"Vad ska du i Göteborg å göra?"

--


Gårdagen började relativt normalt. Jag stod vid enoteket för Chablisvinerna och fyllde upp två glas när Emelie ställde sig bredvid mig. 
   "De är på G..." mumlade jag, som jag gör när folk kommer för att hämta sina bongade viner en smula snabbare än jag hinner fixa dem.
   "Aja, det är lugnt. Oj, vad gul den är." Just det här vinet var nykommet, och det är ju faktiskt Emelie också, så hon tog det ena glaset och doftade på innehållet. "Hörde du att du skulle upp till Heidi?"
   Jag såg på henne. "Nä..."
   "Sa inte Thomas det?"
   "Nope..."
   "Ok... Du ska upp till Heidi", skrattade hon.
   Jag tog trappan två steg i taget, kom till kontoret ganska fort, och hann därmed inte fundera så mycket på vad restaurangchefen kunde vilja. 
   "Hej, Heidi. Läget?" 
   "Hej Anna." Hon snurrade runt i sin stol och såg på mig. "Har du funnit dig nåt jobb ännu?"
Jag mindes att hon nämnt något om en restaurang inne i centrum. Det slog mig att jag aldrig gett henne besked om ifall jag ville att hon skulle lägga in nåt gott ord för mig, eller inte... men å andra sidan visste jag inte att hon ville ha något sådant besked. De senaste dagarna hade flera stycken på jobbet frågat mig om vad jag skulle göra till hösten, och jag hade gett alla liknanade svar... "Hade jag fått stanna på Druen, hade jag nog gjort det, men..."
   "Nej, det har jag inte," svarade jag. "Men jag åker nog hem till Göteborg i september. Eftersom jag inte kan få heltid här så -..."
   "Du får heltid här."
   Tystnad.
   "Va?"
   "I baren. Vi har pratat om det, och kommit fram till att det ska vara någon i baren i höst."
   "Oh... ok..."
   "Du behöver inte ge mig besked nu," log hon. "Men säg ifrån när du vet."

---

Passande att jag åker till Hidra imorn. (Med Issa! Awesome!! <3 ) Jag kanske behöver ännu ett "Vad ska jag göra med min framtid"-samtal. Lägenheten är uppsagd, jag är inställd på att åka hem, och har börjat se fram emot det en hel del. Men sedan jag kom hem från Hidra sist så har jag en del dagar på Druen känt att det är lite sorgligt. Det lätta med hela grejen var att jag egentligen inte hade valet att stanna. Jag visste att jag inte ville stanna i Oslo om det var på nåt annat jobb, därför kändes det vettigt att åka hem. Men det är kul på Druen. Jag trivs, jag är bra på det jag gör, jag tjänar ju onekligen mer pengar där än på nåt ställe i Göteborg, och tanken var (som bekant) att stanna i Oslo i nåt år, give or take. Tanken var att knega.
Gah. Jag har ingen aning. Alla jag pratat med hittills (förutom Lovisa) har sagt att jag borde stanna. Arbetskamrater, mina föräldrar, Henrik (som flyttat till Oslo, askul!) har alla sagt mer eller mindre samma sak: "Vad ska du i Göteborg å göra?"
   Och det undrar jag också egentligen.

men å ena sidan,
å andra sidan....

Oh my, Beslutsångest.

Idag jobbade jag i nästan tolv timmar. Gött.
Och vi travar strax in i augusti. Sjukt.
Jag har troligtvis ett datum för hemflyttning, om jag kan få Eva att gå med på det. Yey.
På torsdag åker jag till Hidra igen. Underbart.



och mycket mer än så sker inte.

Mysiga dagar. Det börjar bli saker att göra på Druen igen. Mat och dryck och sol och mys och bowling (random idé) med Johan och Sandra efter jobbet. Och fri imorn. Mojs. 
... och en del av mig längtar tills sommaren är över. who'd have known that feeling was possible?
  En annan del ser mindre fram emot att lämna Oslo. Men nu vill jag chilla ett tag i Göteborg. Lite ekonomisk stabilitet, en mysig höst med människor som betyder mycket för mig... and then, we'll see.


Dagens låt:

The Lucky One - Alison Krauss
"Well, you're blessed, I guess - by never knowing which way you're choosing.
To you the next best thing to playing and winning is playing and losing."

