facebook - the new 'match.com'
gäsp.
and happy halloween!
Just för tillfället finner jag inte min kamera. Detta stör mig. Oh well, den dyker nog upp. En webcam funkar ju också ibland. Just nu är det make up and dress time på Huitfeltds gate. Jag och Lina gör oss läskiga och vackra, och försöker få Amir att sminka sig lite också. Halloweenfester överallt i Oslo ikväll. Har två planerade just nu. Får se vad som hinns med. =)
Min sminking är fucking intense. Bättre kvalitet, och ni hade också vart impade.
I'm going for Devilish Amazon... eller nåt.
Bye, guys!
Min sminking är fucking intense. Bättre kvalitet, och ni hade också vart impade.
I'm going for Devilish Amazon... eller nåt.
Bye, guys!
- if not overjoyed
Det är inte bra att vara ledig för mycket. Jag konstaterade det när jag jobbade idag, efter två dagars ledighet. Det är inte riktigt det att man vänjer sig vid ledigheten (för det har jag fortfarande inte gjort - frihelg nu, what?), men man vill liksom utforska den mer. Does that make sense? Ah well. Fantastiskt lugn dag på Druen idag och efter en halvtimmas läsande under en värmelampa kom Sandra. Alldeles för länge sen vi sågs! Snackade bort en massa timmar, drack en massa kaffe, och hade det allmänt überkos! Fredagsmys och nachos hos henne imorn också. Awesome!
Jag funderar mer och mer på framtiden nuförtiden. Det har antagligen nåt att göra med att jag skrev min uppsägningslapp (som jag fortfarande inte gett till Heidi - ingen brådska dock), och att folk har frågat om det (oj, jag var nära på att skriva "folk har sport om det". Min norska blir så mycket mer framträdande när jag vart med Sandra!).
Cuba, kanske. Eller Argentina. Nånstans. Men det får komma när det kommer. Jag lever sjukt mycket för nuet, dessa dagar. Ser fram emot saker som händer den nuvarande månaden, snarare än nästa år. Det är nog bra. Och mycket bra händer innan året är slut. Och mycket händer för sista gången. Men once again, - det pratar vi inte om. :)
Dagens låt:
For Now - Avenue Q
"Nothing lasts, life goes on - full of surprises.
You'll be faced with problems of all shapes and sizes.
You're going to have to make a few compromises - for now.
-
For now we're healthy, for now we're employed.
For now we're happy - if not overjoyed,
and we'll accept the things we cannot avoid, for now. "
Jag funderar mer och mer på framtiden nuförtiden. Det har antagligen nåt att göra med att jag skrev min uppsägningslapp (som jag fortfarande inte gett till Heidi - ingen brådska dock), och att folk har frågat om det (oj, jag var nära på att skriva "folk har sport om det". Min norska blir så mycket mer framträdande när jag vart med Sandra!).
Cuba, kanske. Eller Argentina. Nånstans. Men det får komma när det kommer. Jag lever sjukt mycket för nuet, dessa dagar. Ser fram emot saker som händer den nuvarande månaden, snarare än nästa år. Det är nog bra. Och mycket bra händer innan året är slut. Och mycket händer för sista gången. Men once again, - det pratar vi inte om. :)
Dagens låt:
For Now - Avenue Q
"Nothing lasts, life goes on - full of surprises.
You'll be faced with problems of all shapes and sizes.
You're going to have to make a few compromises - for now.
-
For now we're healthy, for now we're employed.
For now we're happy - if not overjoyed,
and we'll accept the things we cannot avoid, for now. "
days off, I guess.
Igår jobbade jag min elfte dag i sträck. Två av de dagarna var dubbelvakter, so technically plöjde jag igenom 13 arbetsdagar på en gång. Jo, man kan visst tänka så. Hur som helst så har jag en del ledighet framför mig. Ofrivillig ledighet egentligen, men efter den här dagen kan jag inte annat än se fram emot den. Jag tänkte egentligen spendera dagen med att göra ingenting, men Carro var på väg till IKEA när jag vaknade så hakade på, lite spontant, sådär. Jag kunde inte riktigt frossa fullt ut, iom att jag flyttar snart (som jag inte får prata om, för Carro, så det gör jag inte), men trots det blev det lite förvaringslösningar, grejer till köket och mysiga doftljus i olika former och färger. Yum!
