När vi slutat vid halv sju-tiden vandrade vi bort till fästningen och satt i ett par timmar. Pratade om livet, såg på en vacker himmel, basically. Sjukt mysigt.
"the simple things in life, like when and where."
Annars märker jag att jag går omkring och väntar på uppföljaren till A Game of Thrones ganska rejält. Plöjde igenom det mesta på Hidra och nu har min kära broder postat iväg A Clash of Kings till höga förväntningar här borta i Bærum. Den här fantasycomebacken i mitt sinne har gjort att jag minns alla rollspelskvällar back in the days. Good times, indeed.
Dagens låt:
Running with the wolves - Cloud Cult
"I need to feel something different for just a little while..."
Jag och Espen klarade hela lunchen på nedervåning tillsammans och vi hade skoj, kort sagt. När vi slutat vid halv sju-tiden vandrade vi bort till fästningen och satt i ett par timmar. Pratade om livet, såg på en vacker himmel, basically. Sjukt mysigt.
"the simple things in life, like when and where."
Annars märker jag att jag går omkring och väntar på uppföljaren till A Game of Thrones ganska rejält. Plöjde igenom det mesta på Hidra och nu har min kära broder postat iväg A Clash of Kings till höga förväntningar här borta i Bærum. Den här fantasycomebacken i mitt sinne har gjort att jag minns alla rollspelskvällar back in the days. Good times, indeed.
Dagens låt:
Running with the wolves - Cloud Cult
"I need to feel something different for just a little while..."
Familiar Faces, home.
Den första kvällen på Hidra åt vi stekt sej med kokt potatis, majonäs, smält smör och spenat. Jag kände mig bekväm. Välkommen. Varm inombords. Mor och far hann äta upp sin mat innan jag ens hade ätit två tuggor - min mun gick i ett. Berättade om saker som hänt, tankar jag hade, förhoppningar, tvivel, folk jag saknade... Mamma hade givit mig strikta order om att inte prata för mycket med pappa i bilen, när han hämtade mig från busshållplatsen, och jag lyckades hålla mig relativt bra.
"... men det jag mestadels ville prata med er om, är vad jag ska göra med min närmaste framtid." avslutade jag och tog en underbar tugga av fisk som var så färsk att den bara föll sönder mot gommen. Now don't get me wrong, jag vill inte ha någon annans tillåtelse eller åsikt om vad de tycker jag bör göra. Men mina föräldrar känner mig och det finns inget bättre än att få lite guidance av good ol'e mom and dad.
We covered everything. Stanna i Oslo, men på ett annat ställe (en möjlighet som öppnade upp sig strax innan jag åkte iväg)? Söka vintersäsongjobb någon annanstans i Norge? Åka iväg till nåt helt nytt ställe? England? Komma hem?
Basically insåg jag följande, med deras hjälp:
Att åka till Oslo var en plan. Något jag bara ville uppfylla. Leva själv, kasta mig över kanten, tjäna pengar, se vad som hände. Det har jag gjort nu. Och mina tankar trevade över till just konceptet framtiden. För i Oslo var tanken att leva ett tag för framtiden. Jobba sjukt mycket, helt enkelt. I'll be honest, jag är stolt över att jag lyckades med det i nästan 6 månader. Stolt över att jag fick ett jobb på Aker Brygge, stolt över att jag inte gav upp när saker gick emot mig. Och jag var väl medveten om mina anledningar. Skaffa en buffertekonomi, och ta hand om mig själv, basically.
Nu har jag gjort det, och jag saknar min mor, min far, min älskade bror. LovisaLudvigIsabellaSannaOskarJonathanJennaochenmassaflermänniskor.
Jag kan inte kasta mig ut i världen själv igen. Inte direkt. Inte nu. Både mor och far ställde mig frågan som jag själv ställt mig så många gånger: "Vad skulle göra dig lycklig just nu?" Av någon anledning kom svaret till mig vid middagsbordet på Varan, på Hidra. Vrider man huvudet smått åt vänster ser man den glittrande fjorden...