Jobbet börjar bli kul igen, i den bemärkelsen att en del Oslobor verkar vara färdiga med sin ferie. Med andra ord är inte Druen helt död längre. Sure, det är inte stressigt, och man klarar sig utan tvekan på att vara två på 1a etaget och inte många fler där uppe... men det kommer iaf några till våra fina restaurang. 
   Jag och Espen klarade hela lunchen på nedervåning tillsammans och vi hade skoj, kort sagt. När vi slutat vid halv sju-tiden vandrade vi bort till fästningen och satt i ett par timmar. Pratade om livet, såg på en vacker himmel, basically. Sjukt mysigt.

"the simple things in life, like when and where."

Annars märker jag att jag går omkring och väntar på uppföljaren till A Game of Thrones ganska rejält. Plöjde igenom det mesta på Hidra och nu har min kära broder postat iväg A Clash of Kings till höga förväntningar här borta i Bærum. Den här fantasycomebacken i mitt sinne har gjort att jag minns alla rollspelskvällar back in the days. Good times, indeed.


Dagens låt:
Running with the wolves - Cloud Cult
"I need to feel something different for just a little while..."

Den första kvällen på Hidra åt vi stekt sej med kokt potatis, majonäs, smält smör och spenat. Jag kände mig bekväm. Välkommen. Varm inombords. Mor och far hann äta upp sin mat innan jag ens hade ätit två tuggor - min mun gick i ett. Berättade om saker som hänt, tankar jag hade, förhoppningar, tvivel, folk jag saknade... Mamma hade givit mig strikta order om att inte prata för mycket med pappa i bilen, när han hämtade mig från busshållplatsen, och jag lyckades hålla mig relativt bra.
    "... men det jag mestadels ville prata med er om, är vad jag ska göra med min närmaste framtid." avslutade jag och tog en underbar tugga av fisk som var så färsk att den bara föll sönder mot gommen. Now don't get me wrong, jag vill inte ha någon annans tillåtelse eller åsikt om vad de tycker jag bör göra. Men mina föräldrar känner mig och det finns inget bättre än att få lite guidance av good ol'e mom and dad.
     We covered everything. Stanna i Oslo, men på ett annat ställe (en möjlighet som öppnade upp sig strax innan jag åkte iväg)? Söka vintersäsongjobb någon annanstans i Norge? Åka iväg till nåt helt nytt ställe? England? Komma hem?

Basically insåg jag följande, med deras hjälp:
   Att åka till Oslo var en plan. Något jag bara ville uppfylla. Leva själv, kasta mig över kanten, tjäna pengar, se vad som hände. Det har jag gjort nu. Och mina tankar trevade över till just konceptet framtiden. För i Oslo var tanken att leva ett tag för framtiden. Jobba sjukt mycket, helt enkelt. I'll be honest, jag är stolt över att jag lyckades med det i nästan 6 månader. Stolt över att jag fick ett jobb på Aker Brygge, stolt över att jag inte gav upp när saker gick emot mig. Och jag var väl medveten om mina anledningar. Skaffa en buffertekonomi, och ta hand om mig själv, basically.
   Nu har jag gjort det, och jag saknar min mor, min far, min älskade bror. LovisaLudvigIsabellaSannaOskarJonathanJennaochenmassaflermänniskor.
   Jag kan inte kasta mig ut i världen själv igen. Inte direkt. Inte nu. Både mor och far ställde mig frågan som jag själv ställt mig så många gånger: "Vad skulle göra dig lycklig just nu?" Av någon anledning kom svaret till mig vid middagsbordet på Varan, på Hidra. Vrider man huvudet smått åt vänster ser man den glittrande fjorden...
   Familiar Faces.
   Det skulle göra mig lycklig. Just nu. Just nu vill jag kunna träffa min bror när jag vill och diskutera böcker. Jag vill kunna komma hem till mina föräldrar och äta min fars berömda vitlökssås när jag vill. Jag vill kunna njuta av mina bästa vänners sällskap över en fika istället för över skype.

Vad gäller boende är inget säkert ännu. Vad gäller jobb är inget säkert heller.


Maybe surrounded by
A million people I
Still feel all alone
I just wanna go home
Oh I miss you, you know.