Imorn är det ännu en ledig dag (fucking awesome, egentligen) och då ska jag bannemig ta tag i min plan att göra ingenting, åtminstone i några timmar! I can be strong, damn it. Tänkte gå ner till Druen, sätta mig under en värmelampa med en rykande kaffe, och läsa. Oh man, jag längtar redan. Morgondagen ska också spenderas med att fixa. Städa och inreda med IKEAsaker, liksom. woho!
Oh, and btw:
Heidi hade förklarat att hon ville ha det skriftligt. Jag frågade om det behövde vara datorskrivet och formellt och seriöst och fick svaret att det spelade ingen roll. En namnteckning och några meningar gick bra.
Hur som helst ger jag den till henne nästa gång jag träffar henne. En skriftlig uppsägning från den 1:a januari, och en namnteckning.
Hell yeah.
Imorn är det ännu en ledig dag (fucking awesome, egentligen) och då ska jag bannemig ta tag i min plan att göra ingenting, åtminstone i några timmar! I can be strong, damn it. Tänkte gå ner till Druen, sätta mig under en värmelampa med en rykande kaffe, och läsa. Oh man, jag längtar redan. Morgondagen ska också spenderas med att fixa. Städa och inreda med IKEAsaker, liksom. woho!
Oh, and btw:
Heidi hade förklarat att hon ville ha det skriftligt. Jag frågade om det behövde vara datorskrivet och formellt och seriöst och fick svaret att det spelade ingen roll. En namnteckning och några meningar gick bra.
Hur som helst ger jag den till henne nästa gång jag träffar henne. En skriftlig uppsägning från den 1:a januari, och en namnteckning.
Hell yeah.
random, awesome.
Jag vet inte riktigt vad jag borde få plats med i ett "mitt i alla dagar som går"-blogginlägg... eller hur jag borde lägga upp händelser.
Random punktform för att uttrycka random tankar, som jag av någon anledning vill dela med mig av?
Kooos.
Random punktform för att uttrycka random tankar, som jag av någon anledning vill dela med mig av?
- Tjänar bra med dricks nuförtiden. Vinbaren känns fullsatt more often than not, och det är skoj.
- Claes fyllde år. Vi var några stycken och kastade in pengar för att göra en ExtremeHomeMakeover på hans rum. Han blev sjukt överraskad och galet glad. Lovely.
- Jag älskar mina roommates. Fan, va kul det är att bo här. Sena kvällar med te eller chips och skratt i Carros och Linas rum <3
- Min bok är brutalt bra.
- Snart går vi in i november och det är galet. Den månaden väntar jag besök av mor och far en helg, och Mattias Emlund en annan - woho!
- Livet är grymt. Arbetsfyllt, men grymt.
Kooos.
who needs days off?
"Men du hade ju sett fram så mycket emot din lediga dag."
Det enda som skiljer min säng från vardagsrummet är - som bekant - en skärm, och Carro hade hört telefonsamtalet med David.
"Äh..." svarade jag, och sträckte ut mig i sängen. "Det är gött att känna att man lever."
Jag vet inte riktigt vad jag menar med det, för att jobba hela tiden är la knappast ett liv man vill kännnas vid? Hur som helst så hoppade jag över min lediga dag idag. Det här med att det inte är panikmånga arbetstimmar längre... - Jag tror jag tar tillbaka det tills vidare. Nånstans tycker jag att jag borde känna mig brutalt mer sliten än vad jag är. Visst, jag får ett släng av illamående av och till, och ibland vill jag inte gå upp ur sängen, men med tanke på hur många timmar jag faktiskt spenderar på jobbet nuförtiden så är jag förvånansvärt pigg och glad. Det finns en möjlighet att jag fortfarande lever på Greklandresan. Hoppas att det håller i sig ett tag till.