Familiar Faces.
Det skulle göra mig lycklig. Just nu. Just nu vill jag kunna träffa min bror när jag vill och diskutera böcker. Jag vill kunna komma hem till mina föräldrar och äta min fars berömda vitlökssås när jag vill. Jag vill kunna njuta av mina bästa vänners sällskap över en fika istället för över skype.
Vad gäller boende är inget säkert ännu. Vad gäller jobb är inget säkert heller.
Maybe surrounded by
A million people I
Still feel all alone
I just wanna go home
Oh I miss you, you know.
"... men det jag mestadels ville prata med er om, är vad jag ska göra med min närmaste framtid." avslutade jag och tog en underbar tugga av fisk som var så färsk att den bara föll sönder mot gommen. Now don't get me wrong, jag vill inte ha någon annans tillåtelse eller åsikt om vad de tycker jag bör göra. Men mina föräldrar känner mig och det finns inget bättre än att få lite guidance av good ol'e mom and dad.
We covered everything. Stanna i Oslo, men på ett annat ställe (en möjlighet som öppnade upp sig strax innan jag åkte iväg)? Söka vintersäsongjobb någon annanstans i Norge? Åka iväg till nåt helt nytt ställe? England? Komma hem?
Basically insåg jag följande, med deras hjälp:
Att åka till Oslo var en plan. Något jag bara ville uppfylla. Leva själv, kasta mig över kanten, tjäna pengar, se vad som hände. Det har jag gjort nu. Och mina tankar trevade över till just konceptet framtiden. För i Oslo var tanken att leva ett tag för framtiden. Jobba sjukt mycket, helt enkelt. I'll be honest, jag är stolt över att jag lyckades med det i nästan 6 månader. Stolt över att jag fick ett jobb på Aker Brygge, stolt över att jag inte gav upp när saker gick emot mig. Och jag var väl medveten om mina anledningar. Skaffa en buffertekonomi, och ta hand om mig själv, basically.
Nu har jag gjort det, och jag saknar min mor, min far, min älskade bror. LovisaLudvigIsabellaSannaOskarJonathanJennaochenmassaflermänniskor.
Jag kan inte kasta mig ut i världen själv igen. Inte direkt. Inte nu. Både mor och far ställde mig frågan som jag själv ställt mig så många gånger: "Vad skulle göra dig lycklig just nu?" Av någon anledning kom svaret till mig vid middagsbordet på Varan, på Hidra. Vrider man huvudet smått åt vänster ser man den glittrande fjorden...
Familiar Faces.
Det skulle göra mig lycklig. Just nu. Just nu vill jag kunna träffa min bror när jag vill och diskutera böcker. Jag vill kunna komma hem till mina föräldrar och äta min fars berömda vitlökssås när jag vill. Jag vill kunna njuta av mina bästa vänners sällskap över en fika istället för över skype.
Vad gäller boende är inget säkert ännu. Vad gäller jobb är inget säkert heller.
Maybe surrounded by
A million people I
Still feel all alone
I just wanna go home
Oh I miss you, you know.
hidra och tillbaka till verkligheten.
Dagarna går fort. Hidra var allt jag minns och mer än jag längtat efter. Fick ett smakprov på alla slags väder och lyckades genom en slump stanna en dag längre än jag tänkt mig. Hann med både ensamtid på klipporna, i strålande sol, underbara kvällar med föräldrarna, tacokväll på Våge med härliga släktingar, lyckade fisketurer, kvalitetstid med Andreas, badande, badanade i tång (en sysselsättning som inga stadsbor lyckats förstå ännu), massa läsning i grym bok, underbar Hidramat (mors berömda fisksoppa, stekt sej, kokade krabbor... yum, liksom) och allmän avkoppling.