Jag är uppe lite överdrivet tidigt. Fast jag kanske ska hålla mig till uttrycket 'vaken' än så länge. När man har jobbat kväll/stängning 6 dagar i rad, och sedan får en ledig dag så sover man länge. Börjar man sedan 10 dagen efter det är det svårt att få till en ordentlig dygnsrytm direkt. Pga detta var jag löjligt trött igår på jobbet och somnade sekunden efter jag klivit in genom dörren, i stort sett.

Anna nämnde för mig att hon inte var säker på hur arbetet efter sommaren såg ut, men att hon fått intrycket av att jag skulle få stanna - därav vad jag skrev för några dagar sen ("det verkar som att jag får..."). Sen hon sa det, trots det jag skrev i bloggen har jag drabbats av otrolig beslutsångest. Hela sommaren har jag trott att om jag får stanna så gör jag det, men på något oförklarligt vis så rör sig mina tankegångar i egna banor ibland. Utan att jag riktigt kan hindra det så hör jag min inre röst fråga mig om jag inte är klar med Oslo ett tag och ännu snabbare flyger tusen alternativ igenom huvudet. Och det som jag intalade mig själv när jag flyttade hit, när jag bestämde mig för att 'äntligen väntar livet', liksom - det blir så tydligt. The world is your oyster, och allt det där. Vart kan jag åka härnäst? Första gången det slog mig att, om jag vill, så kan jag göra... vad jag vill, istället för just detta. Första gången det slog mig att, om jag vill, är det bara att åka till någon annan del av världen så kände jag mig så sjukt lycklig. Insikten att det där man drömt om i så många år, att bara åka iväg och leva, det är nära, om du vill.

Och jag vet, jag vet. Detta är nåt som många gör, åtminstone om du frågar folk på Druen. För många är det inte ens en stor grej att resa jorden runt, för alla gör det (läs: har gjort det. - once again, jag är minst på mitt jobb =P). Men för mig har hela "efter gymnasiet är du fri att göra vad du vill" än så länge vart en dröm, som jag tänkt att jag ska uppfylla när jag har lite mer pengar. Och visst, i juli kommer jag inte tjäna nåt, typ, och sen är det bara augusti kvar, men det är iaf mer pengar än jag hade innan jag kom hit.

Sen kom gårdagen, och jag fick tag på Heidi. Och jag fick klart för mig hur hösten skulle se ut om jag stannade. Det var omöjligt att säga hur mycket jobb det skulle bli. Heidi förklarade, snarlikt det sätt som Johanna förklarade för mig i våras (seems like yesterday) att allt berodde på väder. Bra väder = mycket jobb. Sen hamnade jag i baren ganska mycket, vilket var ett lucky strike för en nykomling, då det alltid ska vara någon i baren (även när det inte behövs). Så kommer det inte se ut i september dock, och vågar jag stanna för nåt som bara kanske blir extra jobb? Isf, skaffar jag nåt annat jobb vid sidan av, men bor helt enkelt kvar? Eller vill jag fortsätta tjäna pengar (knega lite, helt enkelt) fast inte här? För jag erkänner att jag saknar hemmet lite. Är det värt att flytta hem och fortsätta knega (för när jag föreställde mig 'tjäna mycket pengar, för att ge mig ut att resa'-grejen, så föreställde jag mig längre tid till knegandet än detta. Who'd have known att dragningskraften efter nåt annat var så starkt?)? I Sverige kommer jag dock inte tjäna i närheten av så bra pengar som här, men å andra sidan kanske man har mindre utgifter? Och även om jag skaffar nåt annat vid sidan av Druen, här i Oslo (eller om jag lämnar Druen helt) hur mycket ledigt finns det att få efter sommaren?


Ikväll är det skype med Lovisa,
och imorn åker jag till Hidra.
Ikväll behöver jag counselling av min bästa vän,
och jag kan inte ens beskriva hur mycket jag saknar att få lite vägledning och livsråd av mor och far. 
   De senaste dagarna, när jag längtat efter klättring, dykning, krabbor och fiske, har jag lika mycket tänkt på hur mycket jag behöver lite guidinglight, och hur bra det skulle kännas att prata om allt detta med mina föräldrar.