Största delen av uteserveringen togs in i tisdags, vilket är ett Hallelujahmoment för oss alla! Färre jobbiga kaffegäster, färre grejer att ta ut och in vid öppning och stängning, och Druens vinbar fylls på kvällarna av folk som dricker mysiga höströdviner och äter ost. Vi kanske närmar oss anledningen till att jag inte känner mig utsliten. Jobbet är kos nuförtiden. Mycket att göra - visst, men goa gäster och en mysfaktor som faktiskt lyckas beröra mig.
Men nu behöver jag nog sova. Herregud, Söyland.
Det enda som skiljer min säng från vardagsrummet är - som bekant - en skärm, och Carro hade hört telefonsamtalet med David.
"Äh..." svarade jag, och sträckte ut mig i sängen. "Det är gött att känna att man lever."
Jag vet inte riktigt vad jag menar med det, för att jobba hela tiden är la knappast ett liv man vill kännnas vid? Hur som helst så hoppade jag över min lediga dag idag. Det här med att det inte är panikmånga arbetstimmar längre... - Jag tror jag tar tillbaka det tills vidare. Nånstans tycker jag att jag borde känna mig brutalt mer sliten än vad jag är. Visst, jag får ett släng av illamående av och till, och ibland vill jag inte gå upp ur sängen, men med tanke på hur många timmar jag faktiskt spenderar på jobbet nuförtiden så är jag förvånansvärt pigg och glad. Det finns en möjlighet att jag fortfarande lever på Greklandresan. Hoppas att det håller i sig ett tag till.
Största delen av uteserveringen togs in i tisdags, vilket är ett Hallelujahmoment för oss alla! Färre jobbiga kaffegäster, färre grejer att ta ut och in vid öppning och stängning, och Druens vinbar fylls på kvällarna av folk som dricker mysiga höströdviner och äter ost. Vi kanske närmar oss anledningen till att jag inte känner mig utsliten. Jobbet är kos nuförtiden. Mycket att göra - visst, men goa gäster och en mysfaktor som faktiskt lyckas beröra mig.
Men nu behöver jag nog sova. Herregud, Söyland.
ô
Vilken helg. Jag vet att jag nämnde senast att det inte är lika panikmycket jobb längre. Vilket, i timmar, egentligen stämmer ganska bra. Men det börjar bli stressigt igen. Och jag menar inte 'springa för att hinna'-stressigt, jag menar 'sitta så fett mycket i skiten att viljan att leva försvinner'-stressigt, typ. Jag minns sommardagarna innan juli. När det drog igång riktigt ordentligt, innan det dog igen. Maj och juni. De värsta sommardagarna kunde vi vara tre servitörer på uteserveringen på 1a etaget (Rozz), en på Golv (inomhus, 1a etaget) och en i baren. Alla hjälptes åt, och det brukade gå bra. I lördags var hela Rozz totalt fullsatt, i stort sett hela golv ockuperat... och jag och Elin.
Jag försöker bara ge er en bild. (den dagen jobbade jag 15,5 timmar i sträck btw. bara för att ge er en bild.)
Idag vaknade jag och gladdes ofantantligt över den gråa himlen. Äntligen en lugn dag. Det blev en sån där dag som jag avskydde och var så trött på under juli och augusti. Men känslan av att kunna slappna av och hinna andas var mer efterlängtad än jag kan beskriva. Imorn jobbar jag dubbelpass igen. Djupt andetag. Go dricks som fan är det iaf dessa dagar. Och goa arbetskamrater. Och gött väder. Och goa kombos, med gött humör.
gôtt, helt enkelt. and that's it for now.
Jag försöker bara ge er en bild. (den dagen jobbade jag 15,5 timmar i sträck btw. bara för att ge er en bild.)