Igår gick jag upp kl halv åtta, på Varan (that's what we call our little cottage). Sedan satte jag mig i en släktings bil (som hon ville få hem till Oslo. ibland är det bra, det här med körkort) och körde. Sex timmar senare var jag hemma i min lilla källarlägenhet, och några timmar efter det var det jobb och stängning. Stängningen var inte nådig. Jag har nog aldrig vart så trött under de sista timmarna som jag var igår (eller imorse). Dessutom blev den lång.
Det finns en liten källardel till Druen, som delas av McDonalds, Åpen Bar och säkert lite andra ställen. Där är luften kvav och varm, och korridorerna leder till bl.a. soprum och glasåtervinningskontainrar. Needless to say så behöver man besöka dessa då och då under dagen och kvällen. Efter slitsamma timmar är inte det bästa man kan tänka sig att gå runt i någon slags oren atmosfär med sopkassar. Golvet är smutsigt och omgivningen är helt enkelt inte att föredra, alltid.
I swear to God, när jag gick ner med sopor och glaskross igår, när stängningen var i fullgång, hade jag gladeligen lagt mig ner på random golvyta och somnat.
Jag har börjat få klarhet över framtiden. Thank God för mina föräldrar, och deras råd.
Men det tar vi någon annan gång, för jag ser mycket hellre på en boksida min sista halvtimma innan jag måste göra mig iordning, än en datorskärm.
Ciao.
thoughts.
Jag är uppe lite överdrivet tidigt. Fast jag kanske ska hålla mig till uttrycket 'vaken' än så länge. När man har jobbat kväll/stängning 6 dagar i rad, och sedan får en ledig dag så sover man länge. Börjar man sedan 10 dagen efter det är det svårt att få till en ordentlig dygnsrytm direkt. Pga detta var jag löjligt trött igår på jobbet och somnade sekunden efter jag klivit in genom dörren, i stort sett.
Anna nämnde för mig att hon inte var säker på hur arbetet efter sommaren såg ut, men att hon fått intrycket av att jag skulle få stanna - därav vad jag skrev för några dagar sen ("det verkar som att jag får..."). Sen hon sa det, trots det jag skrev i bloggen har jag drabbats av otrolig beslutsångest. Hela sommaren har jag trott att om jag får stanna så gör jag det, men på något oförklarligt vis så rör sig mina tankegångar i egna banor ibland. Utan att jag riktigt kan hindra det så hör jag min inre röst fråga mig om jag inte är klar med Oslo ett tag och ännu snabbare flyger tusen alternativ igenom huvudet. Och det som jag intalade mig själv när jag flyttade hit, när jag bestämde mig för att 'äntligen väntar livet', liksom - det blir så tydligt. The world is your oyster, och allt det där. Vart kan jag åka härnäst? Första gången det slog mig att, om jag vill, så kan jag göra... vad jag vill, istället för just detta. Första gången det slog mig att, om jag vill, är det bara att åka till någon annan del av världen så kände jag mig så sjukt lycklig. Insikten att det där man drömt om i så många år, att bara åka iväg och leva, det är nära, om du vill.
Och jag vet, jag vet. Detta är nåt som många gör, åtminstone om du frågar folk på Druen. För många är det inte ens en stor grej att resa jorden runt, för alla gör det (läs: har gjort det. - once again, jag är minst på mitt jobb =P). Men för mig har hela "efter gymnasiet är du fri att göra vad du vill" än så länge vart en dröm, som jag tänkt att jag ska uppfylla när jag har lite mer pengar. Och visst, i juli kommer jag inte tjäna nåt, typ, och sen är det bara augusti kvar, men det är iaf mer pengar än jag hade innan jag kom hit.