Och varför skriver jag allt detta? För första gången sen jag skaffade den här bloggen kände jag bara för att skriva av mig. Inte för att uppdatera familj eller vänner hemma i Sverige om hur jag har det - utan endast för att få ner tankar, svart på vitt.

Om tio minuter öppnar Remabutikken. Tänkte åka och köpa nån god frukost, när jag ändå inte kan somna om.

over and out.

Ikväll var nog helt definitivt min bästa kväll sedan jag flyttade till Oslo. Inte antagligen min bästa, inte bland de bästa, och inte sedan jag började på just Druen.  Bara en bra kväll i Oslo.

  Inget att göra på jobbet, så vi stängde 2a etaget tidigt. Jag och Sandra gick bara omkring och tjôtade (ohyes, it's a gothenburg-ô) hela kvällen, och när vi äntligen fick gå ifrån den tomma övervåningen så satte vi oss med god mat, gott vin, och fortsatte alla samtalsämnen vi påbörjat (och fortsatte dricka vin). Sedan kom kollegorna strömmande från alla håll och kanter - från storbildstv:n på Hannibal, från samma VM-match på BarEn, från Druen och från diverse hem. Bra kväll.

Och det verkar som att jag får stanna till hösten om jag vill det. Och efter ikväll känner jag mig ganska säker på att jag vill det.

Imorn ska jag och Emma laga lunch, so I better get some sleep.

snark.

För att upprepa orden jag precis yttrade till mina kära föräldrar, när de ringde från Hidra (lucky bastards):
  Jag har nog aldrig bott så renligt, åtminstone inte på eget initiativ. Dammsugit alla rum, moppat tre utav dem, plockat och dammat och torkat i hörn som jag knappt lagt märke till. Jag vågar nästan inte börja laga mat, för köket är så fint. Igår när jag kom hem gjorde jag dessutom något som jag inte gjort en enda 'jobba sent'-kväll, sen jag kom hit. Efter matlagningen så gjorde jag köket fläckfritt direkt. Now, I know what you're thinking - varför är det en stor grej? Jo, om jag lagar mat på dagen eller morgonen så plockar jag gärna undan skiten (om jag inte har bråttom till jobb), men på kvällarna vill jag oftast bara äta och lägga mig. Så nu kommer jag vara renlig... iaf i några dagar - just watch me!

Förövrigt så hade jag förberett mig på att dessa dagar skulle vara löjligt utmattande. Men de två senaste stängningarna har vaktschemat visat tre som står på stängning, istället för två som vanligt. Så i förrgår vann jag mitt livs mest dramatiska kluns (sten, sax, påse, för er som använder det uttrycket), och igår så vann jag förvånansvärt nog på trekk (lottdragning för er som pratar svenska). Så jag har sluppit de sista seega timmarna på Druen, som ingen tycker om. Ikväll och imorn tror jag inte att jag har sådan tur dock, men på söndag ville Espen byta lite tider och ge mig en servitörvakt, lustigt nog. Så mina sex stängningar i rad blev två stängningar i rad, och sedan en ensam liten stängning på måndag. Helt ok.

My lord, vad mitt liv är intressant. För att väga upp mitt spännande liv med något meningslöst så fick jag min löneslipp för juni idag....
    ... mitt ointressanta liv kanske är värt nåt för framtiden, iaf.

over and out.

Jo, det var ett tag sen. Jag har mina anledningar, men jag orkar inte riktigt dra dom här. Om drygt en vecka åker jag till Hidra, och det är väl det jag går omkring och tänker på, among other things.

Idag struntade jag i välbehövd sömn och började med en storstädning av lägenheten. Förhoppningsvis kan jag avsluta den storstädningen imorn (bara jag struntar i ännu lite mer sömn) för att sedan knappt vistas i lägenheten tackvare massa jobb fram till Hidrabesöket. Idag börjar nedräkningen av 6 stängningar i rad. Jag har egentligen inget emot det. Once again (eller fortfarande...) så väljer jag hellre att jobba så jag slipper fundera på människor i andra länder, än att spendera överbliven tid med att bara sakna.

Jag kan inte fatta att vi redan är en bit in i juli. Det känns som att Mikes besök var två veckor sen (fastän han åkte härifrån den 19e maj), Lovisas besök var för några dagar sedan, Sanna och Oskars besök igår, och Luddes besök några timmar sedan, typ.