Idag vaknade jag och gladdes ofantantligt över den gråa himlen. Äntligen en lugn dag. Det blev en sån där dag som jag avskydde och var så trött på under juli och augusti. Men känslan av att kunna slappna av och hinna andas var mer efterlängtad än jag kan beskriva. Imorn jobbar jag dubbelpass igen. Djupt andetag. Go dricks som fan är det iaf dessa dagar. Och goa arbetskamrater. Och gött väder. Och goa kombos, med gött humör.
gôtt, helt enkelt. and that's it for now.
the planet
Jag fick faktiskt gjort en del igår. Städade runt min säng (- jag kan inte riktigt säga 'städade mitt rum', eftersom jag egentligen inte har något, så 'runt min säng' är liksom allt jag orkar lägga ner tid på), tvättade, storhandlade, och bar ner en massa onödiga saker till förrådet. Go me. När mörkret föll gick jag och Carro till Druen för att äta en äkta middag, for once. Vi stötte på Robin på 2a etaget, som tog för givet att han skulle joina oss - vi tog det också för givet, so no problem there ^^ . Sjukt mysig kväll med gratis vin, god mat och massa tjöt. Jag introducerade Carro för Alex Day (engelsmannen som gör narr av Twilight - någon som minns?) när vi kom hem. Min säng är perfekt för höstkvällsflum och skratt (lät det där fel?..).
Jag har kommit fram till att mitt liv i Oslo blev riktigt bra, först efter sommaren. Don't get me wrong, det har inte varit fruktansvärt fram till september, men de soliga månaderna präglades av väldigt väldigt mycket arbete, en del förvirring om hur jag skulle förhålla mig till människor som var totalt olika mig, och ännu mer förvirring kring hur jag skulle förhålla mig till det faktum att That Person råkade vara långt långt borta - och att jag såg till att det höll sig så, mer eller mindre. Jag tror inte jag är den som kastar ut sitt privatliv på sin blogg sådär, och de gångerna jag gjort det så har känslorna vart redigt nedtonade. Men hela grejen har iaf präglat min sommar en del, naturally.
Poängen är iaf att vi fyra i lägenheten på Huitfeltds gate är en fin liten familj. Det är inte lika panikmycket arbete längre, jag har hittat ett sätt att förhålla mig till nya miljöer - och ibland kommer jag på mig själv med att acceptera hur långt det är över havet. Det hjälper, needless to say.
Random artikel jag hittade på aftonblandet.se :
Anledning till chuckle nr1: Humoristisk rubrik. Journalisten måste ha insett detta.
Anledning till chuckle nr2: "Vet du mer? Har du bilder?" - Om du liksom råkar vandra förbi en planet som presenterar sig som Gliese 581g, plocka fram kameran! Fast självklart menar de inte så. Det är snarare ifall du upptäcker en prick på natthimlen som du inte sett förut, så ta ett kort. Skicka in det till aftonbladet, och ringa in pricken på kortet som du tror är den försvunna planeten - dina foton kan göra skillnad!
Jag har kommit fram till att mitt liv i Oslo blev riktigt bra, först efter sommaren. Don't get me wrong, det har inte varit fruktansvärt fram till september, men de soliga månaderna präglades av väldigt väldigt mycket arbete, en del förvirring om hur jag skulle förhålla mig till människor som var totalt olika mig, och ännu mer förvirring kring hur jag skulle förhålla mig till det faktum att That Person råkade vara långt långt borta - och att jag såg till att det höll sig så, mer eller mindre. Jag tror inte jag är den som kastar ut sitt privatliv på sin blogg sådär, och de gångerna jag gjort det så har känslorna vart redigt nedtonade. Men hela grejen har iaf präglat min sommar en del, naturally.
Poängen är iaf att vi fyra i lägenheten på Huitfeltds gate är en fin liten familj. Det är inte lika panikmycket arbete längre, jag har hittat ett sätt att förhålla mig till nya miljöer - och ibland kommer jag på mig själv med att acceptera hur långt det är över havet. Det hjälper, needless to say.
Random artikel jag hittade på aftonblandet.se :
Anledning till chuckle nr1: Humoristisk rubrik. Journalisten måste ha insett detta.