Sen kom gårdagen, och jag fick tag på Heidi. Och jag fick klart för mig hur hösten skulle se ut om jag stannade. Det var omöjligt att säga hur mycket jobb det skulle bli. Heidi förklarade, snarlikt det sätt som Johanna förklarade för mig i våras (seems like yesterday) att allt berodde på väder. Bra väder = mycket jobb. Sen hamnade jag i baren ganska mycket, vilket var ett lucky strike för en nykomling, då det alltid ska vara någon i baren (även när det inte behövs). Så kommer det inte se ut i september dock, och vågar jag stanna för nåt som bara kanske blir extra jobb? Isf, skaffar jag nåt annat jobb vid sidan av, men bor helt enkelt kvar? Eller vill jag fortsätta tjäna pengar (knega lite, helt enkelt) fast inte här? För jag erkänner att jag saknar hemmet lite. Är det värt att flytta hem och fortsätta knega (för när jag föreställde mig 'tjäna mycket pengar, för att ge mig ut att resa'-grejen, så föreställde jag mig längre tid till knegandet än detta. Who'd have known att dragningskraften efter nåt annat var så starkt?)? I Sverige kommer jag dock inte tjäna i närheten av så bra pengar som här, men å andra sidan kanske man har mindre utgifter? Och även om jag skaffar nåt annat vid sidan av Druen, här i Oslo (eller om jag lämnar Druen helt) hur mycket ledigt finns det att få efter sommaren?
Ikväll är det skype med Lovisa,
och imorn åker jag till Hidra.
Ikväll behöver jag counselling av min bästa vän,
och jag kan inte ens beskriva hur mycket jag saknar att få lite vägledning och livsråd av mor och far.
De senaste dagarna, när jag längtat efter klättring, dykning, krabbor och fiske, har jag lika mycket tänkt på hur mycket jag behöver lite guidinglight, och hur bra det skulle kännas att prata om allt detta med mina föräldrar.
Och varför skriver jag allt detta? För första gången sen jag skaffade den här bloggen kände jag bara för att skriva av mig. Inte för att uppdatera familj eller vänner hemma i Sverige om hur jag har det - utan endast för att få ner tankar, svart på vitt.
Om tio minuter öppnar Remabutikken. Tänkte åka och köpa nån god frukost, när jag ändå inte kan somna om.
over and out.
Anna nämnde för mig att hon inte var säker på hur arbetet efter sommaren såg ut, men att hon fått intrycket av att jag skulle få stanna - därav vad jag skrev för några dagar sen ("det verkar som att jag får..."). Sen hon sa det, trots det jag skrev i bloggen har jag drabbats av otrolig beslutsångest. Hela sommaren har jag trott att om jag får stanna så gör jag det, men på något oförklarligt vis så rör sig mina tankegångar i egna banor ibland. Utan att jag riktigt kan hindra det så hör jag min inre röst fråga mig om jag inte är klar med Oslo ett tag och ännu snabbare flyger tusen alternativ igenom huvudet. Och det som jag intalade mig själv när jag flyttade hit, när jag bestämde mig för att 'äntligen väntar livet', liksom - det blir så tydligt. The world is your oyster, och allt det där. Vart kan jag åka härnäst? Första gången det slog mig att, om jag vill, så kan jag göra... vad jag vill, istället för just detta. Första gången det slog mig att, om jag vill, är det bara att åka till någon annan del av världen så kände jag mig så sjukt lycklig. Insikten att det där man drömt om i så många år, att bara åka iväg och leva, det är nära, om du vill.
Och jag vet, jag vet. Detta är nåt som många gör, åtminstone om du frågar folk på Druen. För många är det inte ens en stor grej att resa jorden runt, för alla gör det (läs: har gjort det. - once again, jag är minst på mitt jobb =P). Men för mig har hela "efter gymnasiet är du fri att göra vad du vill" än så länge vart en dröm, som jag tänkt att jag ska uppfylla när jag har lite mer pengar. Och visst, i juli kommer jag inte tjäna nåt, typ, och sen är det bara augusti kvar, men det är iaf mer pengar än jag hade innan jag kom hit.