Eva the landlady verkar spela någon slags techno ovanför mig. Is that wrong ?


ciao.

Jag har upptäckt att min skrivare fungerar. Who'd have known? Vanligtvis när jag sätter mig med något som jag inte använt ännu (sen jag flyttade hit) som har elektronik i sig, brukar saker bara... inte funka. Och jag minns vagt att pappa sa nåt om att den inte gjorde exakt som den skulle när han installerade den. Tackvare detta såg jag framför mig extrem frustration efter att ha suttit med det i en halvtimma, och sedan ett beslut om att skriva ut skiten på jobbet. Men nu sitter jag här med min biljett till Flekkefjord framför mig. 16e juli - 19e juli, Hidra, here I come.



"and wherever I wander, the one thing I've learned
is to here I will always, always return."




- Man, you really love nature, don't you?
- You just... have no idea.

Jag är inte ständigt trött nuförtiden, vilket känns rätt fint. Ludvig åkte hem igårförmiddag efter knappt 5 underbara dagar. Sightseeing, gayklubbar, middag, skratt, massa vin tre kvällar i rad (partying it up, liksom.) och basically a whole lot of catching up. Tror hela hans vistelse gav mig supermycket extra energi - vilket jag kommer att behöva till arbetet framöver för hans vistelse har fan kostat mig skjortan! (to clarify: Ludvig tvingar inte av mig pengar eller nåt. Jag blir bara en big spender i hans umgänge.)

Igår bytte jag till mig en stängningsvakt (för jag är snäll.) och såg framför mig en relativt seg söndag. Söndagar brukar vara sjukt lugna, regardless of weather, så jag var förberedd på lite lunkande mellan gästerna och dålig dricks. Little did I know att mina förväntningar var grovt underskattade. Jag har aldrig sett en tommare restaurang och när klockan segat sig fram till halv elva, då alla andra naturligtvis blivit hemskickade, funderade jag och Alex högt på vad fan vi skulle syssla med i fem timmar framåt. Vi försökte hålla modet uppe, dock. Lyckligtvis jobbade några av mina favoritkockar sent, så jag spenderade över hälften av tiden inne i köket och underhöll mig bäst jag kunde. Inte helt fel, now that I think about it.

För en kvart sen sa Heidi på andra sidan luren att jag inte behövde jobba idag. Lite ovärt. För visst, jag sov inte supermånga timmar inatt, men räknar jag den här dagen så har jag haft fyra lediga dagar den senaste veckan. That's just too much unexpected luxury for one person! Men jag tänkte faktiskt försöka vara lite huslig idag. Fylla upp kylskåpet, tvätta en massa, diska och städa och organisera. Ser faktiskt lite smått fram emot att vara produktiv. En annan impulsiv tanke jag fick var att springa bort till en frisersalong som jag åker förbi varje dag på väg till jobbet. Efter ca 7 blonderingar på en helg för en månad sen, och en åttonde nu när Ludde var här (ja, jag vet. jag borde bry mig mer om mitt stackars hår.) så ser mina toppar ut som attackerade ormbunkar. Oh well, vi får se vad jag hinner med.


Dagens låt:
Restless - Alison Krauss
"There's a restless feeling in my bones and I know,
That at times, it just won't go away."



Ormbunkehår.
(and don't ask about the yellow nails. Ludvigs idé, och jag har inget nagelborttagningsmedelgrejs hemma.)

Vädret är ridiculously underbart. Min underbara, älskade Ludvig är här och jag har fri två dagar i rad (!!). Kan livet vara mycket bättre?





London för tre år sedan.
(Ludde vill påpeka att han är definitivt snyggare nu...och att han har växt... nej vuxit... växt är en planta!!)