Anledning till chuckle nr2: "Vet du mer? Har du bilder?" - Om du liksom råkar vandra förbi en planet som presenterar sig som Gliese 581g, plocka fram kameran! Fast självklart menar de inte så. Det är snarare ifall du upptäcker en prick på natthimlen som du inte sett förut, så ta ett kort. Skicka in det till aftonbladet, och ringa in pricken på kortet som du tror är den försvunna planeten - dina foton kan göra skillnad!
autumn leaves
Vanligtvis är jag lite överdrivet duktig på att klaga över sommarens avslut. Jag har dessutom känt mig ovanligt redo för sagt klagande, efter resan till Grekland. Kylan har inte varit något jag saknat, direkt. Men jag måste erkänna att de senaste dagarnas vinterdoft i luften, har gett mig en känsla av kos. Och att vandra utomhus nuförtiden är inte alls dumt. Oslo är höstvackert och I think I like it. Dessutom får man ha på sig mysiga kläder. Sjal och mössa och mys. Hell yeah.
Idag är jag ledig och jag har en del saker att ta itu med. Men innan dess tror jag nästan att det blir en kaffe med the Kombos, nånstans (antagligen på Druen, för där är det gratis).
Höst. <3
Idag är jag ledig och jag har en del saker att ta itu med. Men innan dess tror jag nästan att det blir en kaffe med the Kombos, nånstans (antagligen på Druen, för där är det gratis).
Höst. <3
chips och böcker
Det här tyckte jag var en smula skoj.
Anyways, höstvädret bestämde sig för att vara lite alternativt och faktiskt ordna några dagar med blå himmel innan vi måste stå ut med den kallaste vintern på 1000 år (that's what Issa said. men någon får gärna säga motsatsen...). Igår stötte jag på Claes på trikken på väg hem (efter en lång och försenad bussresa från Göteborg) så vi svängde in i en trött liten videobutik nära lägenheten, köpte chips och hade kombokväll med Friends och en smula flum. Carro joinade oss när hon kom hem från jobbet. I guess it's slightly good to be back. :)
En del av mig vet att jag det säkert finns saker att göra denna förmiddag innan jag börjar jobba vid fem, men jag kan inte. Just när man trodde att den jäkla bokserien inte kunde bli bättre. Det kommer vara fruktansvärt att behöva lägga ifrån sig A Storm of Swords om några timmar, men nu tänker vi inte på det. Nu läser vi.
alldeles alldeles alldeles för bra.
It's not fair. Helgen har vart för bra.
Jo, jag vet. Det finns värre saker att klaga på än riktigt bra helger, men om Oslo kändes ovärt efter vistelsen på Kefalonia, så känns Norges huvudstad knappast mer tilltalande efter en långhelg med alla jag älskar och bryr mig om.
Fredagen var lugn och underbar. Spenderade en och en halv timma på en promenad med Petter och varvade prat om det nuvarande livet med nostalgitrippar tillbaka till barndomen i Torvmossen. Bekvämt. Givande. Promenaden avslutades vid sextiden och följdes av en underbart god middag med far, mor och bror (kan inte annat än att behöva se fram emot en massa saknad av pappas matlagning när jag är tillbaka i Oslo). Kväll med Idol och familjen kändes väldigt "a year ago". <3 Hansson hakade på halvvägs in på kvällen, vilket bara gjorde allt lite mer fulländat.
På lördagen kom Lovisa hit och vi började dagen med att sitta på altanen, äta lunch, och prata. Lustigt att två veckor tillsammans kan lämna kvar så många samtalsämnen. Efter lunchen satte vi oss vid datorn och den enorma skrivaren som pappas jobb bidragit med, för att fixa ihop ett kollage att skicka till våra vänner i Grekland. Det blev en till middag och sen en biltur till Göteborg och Hagen. På söndagsmorgonen joinade jag the Jennervalls på en gudstjänst för att sedan finna mig själv i Brunnsparken, väntandes på Issa och Ludde. (Surealistisk upplevelse att sitta på fontänkanten för första gången på ett halvår. Galet.) Fika varvades med shopping och uppdatering och det kändes som ett bra sätt att spendera lördagen på. Mötte upp Chris efter att jag kramat Issa (Ludde lämnade mig lite tidigare) för att åka och klättra på fabriken. - I'm telling you. Helgen blev för bra. 