Sen kom gårdagen, och jag fick tag på Heidi. Och jag fick klart för mig hur hösten skulle se ut om jag stannade. Det var omöjligt att säga hur mycket jobb det skulle bli. Heidi förklarade, snarlikt det sätt som Johanna förklarade för mig i våras (seems like yesterday) att allt berodde på väder. Bra väder = mycket jobb. Sen hamnade jag i baren ganska mycket, vilket var ett lucky strike för en nykomling, då det alltid ska vara någon i baren (även när det inte behövs). Så kommer det inte se ut i september dock, och vågar jag stanna för nåt som bara kanske blir extra jobb? Isf, skaffar jag nåt annat jobb vid sidan av, men bor helt enkelt kvar? Eller vill jag fortsätta tjäna pengar (knega lite, helt enkelt) fast inte här? För jag erkänner att jag saknar hemmet lite. Är det värt att flytta hem och fortsätta knega (för när jag föreställde mig 'tjäna mycket pengar, för att ge mig ut att resa'-grejen, så föreställde jag mig längre tid till knegandet än detta. Who'd have known att dragningskraften efter nåt annat var så starkt?)? I Sverige kommer jag dock inte tjäna i närheten av så bra pengar som här, men å andra sidan kanske man har mindre utgifter? Och även om jag skaffar nåt annat vid sidan av Druen, här i Oslo (eller om jag lämnar Druen helt) hur mycket ledigt finns det att få efter sommaren?
Ikväll är det skype med Lovisa,
och imorn åker jag till Hidra.
Ikväll behöver jag counselling av min bästa vän,
och jag kan inte ens beskriva hur mycket jag saknar att få lite vägledning och livsråd av mor och far.
De senaste dagarna, när jag längtat efter klättring, dykning, krabbor och fiske, har jag lika mycket tänkt på hur mycket jag behöver lite guidinglight, och hur bra det skulle kännas att prata om allt detta med mina föräldrar.
Och varför skriver jag allt detta? För första gången sen jag skaffade den här bloggen kände jag bara för att skriva av mig. Inte för att uppdatera familj eller vänner hemma i Sverige om hur jag har det - utan endast för att få ner tankar, svart på vitt.
Om tio minuter öppnar Remabutikken. Tänkte åka och köpa nån god frukost, när jag ändå inte kan somna om.
over and out.
sommarens status quo.
Igår spenderade Oslo sin kväll med att vara värd för ett regnväder olikt nåt jag någonsin sett. Jag och Carro klagade iofs inte. Stängningen går snabbare när man måste ta in hela uteserveringen ett bra tag innan restaurangen faktiskt bommar igen, för att undvika genomvåta soffkuddar och filtar. Markiserna höll på att blåsa av (eller bara tyngas ner av den otroliga mängden vatten) och åskan bidrog nog till att folk kanske stannade hemma just den natten. I vilket fall som helst var det ett vackert väder (när man stod under tak) mitt i natten som indirekt resulterade i att vi kom ifrån jobbet vid 03:15. Lyx.
Förövrigt har juli vart en ganska tråkig månad. Jag förstår varför alla tar semester under dessa 31 dagar, för jag tror inte riktigt vi tjänar så bra ändå just nu. Alla som bor i Oslo har väl åkt till varmare breddgrader, och vi på Druen spenderar dagarna med att kasta isbitar på varandra, använda alla klutar och trasor till att öva upp våra snärt-skills (definitely a word!) på kollegor, sno jordbär från köket och klaga på att vi måste ha öppet till 03:00 varenda jäkla kväll. Vi får in några turister om dagen som vill äta mat, en eller annan kaffekund och några extra rosévinsgäster framåt kvällarna. Det känns iaf så, - med utrymme för en del överdrifter.