<3

Idag jobbade jag bara i sju timmar. Lyx på hög nivå, kallar vi det. Igår var jag ute med Linnea och Erika. Gick först till Delicatessen och drack de godaste mojitos jag någonsin druckit, följt av en massa tapas med en flaska Terras Gauda till bords. När alla tapas var uppätna, dessertern slukad, vinet slut och samtalsämnena gick från resor, jobb och förflutet till vart drar vi efter detta? fick vi sällskap av en gammal Druenarbetare. Jag kände mig liten, som jag i stort sett gjort konstant sen jag flyttade hit ^^ (förvånade ännu en kollega idag med att säga att jag bara var tjugo, och Linnea upprepade flera gånger för mig igår, and I quote, att Anna Söyland är "den minsta människan jag nånsin sett på en restaurang!") även om jag antar att folks förvåning innebär att jag verkar vara äldre - vilket är bra, right? Hur som helst, Sandra den gamla Druenarbetaren tog med oss till övervåningen på People's. Ett stort breakdancegäng hade precis haft två dagar av tävling och avslutade detta med att abbonera nämnd övervåning och ha stor fest. Kan inte säga annat än att det var sjukt nice, och att Lovisa hade älskat det (jag börjar förstå hennes förkärlek till dansare).

Underbar kväll, mindre kul morgon. Som en Söyländare (I say this, då min bror blivit välsignad med samma gåva) så blir jag aldrig bakfull, men att känna sig totalt schleten när man vaknar och åtta timmar framåt är egentligen inte heller kul. Tur att det var söndag - jag ägnade mig åt söndagsstädning hela dagen och tog saker i min egen takt (vem kunde tro att jag en dag skulle tycka att städning var att föredra, framför nåt annat?).

Idag hade vi dessutom en prövovakt (det betyder provjobbare, för er som är lite långsamma). Inte för att det finns någon spektakulärt i det - det har vi ofta - men this kid provjobbade för en anställning som plassör (så stavas det på norska, don't judge me.). Inget konstigt i det heller, sure. Vi har haft en del sådana det senaste, för sommaren kommer tydligen bli ännu stressigare (deep breath.), men han som provjobbade idag hade oturen (eller glädjen, who knows?) att få provjobba när Hampus jobbade. Vi andra hade nog bara väldigt kul åt att se vår prövplassör gå lite trevande bort mot grannbaren, då Hampus bett honom att hämta en "sockerlagsblandare" därifrån.

"Och se till att du säger 'Ett, två, tre' också. Det är min kod till att kunna låna saker därifrån, och den är viktig att uppge."

Stackars pojke, men det var gjort helt med kärlek, jag svär. Och det gjorde den annars långsamma dagen till något som fick mig att bryta ihop lite smått bakom baren (samtidigt som jag allvarlig försökte förklara för Hampus och Claes hur elakt det var! - don't think they took me seriously, though).


over and out.

Standardinledningen i mitt bloggande nuförtiden är att dra till med ett ordentligt gäsp. Och varför bryta ett vinnande koncept?

Gäsp,
idag jobbade jag i nästan tolv timmar. Jobbade 4 timmars övertid. Åh, ni vill veta hur det gick till, för det är så intressant när jag skriver om mitt jobb?  - Ok, då.
Egentligen slutade jag klockan 18:00, and sure, man slutar aldrig den exakta tid man är schemalagd till, iom att det finns alltid saker att göras när man lämnat sin station, men vanligtvis ska supplering och mis en place börja göras när schemat tar slut, so to speak. Idag, however, stod jag i baren och var, som vanligt, tvungen att lämna min post där vid femtiden, när vinbaren (eller 1:a etaget, vad man nu vill kalla det) blev fullt med folk, och jag fick full station i stort sett. Inte jätteilla egentligen, nedervåningen är relativt liten, men det är sjukt förvirrande och jobbigt att ha både station och ansvar i baren. Oh well. Till slut kom Camilla för att ta över bargörat. Jag frågade henna om hon skulle ta golvet också (yeah, that's what we call downstairs, inside.) och hon sa att det lät väldigt omöjligt (jo, det är det också, trust me.) och att Johan skulle ta golv. 
    "Vart är Johan då?" började jag. "Vad är klockan? När ska han vara här egentligen?" Camilla såg på klockan och sa att han skulle vara här klockan sex... och att klockan var kvart över. Efter ett samtal till Johan från hovmästaren fick vi veta att han missat att han skulle jobba idag. Jag lider verkligen med känslan man får av ett sånt samtal. Ovärt att behöva släppa allt man gör och kasta sig in till jobbet. Hur som helst så frågade Anna om jag kunde ta golvet tills Johan kom, och det kunde jag såklart - men då skulle suppleringen få vänta. Så Johan kom tillslut, och efter en del om och men så började jag supplera massa massa. Detta tog brutalt lång tid, som det alltid gör när jag supplerar eftersom jag är löjligt noggrann. Till slut blev det dags att göra uppgöret och göra sig redo för att gå hem. Jag kände en hint av blodsockerfall, extrem hunger och trötthet när jag satte mig med bankningspåsen och min växelkassa. As I was counting and writing hörde jag vad som pågick ute i restaurangen (på 2:a etaget) där jag satt inne på kontoret. Det lät kaotiskt, och jag hörde kollegor använda ord som "panik" för att beskriva arbetsmiljön och jobbkänslan. När jag gick förbi Anna utanför kontoret sa jag att saker verkade vara smått röriga och erbjöd mig att stanna för att vara ryddhjälp och allmän springpojke åt människorna. Det fick jag gärna, so I did.