Väl hemma i Alingsås satte jag mig med mor och far i sofforna och pratade i timmar och åter timmar om allt mellan himmel och jord. Sånt där man nästan inte inser hur mycket man saknar när man inte får sin weekly dose av det.
Buss till Oslo ikväll. Nej tack.
home
Blogg.se är verkligen inte bra på att samarbeta, känner jag just nu. Jag orkar inte riktigt förklara varför, men anledningen till att det har dröjt med nåt inlägg (eller har det det?... har ingen koll.) är för att varje gång jag besökt mitt inlogg har jag velat få klart de väldigt simpla ändringarna jag håller på att göra. Detta har liksom stulit äkta bloggtid. Oh Well, det spelar mindre roll. Nån gång ska det väl ordna sig helt och hållet.
Jag är iaf hemma i kära Alingsås. Känns helt underbart att vara här av ingen annan anledning än att jag vill hälsa på mitt barndomshem och minnena runt om. Innan middagen ikväll ska jag lite randomly träffa Petter Sandell. Väldigt väldig väldigt long time no see, men vill man ha en nostalgitripp kan man ju lika gärna köra hela vägen, antar jag. Sen blir det familjekväll - lovely. Imorn är det mer eller mindre heldag med Lovisa och på söndag åker jag och klättrar med bror <3 Tänkte försöka klämma in Ludde någonstans, men svarar man inte på sms så får man skylla sig själv.
oops, nu ropar far. dags att hämta min moder på skolan
(ombytta roller?)
Jag är iaf hemma i kära Alingsås. Känns helt underbart att vara här av ingen annan anledning än att jag vill hälsa på mitt barndomshem och minnena runt om. Innan middagen ikväll ska jag lite randomly träffa Petter Sandell. Väldigt väldig väldigt long time no see, men vill man ha en nostalgitripp kan man ju lika gärna köra hela vägen, antar jag. Sen blir det familjekväll - lovely. Imorn är det mer eller mindre heldag med Lovisa och på söndag åker jag och klättrar med bror <3 Tänkte försöka klämma in Ludde någonstans, men svarar man inte på sms så får man skylla sig själv.
oops, nu ropar far. dags att hämta min moder på skolan
(ombytta roller?)
hm
Ja, designen är inte helt klar ännu. Jag beklagar tills vidare.
mersmak.
Oslo ser ut som Oslo såg ut för två och en halv vecka sedan. Jag är dock några nyanser mörkare än jag var sist jag satte min fot på norsk mark vilket åtminstone påminner mig om att de senaste två veckorna inte var en underbar dröm. Tog trikken från bussterminalen igårkväll och gick av på bryggan för att kolla läget, visa min bränna, säga hej, och kolla mitt schema. Det visade sig att jag började jobba den 6e(!!!) vilket innebar att jag kunnat stanna i Alingsås en dag till. Lite halvsegt, men egentligen inget som kommer störa mig då min frihelg visade sig komma den åttonde. Så jag kör på över två veckors semester, två dagars arbete, och sedan en helg i Alingsås igen, faktiskt. Efter det ska jag väl försöka flörta till mig lite extra tider. Vill inte riktigt tänka på hur mycket pengar jag spenderade i Grekland, även om jag vet att jag inte ångrar ett enda spenderat cent. Det är ju exakt det där som jag vill spendera pengar på. Exakt det där jag jobbar för.
Insett en del saker på min resa också.
Mersmak .
Tre månader till i Oslo, sure. Men efter det väntar världen. Jag vet att jag har sagt det förut, men det står tydligare för mig nu än någonsin. Lovisa blir lite ängslig av det resesättet. The hostel jumping, the not knowing where you're gonna end up, and the fact that you're on your own. De anledningarna till att vara ängslig formuleras på samma sätt i mitt huvud, men låter helt annorlunda, och är mina anledningar till att älska det.
Tre månader till.
Insett en del saker på min resa också.
Mersmak .