Idag är det min lediga dag. Funderar på att varva bokläsning med lite packning. Snart är det ju Hidra, liksom. Fick reda på mitt schema till augusti igår också, och efter ett samtal med mina älskade föräldrar väcktes ett hopp om att kanske få ihop ett extra Hidrabesök den 6e - 9e. Jag kan inte vara säker på hur detta löser sig, men det gjorde mig varm i hjärtat att tänka på. Måste snart snacka med vem det än är som gör septemberschemat också. Dags att planera Greklandsemester med Lovisa, damn it. Det gör mig också varm i hjärtat.
Nu fortsätter vi:
artero macabeo, barbera monferrato, malvira, il mimo.
Ikväll var nog helt definitivt min bästa kväll sedan jag flyttade till Oslo. Inte antagligen min bästa, inte bland de bästa, och inte sedan jag började på just Druen. Bara en bra kväll i Oslo.
Inget att göra på jobbet, så vi stängde 2a etaget tidigt. Jag och Sandra gick bara omkring och tjôtade (ohyes, it's a gothenburg-ô) hela kvällen, och när vi äntligen fick gå ifrån den tomma övervåningen så satte vi oss med god mat, gott vin, och fortsatte alla samtalsämnen vi påbörjat (och fortsatte dricka vin). Sedan kom kollegorna strömmande från alla håll och kanter - från storbildstv:n på Hannibal, från samma VM-match på BarEn, från Druen och från diverse hem. Bra kväll.
Och det verkar som att jag får stanna till hösten om jag vill det. Och efter ikväll känner jag mig ganska säker på att jag vill det.
Imorn ska jag och Emma laga lunch, so I better get some sleep.
snark.
Inget att göra på jobbet, så vi stängde 2a etaget tidigt. Jag och Sandra gick bara omkring och tjôtade (ohyes, it's a gothenburg-ô) hela kvällen, och när vi äntligen fick gå ifrån den tomma övervåningen så satte vi oss med god mat, gott vin, och fortsatte alla samtalsämnen vi påbörjat (och fortsatte dricka vin). Sedan kom kollegorna strömmande från alla håll och kanter - från storbildstv:n på Hannibal, från samma VM-match på BarEn, från Druen och från diverse hem. Bra kväll.
Och det verkar som att jag får stanna till hösten om jag vill det. Och efter ikväll känner jag mig ganska säker på att jag vill det.
Imorn ska jag och Emma laga lunch, so I better get some sleep.
snark.
några rader
För att upprepa orden jag precis yttrade till mina kära föräldrar, när de ringde från Hidra (lucky bastards):
Jag har nog aldrig bott så renligt, åtminstone inte på eget initiativ. Dammsugit alla rum, moppat tre utav dem, plockat och dammat och torkat i hörn som jag knappt lagt märke till. Jag vågar nästan inte börja laga mat, för köket är så fint. Igår när jag kom hem gjorde jag dessutom något som jag inte gjort en enda 'jobba sent'-kväll, sen jag kom hit. Efter matlagningen så gjorde jag köket fläckfritt direkt. Now, I know what you're thinking - varför är det en stor grej? Jo, om jag lagar mat på dagen eller morgonen så plockar jag gärna undan skiten (om jag inte har bråttom till jobb), men på kvällarna vill jag oftast bara äta och lägga mig. Så nu kommer jag vara renlig... iaf i några dagar - just watch me!
Förövrigt så hade jag förberett mig på att dessa dagar skulle vara löjligt utmattande. Men de två senaste stängningarna har vaktschemat visat tre som står på stängning, istället för två som vanligt. Så i förrgår vann jag mitt livs mest dramatiska kluns (sten, sax, påse, för er som använder det uttrycket), och igår så vann jag förvånansvärt nog på trekk (lottdragning för er som pratar svenska). Så jag har sluppit de sista seega timmarna på Druen, som ingen tycker om. Ikväll och imorn tror jag inte att jag har sådan tur dock, men på söndag ville Espen byta lite tider och ge mig en servitörvakt, lustigt nog. Så mina sex stängningar i rad blev två stängningar i rad, och sedan en ensam liten stängning på måndag. Helt ok.