Mitt liv är sjukt intressant, jag vet.

Sanna och Oskar åkte idag, vilket kändes lite synd. Hade önskat lite mer ledighet och lite fler dagar med dem. Oh well. Imorn ska jag komma ihåg att kika på vaktschemat för juli och börja planera korta Hidra-turer. Emma sa att hon gärna ta över lite av mina tider, iom att hon inte jobbar så mycket, och jag jobbar jämt. Så jag kanske får ihop några dagars ledighet i rad. Då ska jag ta tåget till Sira, och leva på krabbor och klippor och havsluft på Hidra ett tag. Ge mig.

Fuck. Jag tänkte göra en ordentlig middag ikväll, men jag tror inte jag orkar det, come to think about it. Det får bli en ordentlig kvällsmat helt enkelt. Mycket mat, men simpelt. Yoghurt, ägg, bröd, gurka och tomat. Det kör vi på.

Och de senaste två veckorna har vart tuffa. Nu tror jag det kommer lite lättare tider, rent jobbmässigt. Färre stängningar, och lite kortare dagar.

Andas ut.

Egentligen ingen tid att skriva, som vanligt. Tre stängningar rad. Two more to go. Gäsp på den.

Men Oskar och Sanna kommer hit på tisdag och det är jävligt värt att uppmärksammas. Det blir underbart med lite liv i lägenheten <3 (och någon måste ju dricka upp allt vin som bara står här hemma.) miss you guys.

Saknar Alingsås och Göteborg ibland. Saknar Hidra allra mest. Vi röstar för några dagars ledighet i juli för äkta sommarkänsla. Pratade förövrigt med Andreas häromdagen, makes me miss Hidra even more.

Men det är värt.

Och vad hände med vädret? Spöregn hela dagen tycker vi inte om alls.

Ibland är jobbet lite kaotiskt. Man känner att man lever, to say the least. Lovisa åkte hem för tidigt, i vilket fall som helst. Screw hennes hälsa. Hon och Mike hade haft så mycket att prata om. I och för sig så hade det vart för tidigt när hon än åkte. oh well.


Känner att mina ord bara är fantastiskt flummiga och ointressanta. Jag ber om ursäkt. Min trötthet och min hunger kommer bara i vägen. Jag klagar inte, don't get me wrong. Fick min lön för maj igår och tröttheten känns rätt värd när jag läser min löneslipp. Speciellt med tanke på att jag dessutom har en låda med var dags dricks som växer mer än den krymper. And I'm not boasting, fråga Lovisa - Jag uttrycker endast ljusglimten i ständigt jobbande. Fast det finns flera ljusglimtar än pengar. Mina kollegor är fina människor och jag vill ha fler personalfester.

Men gäsp, vad tråkig jag är. Det var verkligen inte meningen. Det blir till att laga lite pastamiddag, varva ner med "A Game of Thrones" i mjukisbyxor. Ah, så här spenderar jag min fredagkväll. And I love it.


Dagens låt:
5 Years Time - Noah and the Whale
"Oh, well, I'll look at you and say: “It's the happiest that I've ever been,”
and I'll say: 'I no longer feel I have to be James Dean'.
And she'll say: 'Yeah well, I feel, oh, pretty happy too
and I'm always pretty happy when I'm just kicking back with you'."


<3

Igår slutade jag vid fyra. Kom i säng 04:30. Idag börjar jag tio. Gick upp kl 8. Nu är det jobb i åtta timmar.


Då drar jag väl igen då...



gäsp.