Tre månader till i Oslo, sure. Men efter det väntar världen. Jag vet att jag har sagt det förut, men det står tydligare för mig nu än någonsin. Lovisa blir lite ängslig av det resesättet. The hostel jumping, the not knowing where you're gonna end up, and the fact that you're on your own. De anledningarna till att vara ängslig formuleras på samma sätt i mitt huvud, men låter helt annorlunda, och är mina anledningar till att älska det.
Tre månader till.
tidsfördriv i Stockholm
En del av mig vill säga att det gick alldeles för snabbt. Det gjorde det iofs, men jag kan inte säga att tiden flög iväg. Vi hann med så mycket på två veckor. Träffade så mycket underbart folk, gjorde det avslappnade livet till en vana, med inslag av äventyr här och där. Och alltid varandra.
Sitter på bussterminalen i Stockholm med Lovisa och försöker slå ihjäl tid genom att surfa runt. Det är minst sagt ett desperat försök, för efter att jag har kollat mail och facebook så har jag väldigt begränsade ärenden kvar på the world wide web. Vill bara att tiden ska gå.
Jag vet att nästan låter deppig. Det är mest trötthet dock, och jag antar att glädjen och euforin över de senaste två veckorna inte har hunnit ikapp deppen över att komma hem till ett kallt Sverige. Hade jag vart piggare hade nog glädjen hunnit ifatt betydligt snabbare. Varje blinkning blir två sekunders blundande. 4 timmar sedan vi landade. 4 timmar to go, innan ett x2000 tar oss till Göteborg.
Bilder och sånt hamnar såklart på facebook snart. Ska försöka narrow it down från 640 bilder till ett relativt intressant album, I guess.
Men det jag främst tar med mig, framför värmen, havet, stränderna, båtturer, grymma utekvällar, grekisk dans, vyerna av underjordiska grottor och sjöar som takes your breath away, god mat och tusen andra upplevelse - är en speciell känsla... precis ovanför andraplatsen (som går till alla nya vänskapsband man knutit) hamnar det bästa med hela resan.
Två veckor med min allra bästa vän. Den jag skrattar med tills jag gråter och kan gråta med tills jag skrattar igen. Ingen person utvecklar mig på samma sätt. Ingen förstår mig som hon gör.
Jag kommer antagligen skriva mycket om resan till Kefalonia det närmaste, men det som finns kvar i mig när tröttheten basically tagit övertaget, är detta:
Lovisa Jennervall är världens bästa person.
Sitter på bussterminalen i Stockholm med Lovisa och försöker slå ihjäl tid genom att surfa runt. Det är minst sagt ett desperat försök, för efter att jag har kollat mail och facebook så har jag väldigt begränsade ärenden kvar på the world wide web. Vill bara att tiden ska gå.
Jag vet att nästan låter deppig. Det är mest trötthet dock, och jag antar att glädjen och euforin över de senaste två veckorna inte har hunnit ikapp deppen över att komma hem till ett kallt Sverige. Hade jag vart piggare hade nog glädjen hunnit ifatt betydligt snabbare. Varje blinkning blir två sekunders blundande. 4 timmar sedan vi landade. 4 timmar to go, innan ett x2000 tar oss till Göteborg.
Bilder och sånt hamnar såklart på facebook snart. Ska försöka narrow it down från 640 bilder till ett relativt intressant album, I guess.
Men det jag främst tar med mig, framför värmen, havet, stränderna, båtturer, grymma utekvällar, grekisk dans, vyerna av underjordiska grottor och sjöar som takes your breath away, god mat och tusen andra upplevelse - är en speciell känsla... precis ovanför andraplatsen (som går till alla nya vänskapsband man knutit) hamnar det bästa med hela resan.
Två veckor med min allra bästa vän. Den jag skrattar med tills jag gråter och kan gråta med tills jag skrattar igen. Ingen person utvecklar mig på samma sätt. Ingen förstår mig som hon gör.
Jag kommer antagligen skriva mycket om resan till Kefalonia det närmaste, men det som finns kvar i mig när tröttheten basically tagit övertaget, är detta:
Lovisa Jennervall är världens bästa person.