My lord, vad mitt liv är intressant. För att väga upp mitt spännande liv med något meningslöst så fick jag min löneslipp för juni idag....
... mitt ointressanta liv kanske är värt nåt för framtiden, iaf.
over and out.
Jag har nog aldrig bott så renligt, åtminstone inte på eget initiativ. Dammsugit alla rum, moppat tre utav dem, plockat och dammat och torkat i hörn som jag knappt lagt märke till. Jag vågar nästan inte börja laga mat, för köket är så fint. Igår när jag kom hem gjorde jag dessutom något som jag inte gjort en enda 'jobba sent'-kväll, sen jag kom hit. Efter matlagningen så gjorde jag köket fläckfritt direkt. Now, I know what you're thinking - varför är det en stor grej? Jo, om jag lagar mat på dagen eller morgonen så plockar jag gärna undan skiten (om jag inte har bråttom till jobb), men på kvällarna vill jag oftast bara äta och lägga mig. Så nu kommer jag vara renlig... iaf i några dagar - just watch me!
Förövrigt så hade jag förberett mig på att dessa dagar skulle vara löjligt utmattande. Men de två senaste stängningarna har vaktschemat visat tre som står på stängning, istället för två som vanligt. Så i förrgår vann jag mitt livs mest dramatiska kluns (sten, sax, påse, för er som använder det uttrycket), och igår så vann jag förvånansvärt nog på trekk (lottdragning för er som pratar svenska). Så jag har sluppit de sista seega timmarna på Druen, som ingen tycker om. Ikväll och imorn tror jag inte att jag har sådan tur dock, men på söndag ville Espen byta lite tider och ge mig en servitörvakt, lustigt nog. Så mina sex stängningar i rad blev två stängningar i rad, och sedan en ensam liten stängning på måndag. Helt ok.
My lord, vad mitt liv är intressant. För att väga upp mitt spännande liv med något meningslöst så fick jag min löneslipp för juni idag....
... mitt ointressanta liv kanske är värt nåt för framtiden, iaf.
over and out.
long time, no nothing.
Jo, det var ett tag sen. Jag har mina anledningar, men jag orkar inte riktigt dra dom här. Om drygt en vecka åker jag till Hidra, och det är väl det jag går omkring och tänker på, among other things.
Idag struntade jag i välbehövd sömn och började med en storstädning av lägenheten. Förhoppningsvis kan jag avsluta den storstädningen imorn (bara jag struntar i ännu lite mer sömn) för att sedan knappt vistas i lägenheten tackvare massa jobb fram till Hidrabesöket. Idag börjar nedräkningen av 6 stängningar i rad. Jag har egentligen inget emot det. Once again (eller fortfarande...) så väljer jag hellre att jobba så jag slipper fundera på människor i andra länder, än att spendera överbliven tid med att bara sakna.
Jag kan inte fatta att vi redan är en bit in i juli. Det känns som att Mikes besök var två veckor sen (fastän han åkte härifrån den 19e maj), Lovisas besök var för några dagar sedan, Sanna och Oskars besök igår, och Luddes besök några timmar sedan, typ.
Eva the landlady verkar spela någon slags techno ovanför mig. Is that wrong ?
ciao.
Idag struntade jag i välbehövd sömn och började med en storstädning av lägenheten. Förhoppningsvis kan jag avsluta den storstädningen imorn (bara jag struntar i ännu lite mer sömn) för att sedan knappt vistas i lägenheten tackvare massa jobb fram till Hidrabesöket. Idag börjar nedräkningen av 6 stängningar i rad. Jag har egentligen inget emot det. Once again (eller fortfarande...) så väljer jag hellre att jobba så jag slipper fundera på människor i andra länder, än att spendera överbliven tid med att bara sakna.
Jag kan inte fatta att vi redan är en bit in i juli. Det känns som att Mikes besök var två veckor sen (fastän han åkte härifrån den 19e maj), Lovisas besök var för några dagar sedan, Sanna och Oskars besök igår, och Luddes besök några timmar sedan, typ.
Eva the landlady verkar spela någon slags techno ovanför mig. Is that wrong ?
ciao.
morgonstund och twilight
Idag hade jag en rätt värdelös start på dagen. Den började en smula diffust. Även om morgonstund vanligtvis inte har något annat än morgonandedräkt i mun, för min del (dorky attempt to remake a saying.) så brukar jag vara klarare i huvudet när jag slår upp ögonen än jag var imorse. Något vibrerade tyst några decimeter ifrån mig. Väldigt hastigt for tankarna "Varför låter inte mitt alarm någonting?" och "Varför lyser min norge-mobil?" igenom skallen. Oh well, it dawned on me pretty quickly... Jag lyckades registrera klockslaget innan jag slängde mobilen mot örat för att väsa 'förlååt' med allt min morgonröst klarade av. 10:33. Jag började klockan 10. ouch. Anna Hovmästare sa i stort sett bara 'Upp och hoppa', och när jag kom till jobbet var det ingen fara på taket, thank God. Insåg dock med den här upplevelsen att jag har vuxit de senaste månaderna. En utav mina jobbigaste egenskaper, som jag iofs sällan delat med mig av men som funnits där nonetheless, har alltid varit att jag får extrema inre panikkänslor när något går fel. Det kanske går tillbaka till mvgbarnet jag var i högstadiet. The point is att jag allt som oftast vart väldigt duktig på att få ångest över när jag gör saker fel. Once again, denna lilla egenskap har jag försökt dölja så gott det gått (höhö, gott gått.), men den har vart en fruktansvärt sak att bära runt på (wow, vad jag lyckas med att få det här att låta som ett drogberoendebekännande [it's a word!] mer än nåt annat...). Att försova sig till en skoldag spelade aldrig någon roll. Där satte jag bara mig själv i knipa, om något, och saker som bara drabbar mig är lättare att deala med. Hur som helst. En sådan här sak hade, för några månader sen, fått mig att må illa på morgonen, med ångest och guilt och panik hela vägen till jobbet. Men idag, även om jag hade panik de första fem minutrarna och dåligt samvete tills jag kom till jobbet och upptäckte att saker var ok, så lyckades jag ändå vara lugn hela morgonen. Intalade mig själv att sådant händer och att hur jag än mår nu, så är det historia ikväll. Tänk att hela den här "jobba med sig själv - viljestyrka ger resultat"-grejen fortfarande fungerar. I knew my parents were right about something.
Anyway, moving on. Jag ska inte låtsas som att jag inte vet om det, guys. The new Twilightmovie is out(!!!).
Now, I've never read, nor seen Twilight, and I don't intend to. Something that I did stumble upon (och jag kan faktiskt lova, även om ni inte tror mig, att det inte var genom 'twilight'-sökningar på youtube eller google.) was the following. Jag börjar med kaptitel två, för det är slightly better än det första. Det är ingen hemlighet att jag älskar engelsmän, sarkasm och mockery. Ladies and Gentlemen, I give you: Alex Day.
Anyway, moving on. Jag ska inte låtsas som att jag inte vet om det, guys. The new Twilightmovie is out(!!!).
Now, I've never read, nor seen Twilight, and I don't intend to. Something that I did stumble upon (och jag kan faktiskt lova, även om ni inte tror mig, att det inte var genom 'twilight'-sökningar på youtube eller google.) was the following. Jag börjar med kaptitel två, för det är slightly better än det första. Det är ingen hemlighet att jag älskar engelsmän, sarkasm och mockery. Ladies and Gentlemen, I give you: Alex Day.
